mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Tips på nytt namn till bloggen sökes!

Bloggande, Övrigt Ensamstående, Mamma, Många barn, Namn, blogg, bloggande, bloggnamn, bläckfisk, fyrabarnsmamma, mammablogg, tips Permalink1
Det blir visst bara glesare och glesare mellan inläggen på denna blogg. Jag har funderat lite på om jag kanske ska lägga ner den eftersom jag uppenbarligen inte hinner skriva på den så ofta, eller snarare, prioriterar andra saker (typ tvätt och städning). Men jag tycker det är roligt att blogga och är dessutom en sån där person som har jättesvårt för att ta beslut om att avsluta något som jag har påbörjat. Så bloggen får fortsätta.
 
Men det är nog dags att ta lite nya tag för att få lite inspiration. Jag tänker mig att ett namnbyte skulle kunna vara den nystart som jag behöver.  Det där med bläckfiskmamman kändes helt rätt när trillingarna var bebisar. Det var framför när jag satt och matade tre (eller fyra, Matias var ju bara två år då) små barn samtidigt, flera gånger varje dag, som jag verkligen kände mig som en bläckfisk. Nu när de är fyra (och snart ett halvt) år ser saker och ting lite annorlunda ut. Multitaskandet på avancerad nivå fortsätter visserligen, och visst skulle det fortfarande sitta bra med lite fler armar, men nu är det snarare hjärnan som har fått ta över bläckfiskrollen. Jag behöver inte längre ha bläckfisktentakler som matar barn. De äter själva och kan till och med lägga upp maten på tallriken själv och ställa undan sin disk när de har ätit klart.
 
Multitaskandet är numera av mer verbal karaktär.  För även om mina händer fortfarande alltid är igång med något så kan de numera göra en sak åt gången, åtminstone ibland, i korta stunder. Men samtidigt som jag gör vad det nu är jag gör så peppras jag av frågor, önskemål (antalet meningar som börjar på "Jag vill.." uppgår i rekordhöga summor i vårt hem), rop på hjälp, reklamationer (dessa uttrycks ofta högljutt och kan repeteras i oändlighet), och så vidare. Och jag som trodde att allt skulle bli enklare när de lärde sig att prata! Så naivt!
 
Så nu vill jag byta namn på bloggen. Men min överbelastade hjärna lyckas inte komma på något bra namn. Jag behöver hjälp!  Jag vill inte att det ska vara för långt och invecklat och jag vill inte ha mitt namn och efternamn (det har ju ofta influencers och någon sådan är jag ju inte). Mitt förnamn skulle kunna vara med  (Lisa) men det behöver inte vara det. Och så ska det helst vara något som antyder på vad bloggen handlar om (fyra busungar och en kämpande mamma). Är det någon som någon idé? Snälla, jag behöver tips! 
 
Då (3 månader +2 år och 3 månader "gamla") och nu (på valborg).
 
 
 
 
   

Julfest med barnens förskola

aktiviteter för barn, Övrigt Permalink0
Nu är julfesten på barnens förskola överstökad. Det blev nog inte den bäst organiserade julfesten i historien men det blev åtminstone inga större missöden och barnen verkade ha roligt.
Enligt M var leken och tomten det bästa med dagens julfest.
 
Det är roligt att ordna fest men väldigt mycket jobb. Så inför nästa period måste jag nog försöka byta uppdrag på förskolan (föräldrakooperativ). För det är ont om både tid och kraft i mitt liv och då går det inte att vara så duktig på att ordna julfester som en skulle vilja. I december är det ju dessutom alltid lite extra körigt.
 
Jag trodde att barnen, efter att ha röjt runt och lekt som små vildar på julfesten,  skulle slockna tidigt och sova som stenar redan vid åttatiden. Så blev det inte. Klockan är nu halv tio och de har precis somnat. Barn som inte vill sova, som istället för att ligga stilla och sussa sött springer runt och jagar varandra i sängen, är inte vad en stackars mamma som är så trött så att det snurrar i huvudet vill ha. Det hela slutade med att jag svor åt dem (morrade "jävla ungar, sov nu!"). Inte något vidare moget och klokt beteende direkt. Nu är jag livrädd för att de ska få för sig att upprepa detta kraftord som allt för ofta trillar ur min mun (dock sällan i kombination med "ungar") på förskolan. Men jag ger mig sjutton på att just det ordet hörde de jättebra (annars kan de vara rätt dåliga på att lyssna på vad jag säger) och att just det ordet lär de sig direkt att säga helt felfritt. Sen får jag skämmas när mina barn lär de andra barnen på förskolan att svära. 
 M kramar tomten.
 
Dagens bästa: Julfest med barnen
Dagens sämsta: Uppvarvade barn som vägrar sova när en själv är så trött att det snurrar i huvudet.
 
 

Fotografering from hell

ensamstående, Övrigt Barn, Bläckfisk, Ensamstående, Fotografering, Mamma, Trillingar, fyrabarnsmamma, kaos, småbarn Permalink1
Idag har vi blivit fotade för att vara med i Vi Föräldrar. Vi ska vara med i ett reportage där några föräldrar med olika antal barn intervjuas om hur det är ha just det antal barn som de har. Jag svarar på hur det är (för mig) att ha fyra barn. Det var tur att intervjun gjordes före fotograferingen.  För om jag skulle ha svarat idag hade jag nog inte varit särskilt positiv. Åtminstone inte om de skulle ha frågat under själva fotograferingen eller direkt efteråt (nu, några timmar senare, är barnen förlåtna). För fotograferingen gick verkligen uruselt. Barnen var helvilda och sprang omkring överallt. De ville inte alls sitta stilla och bli fotade. De sprang åt olika håll, ville pilla på allt och var allmänt oregerliga. Även M var helt vild och tycktes helt ha glömt bort vad "lugna ner dig!" och "låt bli den" (dyr fotoutrustning var i riskzonen vid ett flertal tillfällen) och alla andra förmaningar som en kan tänka sig betyder. C, å andra sidan, grät mest hela tiden. Hon var trött eftersom hon inte hade sovit middag (trots ett stort antal försök från min sida att få henne att sova) utan somnade i vagnen strax före vi kom fram till fotostudion, och blev väckt när det var dags för fotografering (väck inte min lilla Törnrosa i förtid när hon sover, det straffar sig).  Värsta fotosessionen ever!
 
På väg till stan för fotografering (M).
 
Fotografen var vid gott mod när vi kom men det tog inte lång tid förrän hon började se trött ut och hon såg sen tröttare och tröttare ut allteftersom tiden gick. Vi var nog den värsta grupp hon har fotograferat någonsin. Till slut fick vi ge upp trots att inget foto blev riktigt bra (eller ens ganska bra). Så bilden som kommer med i tidningen kommer att visa upp en ganska realistisk bild av livet som fyrabarnsmamma, med något eller några av barnen som de ilskna bin de titt som tätt är. Det gick helt enkelt inte att få till något foto där alla var glada (G blev jättearg över att tvingas vara stilla och C var superledsen mest hela tiden).
 
Till barnens försvar måste jag dock säga att det var en extremt icke barnvänlig fotostudio. Där fanns inget barnvänligt som kunde distrahera barnen men däremot väldigt mycket saker av den sorten som barn blir alldeles vilda av och vill pilla massor på men absolut inte får, såsom dyr fotoutrustning, kablar, och annat mer eller mindre farligt bråte. Detta i kombination med stora ytor där det var helt omöjligt att hålla ordning på fyra små som springer omkring åt olika håll. Jag blev lite förvånad över att fotografen inte hade bättre strategier för att få (och behålla) barnens uppmärksamhet än att vifta med en hand och ropa "hallå, titta på mig", typ. Tidigare när barnen har fotograferats (på förskolan till exempel) har fotograferna haft gosedjur, handdockor eller dylikt som de använt för att få barnen att titta på dem och skratta. Eller åtminstone gjort roliga miner. Jag trodde nog att den fotograf som Vi Föräldrar använder skulle vara proffs på barn, eller åtminstone på att fota barn. Men så var det inte alls.   
 
Tack fina systerdotter för att dina tappra försök att hålla ordning på barnen under fotosessionen idag (vi var chanslösa, fyra mot två)!
 
Dagens bästa:  Jag är nyklippt och fin i håret (ville ju inte bli fotat i slitet, risigt, hår). Tack Aisha på Schönmeyers studio för den fina frisyren!
 
Dagens sämsta: Fotosession from hell med trollungarna.
 
Till top