mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Valborg med trötta trillingar

Livet i v�r familj Permalink0
Nu var det länge sen jag skrev. Först var barnen sjuka lääänge. Efter det har jag varit sjuk lääänge. Jag lyckades såklart pricka in att bli sjuk under en period då jag hade en massa saker inplanerat så jag har gjort mitt bästa för att ignorera min dunderförkylning och istället köra på i full fart. Det gick. Men att blogga samtidigt orkade jag inte. Nu är det äntligen över. Åtminstone nästan. Lite småförkyld är jag fortfarande men jag känner mig i alla fall levande igen. 
 
Med hjälp av barnens pappa lyckades vi komma iväg ut på valborgsfirande idag. Trillingarna orkade dock inte hålla sig vakna tills brasan skulle tändas. De blev argare och argare och fräste att de ville gå hem. Tjugo minuter innan brasan skulle tändas fick jag ge upp. Istället för att se på brasan fick jag styra en trött liten trio till bilen och sen sitta där och vänta medan Matias och hans pappa tittade på brasa och fyrverkeri. Trillingarna sov sött i sina bilstolar under tiden.
 
Brasan jag inte fick se (men Matias såg den).
 

Jag hinner inte skriva nu - men snart

Livet i v�r familj Permalink1
Hej min kära och efterlängtade blogg och ni som läser den! Jag vill bara säga att jag inte har övergett bloggen. Det har jag inga planer på att göra, den ska ju barnen läsa när de blir större (hoppas jag, om de vill). Det är bara mycket just nu, med sjuka barn (det tar aldrig slut), maratonsvabbande som gjort att jag ligger efter på jobbet, och en dugga som ska in på fredag. Så jag hinner inte skriva. Men jag kommer snart att bli aktiv här igen. Ge mig några dagar till bara.

Sjukstuga, tandläkarbesök och godissnattande

Livet i v�r familj Ensamstående, fyrabarnsmamma, påskägg, sjuka barn, sockermissbruk, tandläkarbesök Permalink1
Sjukstugan fortsätter men vi börjar sikta ljuset i slutet av tunneln. Idag kunde Matias och Theo gå till förskolan. Theo, som har lyckats hålla sig frisk (peppar, peppar) bortsett från en rinnande näsa, men som ändå har hållits i sjukförvar tillsammans med sina sjuka syskon i en veckas tid, blev så lycklig när han fick veta att han skulle få gå till förskolan idag att han började dansa.
 
De två stackare som fortfarande inte var i skick (Gabriel och Camila) för förskolan fick istället följa med mig till tandläkaren. Jag var rätt orolig innan för hur det skulle gå, men det var inga problem alls. De satt snällt i sin vagn och väntade medan tandläkaren lagade min tand (en tandkrona på en stifttand som lossnat, stiftanden kommer från att jag slog ut ett antal tänder i en cykelolycka när jag var nitton år). Att de var matta efter att ha varit sjuka och inte ätit mer än några små tuggor per dag sen långfredagen hjälpte nog till för att hålla dem så lugna. 
 
När vi kom hem från tandläkaren åt vi lunch, hämtmat från en thairestaurang, och både Gabriel och Camila åt!! Jippi! De har varit så sjuka och vägrat att ens titta på mat i så många dagar att jag började bli rätt orolig. De har inte ens velat äta godiset i sina påskägg! Men idag åt de äntligen. Vilken lättnad! 
 
Apropå godiset i barnens påskägg så är det nog dags för mig att ta i med hårdhandskarna mot mitt sockermissbruk. För det har krympt rätt bra i deras ägg trots att de själva inte har ätit av godiset. Jag skäms, att snatta från barnens påskägg är ju inte ok. Jag skyller på sömnbrist och att sockerkickar i kombination med kaffe har varit min strategi för att ta mig igenom denna sjukperiod och intalar mig att godis ju ändå inte är bra för barnen. Men när en börjar stjäla från sina barn måste en nog ändå inse att det är illa. 
 
Barnen har varit för sjuka för att äta från sina påskägg men ändå har 
innehållet krympt. Hur har det gått till (jag skäms!)! 
 
  
 
 
Till top