mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Lämningsdilemma för den ensamstående mamman med sjukt barn

Förskola och skola, Livet i v�r familj, ensamstående, sjuka barn Barn, Ensamstående, Kräk, Mamma, Skola, dilemma, fyrabarnsmamma, förskola, lämna barn i bilen, lämning, sjuk, sjuka barn Permalink0
Visst är det lite körigt ibland (alltid snarare) att vara själv med fyra så pass små barn. Men jag tycker ändå att det går rätt bra, för det mesta. Bortsett från en viss dos kontant kaos så funkar det ändå någorlunda okej. Men ibland kör det ihop sig. Då sätts ensamförälderskapet på sin spets. Som i morse när en av trillingarna vaknade sjuk som bara den. Han låg som en liten ynklig skrutt och orkade knappt röra sig. Precis innan vi skulle ge oss iväg, i sista stund som vanligt, började han hulka och verkade behöva kräkas. Det vara bara till att hugga tag i en bunke och skynda sig iväg med det sjuka barnet under armen, fösandes de andra barnen mot bilen med andra armen. Att få en liten flock på tre barn att snabbt ta sig till bilen är betydligt klurigare än vad en kan tro. De har en enastående förmåga att distraheras och fastna, eller ta av mot andra håll, under den korta vägen på en våning ner och sen ca 15 meter som vi ska ta oss från det att vi kommer ut från lägenhetsdörren (något som i sig kräver en hel del fösande) och fram till bilen. Men det var inte vägen till bilen som var problemet i morse, utan det var när vi kom fram till förskola/skolan som jag hamnade i knipa. Då var det typ två minuter kvar till Matias skulle börja och till skolan får en ju liksom inte komma för sent. Så det var bråttom. Men vad skulle jag göra med det sjuka syskonet?  Jag kunde ju inte ta in ett barn som höll på att kräkas in i varken förskole- eller skolbyggnaden. Hur pinsamt vore det inte om han satte igång och kräkas där? Och vilka arga blickar skulle inte det föranleda från de andra föräldrarna? Och så klart ville jag inte utsätta barnen där för eventuell smitta. Men att lämna ett litet barn som tycks vara på väg att kräkas ensam i bilen kändes verkligen inte heller något vidare bra. Tänk om han sätter i halsen eller nått!!!! 
 
I det ögonblicket önskade jag verkligen att vi hade varit två föräldrar så en hade kunnat stanna hemma med det sjuka barnet medan den andre lämnade de friska barnen på förskola och skola. Nu blev det istället så att sjuklingen fick vänta i bilen, medan jag sprang in med de andra. Med stirrig blick hasplade jag ur mig något om ett sjukt barn i bilen till Matias fröken och dumpade (usch ja, så kändes det nog för honom) av Matias, och sen föste jag springande iväg de andra två mot förskolan för en liknande dumping där.
 
På en hjärt- och lungräddningskurs som jag gick för ett tag sen fick jag lära mig att en har högst fyra minuter på sig från det att ett barn sätter i halsen tills problemet måste vara löst om det ska finnas en chans till ett gott slut, och jag tror faktiskt att jag nästan lyckades lämna tre barn på två olika (dock nästan bredvid varandra) ställen och hinna tillbaka till bilen på fyra minuter. Där satt såklart min sjukling alldeles lugnt och väntade utan att ha kräkts och utan att ha varit ens i närheten av att sätta i halsen. Ensamstående föräldrar med fyra små barn borde alla få vara av den coola sorten. Neurotiska hönsmammor som jag är nog egentligen inte lämpade för det.
 
Tillfriskning pågår (sötaste lilla sjuklingen Theo!).
 
Sjuklingen piggnade till under dagen och vi klarade oss från kräkningar även om det var nära. Så den som känner att den går igång på det faktum att syskonen fick gå till skola och förskola trots att ett barn mådde illa kan vara lugn (och bespara sig arbetet med att skriva en kommentar om det). Just denna lilla sjukling har en tendens att må illa när han är förkyld och eftersom två av trillingarna redan har varit förkylda, och tagit sig igenom det, så var jag rätt säker på att det var en förkylningsslemmig hals det handlade om, inte kräksjuka. Vid risk för insjuknande i kräksjuka håller jag så klart även syskonen hemma. Men om det handlar om förkylning och en är sjuk och de andra pigga så föredrar jag att lämna de friska barnen på förskolan så att det sjuka barnen kan få en chans att vila.  
 

Planeringsdagar och skolstart

Förskola och skola, Livet i v�r familj Ensamstående, Mamma, fyrabarnsmamma, förskoleklass, möte, sexåring, sexårs, skola, skolstart, spring i benen Permalink2
Denna vecka startade med tre dagar utan barnomsorg. Måndag och tisdag var trillingarnas förskola stängd för planeringsdagar och tisdag och onsdag var fritids stängt. I måndags hade jag bara trillingarna hemma under förmiddagen medan Matias var på fritids en stund. Men det var full rulle ändå trots att storebror inte var där. I tisdags var allihop hemma och det kändes som om det var helg igen (full fart alltså). Igår var det bara Matias som saknade barnomsorg så han fick följa med mig på ett möte. Han lyckades sitta nästan helt tyst och stilla i två timmar! Helt fantastiskt! Men det hade nog inte gått utan mobilen. Han tittade på film och spelade spel. Hur gjorde föräldrar förr innan mobila skärmar och appar fanns när de var tvungna att ha med barnen på jobb och möten? Hemmafrueran tog ju slut långt före smartphonen uppfanns.
 
Idag var det första formella skoldagen för Matias. Mellan 9:00 och 11:30 hade han undervisning (heter det så när de går i förskoleklass?). Jag satt och väntade i skolkorridoren utanför hans klassrum tillsammans med några andra mammor vars barn också hade lyckats avkräva dem löfte om att inte gå därifrån. Efteråt har jag gjort mitt bästa för att förhöra honom om vad de gjorde och hur det var, men utan framgång. Den enda information han har släppt ur sig är han har tyckte att det var roligt. Men den informationen räcker för att jag ska känna mig glad. Nu hoppas jag bara på att han snart ska tycka att det är okej att vara där utan att ha mig i närheten.
 
Efter att ha suttit stilla i två timmar på mammas tråkiga (enligt Matias, själv tyckte
jag det var intressant) möte var det mycket hopp och spring i Matias ben.
 
 

Avskedskalas på förskolan

Förskola och skola, Livet i v�r familj Ensamstående, Mamma, fyrabarnsmamma, förskola, skolstart, tårta Permalink0
Matias slutade på sin förskola i fredags, men i tisdags var vi (jag och Matias) där och bjöd kompisarna på avskedsfika. Matias hade gjort tårtan och plockat ihop små presentpåsar till sina kompisar nästan helt själv. Det blev jättelyckat och Matias trivdes. Men när vi gick därifrån var vi så sorgsna. Matias gick tyst och allvarlig vid min sida medan jag torkade tårar i smyg (på mig själv). Tänk att tiden med den underbara förskola som barnen har turen att få vara på är slut, och att Matias förskoletid är över för alltid. Så fort det gick! Nu blir det inga mer hämtningar på förskolan med fyra små gullungar som rusar mot mig och ropar "Mamma!" samtidigt (men jag får fortfarande hämta tre av dem på det sättet). Matias kommer jag nog aldrig mer att få hämta på det sättet, för så brukar väl inte skolbarn göra?
 
Matias avskedskalas på förskolan. Tårtan gjorde han nästan helt själv.
Till top