Fars dag. Barnen fick fira sin pappa. Det är jag glad för. Pappan ifråga var på gott humör och barnen fick en bra dag.
Själv fick jag inte fira min pappa detta år. Han valde att åka och spela tennis istället för att komma till oss och bli firad. Barnen, som avgudar sin morfar, blev besvikna över att han inte kom. Fastän jag hade förvarnat dem om det inte var säkert att han skulle komma. Morfadern/pappan hade nämligen inte alls avgett något löfte att komma. Tvärtom, han hade sagt att han var osäker på hur han skulle göra. Så i det finns inget att reklamera. Det är en smidig strategi det där med att inte avge några löften. På så vis går man alltid skuldfri. Jag vet många pappor som använder sig av den strategin.
Dessa fars dags presenter blev kvar oöppnade då fadern ifråga (min)
hade andra planer idag. De kanske får omvandlas till julklappar istället.
Här är lite klipp från det jag har skrivit på bloggen i samband med tidigare års fars dagar:
Inför fars dag 2015:
"Snart är det fars dag. Här kommer förmodligen två fäder att firas, barnens pappa och min pappa. Huruvida de förtjänar det eller ej tänker jag inte att gå in på här. Men jag kan verkligen rekommendera att ni läser Manuela Escobars blogginlägg från idag. Hon menar att män måste skärpa till sig innan de förtjänar att bli firade med en särskild dag och visar med statistik på hur dåligt fäder i Sverige sköter sitt pappauppdrag. Siffrorna avslöjar hur långt ifrån jämställdhet vi fortfarande är när det gäller föräldraskapet. Det är så galet frustrerande, för det gynnar ingen. Varken pappor, mammor eller barn vinner något på att föräldraskapet är så icke jämställt. Pappor förlorar möjligheten (ynnesten) att vara delaktiga och ha en nära relation till sina barn. Mammor blir utarbetade och sjuka. Och barnen kommer i kläm mellan föräldrarna, missar chansen att få ha en nära relation till två vuxna, och får en skev bild av könsroller och ansvarsfördelning. Det finns inga vinnare i det."
(hela inlägget kan du läsa här)
Från fars dag 2015:
"Resultatet blev att farsdagsfirandet fick ske på två minuter, med fadern i fråga redan klädd i ytterkläder och med sin väska i handen. Presenterna räcktes över av den förväntansfulla (tror jag) sonen, togs emot av fadern som la in paketen på sitt rum, tog farväl, och rusade iväg. Om M, som igår kväll satt och omsorgsfullt slog in paket till sin pappa (med viss hjälp från sin mamma), ritade en teckning med sniglar på som också slogs in till ett paket, och bubblade på om pappas kalas, blev besviken vet jag inte. Han sa i alla fall inget. Som tur var fanns min pappa på plats och kunde åta sig farsfirandeuppdraget istället. Så fars dag fick bli morfars dag istället."
(hela inlägget kan du läsa
här)
Från fars dag 2016:
"Jag visste inte om det skulle bli något fars dagsfirande för mina barn igår. Deras pappa har haft fullt upp på senaste tiden och jag fick inget svar på mina frågor om huruvida han skulle komma och låta sig firas eller inte. I hopp om att han ändå skulle komma förbi så köpte jag i alla fall några små presenter från barnen (de obligatoriska fars dagsstrumporna och lite annat smått) och laddade frysen med kladdkaka och tårta (såna där som en köper färdiga och frysta). Det var bra, för både barnens pappa och min pappa (barnens morfar) kom. Barnen var överlyckliga."
(hela inlägget kan du läsa
här)
