mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Vila efterlyses!!

Livet i v�r familj Permalink1
Efter veckor eller snarare, månader, med sjuka barn och efter att ha uthärdat de "postsjukdomskriser" som följer efter att de har varit sjuka (argt, gnälligt, missnöjt), där den ena har avlöst varandra och där den senaste i raden har bestått av helt rabiata ilskeutbrott som pågått i timmar flera gånger om dagen (och natten) under flera dagars tid (det är inte över än), är bajsincidenter som innebär att bajs hamnat lite här och var i vårt hem, två kvällar i streck, tillräckligt skäl för att en sliten stackars mamma på allvar ska fundera på att rymma hemifrån. 
 
 
Jag hade förmodligen känt mig lika sliten, och tyckt lika synd om mig själv, om jag hade haft en medförälder vid min sida som hade delat på arbetsbördan. Men jag kan ändå inte låta bli att önska att det hade funnits en vuxen till som hjälpte till här. Någon som kunde torka upp bajset medan jag ligger här och väntar på att det barn som inte kan somna (tre av fyra sover, klockan är snart tio) ska somna. Någon som kunde plocka fram kläder och förbereda inför morgondagen. Någon som kunde städa undan i köket och hänga upp tvätten som ligger och väntar i tvättmaskinen. Då skulle jag ha kunnat blunda och vilat nu. Istället ligger jag och kämpar emot för att inte somna. Det är fortfarande mycket kvar att göra innan jag får gå och sova. Så är det varje kväll (fast städa upp bajs behöver jag som tur är inte göra varje kväll). 

Ett litet guldägg

Livet i v�r familj Barn, Ensamstående, Mamma, Påsk, fyrabarnsmamma, mammablogg, småbarn Permalink1
Hej bloggen! Påsken har passerat. Hur den har varit tänker jag berätta snart, så fort jag har fått lite distans. Det enda jag avslöjar idag är att jag nog aldrig har varit närmare ett nervsammanbrott än nu.
 
Men inte ens den eländigaste påsken någonsin kunde passera utan att lämna ett eller annat guldägg efter sig. Som till exempel den här dialogen:
- Mamma, vet du varför jag växer?
- Vad tror du?
- För att jag ska bli pappa
- Aha
- Och då ska jag bo i huset bredvid dig, så att vi kan vara tillsammans alltid!
 
Tänk att det finns en underbar liten person som tycker så mycket om mig att han (nu) vill vara med mig "alltid"!!!! Det är så fantastiskt (särskilt med tanke på att jag har varit galen-tant-mamman största delen av påsken)!
 
Bakom masken  (mössan) döljer sig en underbar liten person.

Sjuklingar - arga tvååringar - och ormen

Livet i v�r familj Arga barn, Barn, Belöningssystem, Ensamstående, Fyraåring, Mamma, Ormen, Trillingar, Tvåråring, fyrabarnsmamma, mammablogg, småbarn Permalink1
Tre barn kunde gå till förskolan idag. Bara en liten sjukling kvar. En svag strimma av hopp har tänts. Men jag vågar inte hoppas för mycket. Det hela kan börja om igen, med en ny vända sjuka barn, innan sista sjuklingen har hunnit bli frisk. Att risken för det är stor har jag lärt mig av bitter erfarenhet. För det har hänt flera gånger i streck nu.
 
Att gå och handla i sällskap med ilskna tvååringar kan inte rekommenderas. Jag vet, för jag gjorde det idag och det var inte alls roligt. En av mina små tvååringar är nämligen så vansinnigt missnöjd på senaste tiden. Hennes missnöje visar hon gärna högljutt, med en stämma som skär i öronen. Inget jag gör blidkar henne. Hon är bara nöjd, eller åtminstone tyst (nöjd verkar hon aldrig vara numera), när hon får sitta och mysa i mitt knä och det går ju liksom inte när en befinner sig på ICA mitt i trängseln med alla andra som ska handla inför påskhelgen. Men försök att förklara det för en tvååring! Eller, förklara går väl att göra, men det hjälper inte ett dyft. För tvååringar bryr sig inte om omständigheter, det vet vad de vill och blir skitarga när det inte blir så. Åtminstone fungerar mina tvååringar på det viset.
 
 
M däremot är en liten ängel numera. Vi spelar ett belöningsspel, ormen, och det har mirakulöst förvandlat honom till ett under av samarbetsvillighet. Jag är egentligen emot belöningssystem. Jag vill ju inte att mina barn ska vänja sig vi att de ska få något varje gång de gör som jag ber dem. Det känns inte alls rätt moraliskt och dessutom väldigt ekonomiskt riskfyllt. Men jag inser att jag tar till mutor alldeles för ofta för att kunna säga att jag lever som jag lär.
 
Mycket tveksamt bestämde jag mig i alla fall för att vi skulle prova ormen. Inte så mycket för att jag vill få M att samarbeta bättre (dvs göra som jag ber honom, vilket kanske inte riktigt stämmer med hans definition av samarbete), utan för att det varit så mycket fokus på negativa saker som han gör (bråkar med sina syskon) på senaste tiden och jag ville på ett enkelt sätt synliggöra och uppmärksamma sånt som han gör bra. Dessutom har ormen ett tydligt slut och jag har varit tydlig med att belöningarna bara kommer att finnas så länge ormen pågår (om det hjälper får vi se när ormen tar slut). På så vis blir det mer som ett spel än som ett belöningssystem. Belöningarna består i saker som vi kan göra tillsammans en stund, som att leka kurragömma, måla med fingerfärg, baka chokladbollar, etcera, Alltså, inga saker. Det funkar som en dröm. M är stolt när han klarar sina uppdrag och känner sig stor och duktig. Och det har smittat av sig även på sånt som inte ingår i uppdragen.
 
Undrar ni vad de är för uppdrag han har? Han får ett litet klistermärke att sätta på sin orm varje gång han:
- Tar på sig alla sina kläder (inklusive ytterkläderna) själv på morgonen och är klar när det är dags att gå (dvs när trillingarna är påklädda).
- Ställer sina skor på skohyllan, lägger mössa och vantar där de ska vara och tvättar händerna, när vi har kommit hem.
- Städar 10 saker i sin lekhörna före läggdags.
 
Det uppdrag han klarar bäst är att klä på sig alla kläder på morgonen. Sämst går det med städningen på kvällen.
Till top