mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Unna mig och barnen en resa? Eller en framtid?

Debatt, Livet i v�r familj Ensamstående, Flyg, Flygresor, Mamma, Resa, Semester, exotiska, framtid, fyrabarnsmamma, hållbarhet, klimat, klimathot, miljö, miljöförstöring, miljöpåverkan, resmål Permalink3
Jag är inte så värst aktiv på Instagram och Facebook. Jag hinner inte, orkar inte, och glömmer bort. Men jag läser andras inlägg. Inte varje dag (därför missar jag ofta att födelsedagsgratulera de som fyller år, förlåt!), men kanske varannan, eller var tredje, dag tittar jag in där och scrollar igenom det senaste flödet. 
 
Just nu är där fullt med lyckliga familjefoton, med tillhörande glada tillrop och soliga semesterhälsningar, tagna på diverse semestermål runt om i världen. Såklart, det är ju semestertid och folk är ute och reser för fulla muggar. Så underbart, tänker jag, och fantiserar om alla spännande ställen vi ska besöka så fort det går att resa tillsammans med barnen. För jag älskar att resa och innan jag fick barnen så gjorde jag det, massor. Resor, framför allt internationella sådana som genomförs med flygplan, var ett vanligt inslag i mitt liv när jag var liten. Min pappa var nämligen pilot på SAS. I unga dagar ryggsäcksluffade jag jorden runt och sen styrde jag in min yrkesbana på ett område där resor är en del av jobbet och fick dessutom möjligheten att bo utomlands under många år.
 
Under Matias första 1,5 år av livet hann han med fem internationella resor och medan han låg i min mage gjorde han ytterliga fyra såna. Men sen tog det slut. Trillinggraviditet och livet som ensamstående mamma till fyra små barn satte abrupt slut på det. Nu är det svårt nog att åka till ICA och handla med alla barnen och jag är glad om jag ens lyckas vara utanför dörren med alla fyra utan missöden. Och även om det skulle gå skulle vi inte ha råd att resa så långt. Kanske får vi aldrig det. Och kanske är det bra? För kanske har jag redan för länge sen passerat min kvot för hur mycket internationella resor en person får göra under sin livstid?
 
För alla dessa resor påverkar miljön jättemycket. Tillsammans med all övrig överkonsumtion som vi ägnar oss åt nu för tiden sabbar de faktiskt jorden. Den jord som mina barn ska leva på rätt länge framöver och som deras barn ska leva på efter det.  Kan jag verkligen fortsätta att ignorera det? För att tänka att mina små resor (om vi skulle få råd) varken gör till eller från håller inte. Det håller inte eftersom de som tänker så är så många att det faktiskt, tillsammans, gör stor skillnad. Att tänka att vi ju måste få unna oss ibland, att vi är värda det, håller inte heller. För även om jag är värd mycket så är det inte värt mina barns framtid. Och mina barn är värda att få en framtid på en beboelig jord mycket mer än de är värda den där semesterresan. Men ändå, så svårt, för det är ju så härligt att resa!! Vem vill vara utan sol, exotisk mat på billiga, men ändå lyxiga, restauranger, uppassning från (dessvärre ofta underbetald och med osäkra arbetsvillkor) hotellpersonal, vita ständer, spännande utflykter, vykortsvacker natur, etcetera? Inte jag, jag vill ha det! Vilket dilemma!
 
Nåväl, för min del kan jag bekvämt nog skjuta dessa funderingar, och de beslut som de måste leda till, på framtiden. För just nu är det inte möjligt för oss att resa längre en max en halvtimmes radie från vår bostad. Överkonsumera kan vi inte heller göra så mycket (bortsett från överkonsumtion av glass dessa sommarveckor) eftersom det varken finns tid eller pengar till det. Till er som kan resa, och som gör det, vill jag inte skicka några pekpinnar eller skuldbelägga, för jag förstår er så väl (och till och med avundas er). Jag vill bara mana till eftertanke, eller snarare, "förtanke". Våra barns framtid kräver nämligen att vi blir bättre på det, mycket bättre.
 
December 2016 publicerade tidningen Land en krönika skriven av Håkan Steen med titeln "Gör du allt för dina barn? Avstå då från resan till Thailand". Den är skoningslös. Men en tankeställare. En smärtsam sådan. När jag läser den vill jag åberopa varenda ursäkt jag kan komma på och det gör ont att inse att ingen av mina ursäkter håller. Men det är så det är. Håkan Steen har rätt. Läs den! Den finns här.  
 
 
Bildresultat för flygresor
Jag längtar efter att resa med barnen, men är det värt
det? (fotot har jag lånat från flygresor.com).

Ska mammor skylla sig själva?

Debatt, Livet i v�r familj Aftonbladet, Arbetsmarknad, Debatt, Debattinlägg, Ensamstående, Föräldraförsäkring, Lattemammor, Mamma, Siri Steijer, Timbro, fyrabarnsmamma, föräldraledighet Permalink1
För några dagar sen (19/6) publicerade Aftonbladet en debattartikel där Siri Steijer i sann Timbroanda gick till angrepp mot föräldraförsäkringen (debattartikeln kan du hitta här). Siri menar att mammor som är hemma med sina barn får skylla sig själva om de sen missgynnas i karriären. Eftersom Siri arbetar för den marknadsliberalistsiska tankesmedjan Timbro, vars huvudmål är att propagera för en nedmontering av välfärdsstaten och ett avskaffande av det sociala trygghetssystemet så är det föga förvånande att hon lanserar dessa ståndpunkter. Ändå kan jag inte låta bli att bli provocerad. Ännu mer provocerad blir jag av att det faktiskt finns personer, till och med mammor, som köper det hon skriver (se t.ex. Ann Söderlunds blogginlägg från den 19/6, ni hittar det här). Som tur är verkar de inte vara så många. Aldrig har jag sett så mycket kritik mot ett debattinlägg som i kommentarsfältet till Siris artikel på Aftonbladets Facebooksida.  
 
Alltså, barn behöver tas om hand och oavsett vem som gör det så kommer det att kosta staten pengar. Åtminstone om vi ska ha en så välfungerande arbetsmarknad som vi har, där kvinnor faktiskt kan delta under liknande (inte lika, tyvärr) villkor som männen eftersom det finns en fungerande, statligt subventionerad, barnomsorg som är tillgänglig för alla oavsett inkomst och socioekonomisk status. Men visst, föräldraförsäkringen kostar mer pengar per barn än vad den offentliga barnomsorgen gör så det kanske skulle spara staten (dvs skattebetalarna) några kronor om föräldraförsäkringen avskaffades och spädisar spenderade dagarna på institution istället för med sina mammor (eller pappor, för även pappor tar faktiskt föräldraledigt). Åtminstone om man ser det hela kortsiktigt. Men hur skulle det bli sett ur ett längre perspektiv? Vilka konsekvenser får det på sikt när små barn får mindre tid med sina föräldrar?
 
Forskningen om barns utveckling har gått enormt mycket framåt under de senaste decennierna, framför allt på grund av att ny teknik (inom neurovetenskapen) har gjort det möjligt att se hur hjärnan utvecklas och påverkas av olika sorters omständigheter. Det finns mycket stöd inom forskningen för att barn under sina första levnadsår behöver få snabb respons på sina behov för att utvecklas väl. Ett av de behov som spädbarn har, som är viktigt för deras utveckling, handlar om att utveckla en trygg anknytning till en eller några få personer som svarar på barnets behov och ger det närhet och trygghet. All forskning talar för att det inte skulle vara en bra idé alls att lämna barn som är yngre än ett år på förskola, något som heller inte är möjligt i Sverige. Det optimala för barnen vore snarare att få ha sin/a primära anknytningsperson/er tillgängliga för dem så mycket som möjligt ända upp till treårsåldern.  Men det är det få barn som får. Arbetslivet går först. Utan försörjning kan vi nämligen inte leva.
 
Att arbetslivet är viktigt för ett samhälle råder det ingen tvekan om. Det är motorn i samhället, sägs det. Visst är det viktigt, men om vi inte också får barn så har vi snart inget samhälle alls. Barnen är ju den framtida arbetsmarknaden. Om barnen blir välanpassade och produktiva individer gynnar det vårt samhälle på sikt och möjligheterna för att de ska bli produktiva samhällsmedborgare ökar markant om de får en trygg start i livet. Man kan ju fråga sig om det bara är en slump att vi i Sverige har ett så, internationellt sett, tryggt och välfungerande samhälle? 
 
För några år sen uppmärksammades situationen för föräldralösa barn som levde i barnhem i Rumänien. Kommer ni ihåg det? De var apatiska och deras utveckling var allvarligt störd. Jag menar inte att det skulle bli riktigt så illa om föräldraförsäkringen kortades ned i Sverige och föräldrar blev tvungna att lämna väldigt små barn på förskola för att kunna arbeta. Men det ofta upp till sju barn per personal på de kommunala förskolorna och det skulle krävas betydligt mer resurser till den offentliga barnomsorgen om föräldraförsäkringen kortas ner. För så som det ser ut i förskolorna idag finns inte den kapacitet som behövs för att ta hand om bebisar.
 
Att föräldraskapet inte är jämställt mellan könen och att mammor tar ut betydligt större del av föräldraförsäkringen än män är en annan fråga. Siri menar i sin debattartikel att föräldraförsäkringen är en kvinnofälla, men det är ju inte föräldraförsäkringen i sig som leder till att vi är inte är jämställda på arbetsmarknaden. Tvärtom, den gör det möjligt för kvinnor att både yrkesarbeta och skaffa barn.  Det är i själva verket det motsatta förhållandet som råder, för på grund av att arbetsmarknaden inte är jämställd väljer många familjer att låta kvinnan, som oftast har en lägre inkomst, ta en större del av föräldraledigheten. Det blir en ond cirkel.  
 
Och vilka är det egentligen Siri syftar på när hon använder begreppet Lattemammor? Är dessa lattemammor verkligen ett stort samhällsproblem? Jag tänker mig att det är en rätt begränsad grupp, koncentrerad till storstäderna. Det flesta småbarnsmammor har inte tid att sitta på fik och smutta på latte särskilt ofta. Att dricka kaffe bör väl ändå vara ok även för mammor? Det dricks ju massor av kaffe i arbetslivet, så det torde vara ett accepterat beteende även i Timbros perspektiv.
 
Som tur är verkar dock de flesta vara överens om att Siri Steijer är ute och cyklar i sina resonemang och inser att föräldraförsäkringen är något att värna om. Läs gärna Bloggkommentatorerna inlägg från den 20/6. Så bra (du hittar det här)!
 
 
 

Obegripliga människor

Debatt, Livet i v�r familj Ensamstående, Fyrlingvagn, Mamma, barnvagn, fyrabarnsmamma, människor, ondska, vagn Permalink1
Ibland undrar jag över oss människor. Hur kan det komma sig att det händer så mycket hemskt i världen, och att det mesta av allt hemskt som händer faktiskt skapas/görs av människors? Varför begår människor onda handlingar?
 
Jag tänker på de människor som jag känner, om någon av dem är kapabel att göra något riktigt hemskt mot någon annan? Jag har svårt att tro det. Men ändå, människor dör i massor varje dag på grund av att andra människors agerande. Krig, mord, tortyr, förtryck och våld är en del av allas vår vardag. Mer direkt och drabbande för vissa än för andra. Men ändå, ingen är förskonad. Även när vi inte är direkt drabbade så hör vi om det, läser om det, ser det, och till och med frossar i det helt frivilligt (även om det då oftast är i fiktiv form). Människors ondska skrämmer och fascinerar. Kanske för att den faktiskt finns på riktigt, men samtidigt är så obegriplig?
 
Igår var en sån dag när jag funderade över såna saker. Det hände något som fick mig att fundera just på hur människor fungerar, varför det är så svårt för många att sätta sig in i någon annans situation, och varför en del människor är så fantastiska och omtänksamma medan andra inte alls bryr sig om hur andra människor har det. Varför är en del människor förstående och tålmodiga medan andra är arga och fulla av hat? Vad beror det på?
 
Vi var på väg hem från förskolan. Alla barnen satt i sin fyrlingvagn som med barnen i väger en väldigt massa (typ 80kg) och som dessutom börjar bli rejält sliten och svårt att dra (jag vet, Matias är för stor för att åka vagn, men han var trött). Att snabbt flytta vagnen i sidled är inte möjligt, och det krävs en ganska rejäl styrkeinsats för att över huvud taget lyckas med en sån manöver. När vi svängde runt ett hushörn mötte vi en man som var på väg i motsatt riktning. Vi var då rätt nära husväggen vilket gjorde det svårt att gå förbi oss på vänster sida om vagnen, men på andra sidan fanns det gott om plats på trottoaren. Istället för att ta några steg åt sidan för att släppa fram oss gick han rakt fram mot oss vilket gjorde mig tvungen att stanna eftersom jag annars skulle ha kört på honom med barnvagnen. Så stod vi i någon sekund innan jag föreslog att han kanske kunde tänka sig att gå förbi oss på andra sidan barnvagnen. När han insåg att jag inte tänkte flytta på mig (hade jag kunnat hade jag nog instinktivt gjort det) så blev han blev urförbannad och klämde sig på ett våldsamt sätt förbi vagnen, skrek jävla idiot åt mig och stegade iväg osande av aggressivitet. Jag hade god lust att ropa något efter honom om vad jag tyckte om hans beteende, men vågade inte.  
 
Denna man, i 30 årsåldern, blond med hästsvans och hipsterskägg, tyckte alltså på fullaste allvar att jag och barnen skulle flytta på oss så att han inte skulle behöva ta några steg åt sidan. Fem personer och en tung vagn skulle, enligt honom, snällt bereda väg åt honom. Och när vi inte gjorde det så tyckte han sig ha rätt att skrämma mina barn (och mig) och skrika förolämpningar till deras mamma. Jag kan inte låta bli att undra vad som får honom att tro att det är ok? Och varför blev han så arg? Så obegripligt.
 
Det är mycket som är obegripligt för mig (jag är kanske lite dum?). Mannen som vi mötte igår betedde sig på ett sätt som är obegripligt för mig, precis som att det är obegripligt för mig att det finns krig, eller att nästan 17 % av Sveriges invånare skulle rösta på Sverigedemokraterna om det hölls val nu (källa: Sifo).
 
 
En tungkörd vagn kommer lastad med trötta, blodsockerlåga barn som vill hem. Så det
uppskattas verkligen om den som lätt kan flytta på sig släpper förbi oss (det gör såklart de flesta).
 
  
Till top