mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Klädrace

Livet i v�r familj, Rutiner Barnkanalen, Bläckfisk, Ensamstående, Fyraåring, Mamma, Morgon, Morgonrutiner, Morgonshowen, Rutiner, fyrabarnsmamma, klädracet, påklädning Permalink1
För ett tag sen skrev jag om våra morgonrutiner och efterlyste tips om hur en kan få lite mer fart på barnen (eller snarare, det av barnen som är så pass stor att han kan förväntas klä på sig själv) på morgonen. Jag fick en massa bra tips. Tack! Bland annat tipsade en person (anonym) om klädracet på TV. Barnen brukar titta på morgonshowen en stund på morgonen medan de dricker sin morgonmjölk (trillingarna dricker babysemp 4 i flaska och Matias dricker lite nyponsoppa), och jag har sett klädracet någon gång och tänkt att det kanske kan vara en bra idé att testa att låta Matias klä på sig samtidigt. Men det blev aldrig av och jag har varit så upptagen med att göra iordning trillingarna att jag helt glömde bort att kädracet finns.
 
Så tack kära anonyma tipsare för rådet och påminnelsen! För jag följde ditt råd och numera tar det två minuter för Matias att klä på sig på morgonen (istället för ca 40 minuter som tidigare)! Han tycker att det är jätteroligt, och har hittills klarat att få på sig sina kläder före dess att timglaset har runnit ner varje dag. Sen är det som om han liksom har fått upp farten, för ytterkläderna kommer också på i snabb takt en stund senare (peppar, peppar!).
 
Påklädd och klar innan timglaset har hunnit rinna ned i Morgonshowens klädrace.
 
 
 

Småbarnskokongmamman läser tidning och funderar över sovrutiner

Livet i v�r familj, Rutiner, föräldraskap Barn, Ensamstående, Mamma, Rutiner, Sömn, Trillingar, Vi Föräldrar, bläckfisk, fyrabarnsmamma, sovrutiner Permalink2
Det blev en lugn dag idag. Inte mycket mer än det som var absolut nödvändigt blev gjort.  Två av barnen (Matias och Gabriel) åkte till simhallen en stund med sin pappa, och jag passade på att ägna lite tid åt Camila och Theo under tiden. Men medan de sov middag fick jag en stund alldeles för mig. Lyx! Jag kunde fika utan att bli avbruten sjuttiotusen gånger (varmt kaffe är sååå gott!) och lyckades till och med bläddra igenom en hel tidning utan att behöva lägga den ifrån mig en enda gång (eller få den tagen ifrån mig av någon som tycker att min tidning minsann behöver knölas ihop eller rivas sönder).  
 
Då väljer jag att läsa en tidning som handlar om småbarn!!!?? En kan ju undra hur det står till i min knopp egentligen? Är jag helt insnöad?  Det verkar inte bättre. Alla mina tidigare intressen tycks vara som bortblåsta och det är som om min hjärna inte klarar av att ta in något annat än sånt som har med barn att göra. Jag har blivit en sån där småbarnsförälder som jag lovade mig själv att jag aldrig skulle bli, det vill säga en sån där som helt stänger av sig från yttervärlden och borrar in sig i en småbarnskokong. En sån där som bara ser, och bara pratar om (hjälp!), sina barn.   
 
Min välförtjänta barnfria fikarast ägnade jag åt att läsa om barn. En del får visst aldrig nog!
 
Tidningsläsandet gav i alla fall min enkelspårade hjärna lite att reflektera över. Senaste numret av Vi Föräldrar (Nr 10>2016) innehåller bland annat en artikel om sovrutiner. Hur laddad den frågan är märks av den diplomatiska tonen i artikeln. Så diplomatisk att jag inte ens lyckas få klart för mig vad som rekommenderas.
 
Så jag gjorde mitt bästa för att läsa mellan raderna och drog slutsatsen att det som förespråkades var att försöka "gilla läget" och lyssna på barnens behov. Samsovning presenteras som en bra lösning för dem som tycker att det funkar. Bra, då fick jag känna mig lite bekräftad, för att gilla läget är min främsta överlevnadsstrategi, och att alla barnen sover i samma rum som mig själv är det absolut smidigaste just nu (två av dem sover dessutom i samma säng som mig). Men det är inte alla som accepterar att jag har valt att göra så. Jag möter rätt ofta personer som ser det som sin uppgift att rädda mig och mina barn från vårt förfärliga samsovningsöde genom att övertyga mig om att barnen måste sova i egna rum (hur skulle det rent praktiskt gå till i vår lilla lägenhet?). Varför då, undrar jag??? Jag kan liksom inte förstå varför det skulle vara bättre för dem att ligga ensamma om nätterna än att få vara nära sin mamma (dvs den person som ger dem trygghet)?  Men jag kritiserar inte dem som väljer andra lösningar. Var och en får göra på det sätt som passar bäst för dem, tycker jag.  Vad tycker ni?
 

Ändrade morgonrutiner

Livet i v�r familj, Rutiner Barn, Ensamstående, Fyraåring, Mamma, Morgon, Rutiner, Trillingar, bläckfisk, fyrabarnsmamma, förskola, förskolelämning, mammablogg, stress Permalink6
Idag provade jag med att ändra lite i våra morgonrutiner. Istället för att låta Matias vänta till sist med att borsta tänderna fick han istället borsta sina tänder först, före dess innan jag började göra iordning trillingarna. Tanken var att han då skulle få rätt lång tid på sig för att klä på sig under tiden som jag var upptagen med trillingarna. Detta för att vi inte skulle hamna i den situation som vi brukar ha på morgonen, som slutar med att jag och trillingarna står färdiga i hallen (jag står i hallen, trillingar sitter i vagnen och väntar) och väntar otåligt på Matias medan han (i sakta mak) tar på sig sina kläder och samlar ihop sina saker för att gå till förskolan.
 
Påklädning pågår.
 Det är inte lätt att hålla sig fokuserad på att klä på sig när det finns så mycket annat man kan hitta på istället. Men tröjan kom i alla fall på till slut..
 
 
Vi kom ändå 20 minuter för sent till förskolan. Och Matias var ändå inte påklädd när det var dags att gå. Så det blev ingen större skillnad. Men vi hade i alla fall inga konflikter under morgonen, vilket nog beror på att jag inte behövde tjata lika intensivt som jag vanligtvis gör. Tjatet blev liksom mindre jobbigt när det spreds ut över en längre tid.
 
Men det är tydligt att det behövs någon mer (större?) förändring. Förmodligen har jag inget annat val än att börja gå upp tidigare och väcka barnen tidigare (väldigt motvilligt, för jag får ju alldeles för lite sömn redan som det är). Jag misstänker nämligen att jag behöver ägna mer tid åt Matias på morgonen. Jag kan inte förvänta mig att han ska göra allt själv. Visst är han så stor att jag kan kräva att han klär på sig själv, och det gör han ju. Problemet är bara att det tar väldigt lång tid. Mina förväntningar (förhoppningar) på att han ska klara av att hålla fokus på påklädningen själv, och att det ska räcka med att jag kastar iväg lite verbala påminnelser lite då och då samtidigt som jag är upptagen med att göra i ordning trillingarna, är nog alldeles för högt satta. Jag glömmer bort att han faktiskt också är liten, för jämfört med trillingarna så känns han ju så stor.  
 
Någon som har tips om hur en kan få en 4,5 åring att lyckas klä på sig och bli klar för att gå till förskolan på någorlunda rimlig tid på morgonen när en själv måste ägna nästan all sin tid åt att hjälpa hens småsyskon? Hur gör ni hos er?
Till top