mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

En gul tygkanin och en stolt mamma

Livet i v�r familj, föräldraskap Ensamstående, Mamma, fyrabarnsmamma, förälder, gosedjur, kanin, kärlek, mammahjärtat, mjukisdjur, rörd, sexåring, stolt, tygdjur Permalink1

Alltså, tänk att en liten tygkanin kan ha så stor betydelse! Och nu pratar jag inte ens om barnens älsklingsgosedjur och den betydelse som de har för dem (Theos tygelefant vinner priset som mest älskade gosedjur hemma hos oss, han vägrar sova utan den och pratar ofta om hur mycket han älskar den) utan om en liten tygkanin som jag har fått. Jag fick den igår, av Matias. När jag hämtade honom på fritids räckte han stolt fram den och sa att han hade sytt ett gosedjur till mig. Jag blev så himla glad! Och stolt! Mammahjärtat fullkomligt svämmade över av kärlek, glädje och rördhet. Tänk att en liten tygkanin kan orsaka så mycket känslor! Fast då krävs det förstås att den är sydd av ens lilla unge. Och att det är första gången det händer, för om han nu får pippi på att sy gosedjur och stolt räcker fram nya såna till mig i en strid ström framöver så kommer jag nog inte att bli riktigt lika känslosam.

Så nu har även jag ett gosedjur i sängen. Det var nämligen tydligt att gosedjurets skapare förväntade sig att det ska sova hos mig på natten och att det fanns inte en chans för mig att komma undan från det kravet. En gul liten kanin. Så fin!

 

 Jag älskar min gula tygkanin! Tack världens bästa Matias!

Veckans viktigaste händelse - Matias har tappat sin första tand!

Livet i v�r familj Ensamstående, Mamma, fyrabarnsmamma, sexåring, tand, tappa tand Permalink1
En vecka till har passerat i våra liv. En vecka både lik och olik andra veckor. Morgonrutiner, morgonstress, lämna på skola och förskola, jobba, hämta barnen, laga mat, kvällsrutiner, natta, och så lite vab också. Allt har varit sig likt. Förutom en sak. Veckans utan tvekan viktigaste händelse. Matias har tappat sin första tand! Som han har väntat!
 
Den har varit lös länge och han har gått och vickat och vickat på den i veckor. I onsdag var den äntligen så lös att den lossnade när han vickade på den. Det hände på Ica precis när vi stod i kassan och skulle betala. Undrar om killen i kassan förstod att han fick bevittna ett historiskt ögonblick? Efteråt gick vi på fik och firade med blåbärssemla.
 
På kvällen var Matias i valet och kvalet. Han ville ju hemskt gärna ha en peng från tandfen men han ville också hemskt gärna spara sin försttappade tand. Det slutade med att vi skrev ett litet brev till tandfen och förklarade att Matias väldigt gärna ville spara tanden men att han också gärna ville ha en peng. Det funkade. När morgonen kom var brevet borta men tanden var kvar under kudden och där låg en guldtia. 
 
Men det visade sig snart att vi hade gjort oss besväret att skriva brev till tandfen helt i onödan. För innan morgonen kommit till sin ände hade Matias mest klåfingriga lillebror lyckats lägga beslag på tanden och spolat ned den i handfatet. Matias blev besviken men tog det ändå med ro (dvs han lyckades avhålla sig från att slå sin lillebror, något som nog krävde en hel del viljestyrka). 
 
Det Matias inte vet är att tandfen lånade guldtian ur hans sparbössa. Hon hade visst lite dåligt med cash den dagen. Imorgon ska hon gå till bankomaten och sen ska sparbössan fyllas på i smyg. Lånet får betalas tillbaka med hög ränta så att tandfens dåliga samvete över att ha pillat pengar ur sitt barns sparbössa går över.
 
 
 

VAB -nu börjar säsongen

Livet i v�r familj, sjuka barn Ensamstående, Mamma, Utmana ödet, VAB, feber, fyrabarnsmamma, sjuka barn Permalink0
Häromdagen pratade jag och några kollegor på jobbet om VAB. Jag konstaterade att vi kommit lindrigt undan i år med bara några få vabdagar än så länge. Det skulle jag inte ha gjort.
 
Jag borde ha lärt mig vid det här laget att inte utmana ödet med den typen av uttalanden, men optimisten i mig har tyvärr en förmåga att vilja ta ut segrar i förväg, något som sällan lyckas.
 
Natten till idag fick Theo hög feber. Så idag blev det till att vabba. Kanske var det bara så att vabsäsongen var lite sen i starten i år men att det nu kör igång igen med det vabmaraton som de senaste årens vintrar bestått av? Eller vågar jag fortsätta tro (hoppas) på att det kommer att bli lindrigare i år nu när trillingarna fyllt fyra och deras immunförsvar har haft några år på sig för att utvecklas?
 
Ett av dagens få glada ansiktsuttryck på denna lilla pojke som har spenderat dagen med halsont och feber.
Till top