mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Hängig och rödögd

Hälsa, Livet i v�r familj Ensamstående, Mamma, fyrabarnsmamma, hängig, ögoninflammation Permalink2
Det är visst rätt tyst på den här bloggen numera. Jag har inte mått så bra senaste tiden och har helt enkelt inte orkat skriva. Barnen var sjuka förra veckan och det verkar som om jag blivit smittad. Fast på ett konstigt sätt, för jag är inte förkyld. Men jag har känt mig hängig, svag och smått illamående. Som om jag vore gravid, men det är som tur är helt omöjligt (jag köper inte jungfru Marias historia, och även om det vore sant så är det högst osannolikt att en gud skulle välja mig till att bli nästa jungfruföderska, eller, någon jungfru är jag ju inte direkt men ni fattar nog vad jag menar). För hur gosigt det än är med bebisar så tycker jag nog allt att jag har tillräckligt med barn.
 
Idag började hängigheten äntligen att vända och jag kände ett litet uns av energi och livslust. Men bara ett uns för än är det nog inte dags att ropa hej. Förutom hängighet, svaghet och illamående har jag dessutom åkt på världshistoriens mest utdragna ögoninflammation (det kan hända att jag överdriver nu). I två veckor har jag gått och sett alldeles rödgråten ut, och inga tecken på bättring är i sikte. Det kliar, svider och klibbar. Och är fult!! Och med tanke på min situation och att folk har en tendens att tycka synd om mig (folk tycker i allmänhet synd om ensamstående mödrar och deras barn, i synnerhet såna ensamstående mödrar som har fyra barn) så är det många av de jag möter som tror att mina röda ögon beror på att jag precis har storbölat. Suck! Har någon tips om hur en blir av med en envis ögoninflammation??
 
Trots hängighet och ögoninflammation så flyter livet på. Idag var det Matias fotbollsträning som upptog min tid under eftermiddagen. Efter träningen passade vi på att åka till Mac Donalds (barnets val, inte mitt) och äta middag medan trillingarna passades av barnvakt. De där stunderna som jag ibland får med bara ett av barnen är så värdefulla! Då hinner vi umgås och prata. Men hade jag inte haft en drös barn, och hade inte de där stunderna varit så sällsynta som de är, så hade jag förmodligen inte uppskattat dem lika mycket.
 
En del får aldrig nog. Efter att ha sprungit omkring som en sprallig gasell på fotbollsträningen satte
Matias igång och cykla så mycket han bara kunde i Mac Donalds lekutrymme.
 

Stressrehabilitering

Hälsa, Livet i v�r familj, Utmattning Ensamstående, Mamma, Utmattning, Utmattningssyndrom, fyrabarnsmamma, rehabilitering, stress Permalink1
Jag har blivit antagen till ett stressrehabiliteringsprogram! Det pågår i 24 veckor och inkluderar bland annat KBT- terapi, stresshantering och avslappning. Jag känner mig jättepeppad. Jag har inte mått så bra den senaste tiden, eller snarare, de senaste åren. Eller, egentligen kan jag inte komma ihåg när jag mådde helt bra sist, om jag någonsin har gjort det? På senaste tiden har det dock blivit värre, de senaste årens kroniska sömnbrist och börjar ta ut sin rätt. Framför allt är det min kognitiva kapacitet som det gått ordentligt utför med den senaste tiden. Min hjärna fungerar inte alls som den borde. Jag har inget minne alls (känns det som) och tappar tråden i det jag håller på med många gånger varje dag. Det är jätteläskigt.  Nu hoppas jag på att behandlingen ska ge mig verktyg för att tackla stressen bättre och den knuff i ryggen som jag behöver för att komma igång och använda verktygen.
 
Det är lätt att dra slutsatsen att det är situationen som jag befinner mig i, som ensamstående mamma till fyra små barn, som är orsaken till att jag har en massa stressrelaterade hälsoproblem. Och visst, situationen bidrar massor. Jag får ju alldeles för lite sömn, ingen tid för återhämtning, aldrig tänka klart en tanke utan att bli avbruten, aldrig ha tyst omkring mig, hantera en massa konflikter varje dag, ständigt hitta lösningar på logistiska problem, och så vidare. Jag måste dessutom handskas med all den oro som föräldrar i allmänhet tampas med alldeles själv och på det tillkommer den oro som är kopplad till det faktum att jag är själv med barnen, det vill säga oron för att inte räcka till, för att inte orka, för att inte hinna, för att pengarna inte ska räcka, för att inte kunna ge mina barn de förutsättningar som de flesta barn från kärnfamiljer får, för att de ska utsättas för fördomar (barn till ensamstående mammor växer liksom upp med en stämpel i pannan som det står "framtida värsting" på), och så vidare. Så absolut, att vara ensamstående med fyra barn innebär en väldig massa stress.
 
Men mina stressrelaterade hälsoproblem kan inte bara skyllas på situationen. Stressen har funnit där länge och grundar sig i saker som ligger långt bak i tiden. Den fanns där redan när jag var barn. Och även om jag aldrig har varit så tidspressad som jag är nu, så har det funnits perioder i mitt liv då den psykiska stressen varit mycket värre än den är nu.  Faktum är att jag, bortsett från lite 
utmattningsrelaterad psykisk labilitet (kanske inte så lite), känner mig lyckligare än någonsin. Jag älskar mina barn och är så glad att jag har dem!
 
Allt detta ingår i stressrehabiliteringsprogrammet som jag ska få gå i.

Sjuk mamma och sjukt barn

Hälsa, Livet i v�r familj, sjuka barn Barn, Ensamstående, Mamma, Trillingar, Trött, Vila, bläckfisk, fyrabarnsmamma, sjuk, sjuka barn Permalink0
Sen några dagar tillbaka mår jag inte så bra. Jag har ont lite överallt i kroppen (mest ryggen) och känner mig svag och jättetrött. Och så har jag haft ont i halsen också, men det börjar gå över nu. Imorse kände jag det som att om jag inte får vila så kommer jag inte att orka mig igenom dagen. Så trots alla kval om hur vår ekonomi påverkas, och alla skuldkänslor gentemot arbetsgivaren och kollegorna (varför tycker jag att det är så fruktansvärt skämmigt att sjukanmäla mig??), så sjukanmälde jag mig till jobbet. Lättad gick jag hemåt efter att ha lämnat barnen på förskolan och tänkte att nu ska jag äntligen få bukt på den sviktande hälsan med lite vila.  Tji fick jag. Jag hann bara vara hemma en halvtimme innan de ringde från förskolan och meddelade att Camila var dålig i magen. Så istället för att vila fick jag gå tillbaka till förskolan och hämta hem en liten sjukling. Men vi har i alla fall haft en lugn dag tillsammans, även om Camila har varit mycket piggare än mig.
 
Liten (pigg) sjukling hemtransporteras.
Till top