mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Tidig fredagkväll - med hopp om sömn

Livet i v�r familj, sömn Barn som vaknar på vaknar på natten, Ensamstående, Mamma, Nattning, Sömn, fredag, fredagsmys, fyrabarnsmamma, sömnbrist Permalink1
Plötsligt händer det! Alla fyra barnen somnade före 20:00! Två av dem sov redan 19:30. De var så trötta så de bara hann se halva fredagsfilmen, och själva myset, det vill säga popcornen, hann vi inte med alls.
 
Vanligtvis brukar de få vara uppe lite längre på fredagar för att hinna se en film efter middagen. Men det gör egentligen ingen skillnad, för de brukar ändå inte somna förrän någon gång mellan 20:30 -21:00, oavsett när de nattas (mån-fre nattas de 19:30). Eller, oftast är det någon som slocknar tidigt, direkt vid läggning, och någon som somnar sent. Vem av dem som gör vad varierar dock.
 
Nu tänker faktiskt även jag gå och lägga mig i förhoppning om att också jag ska somna mycket tidigare än jag brukar. Jag är nämligen helt galet trött. Natten till idag sov jag bara en kort stund. En av mina små musketörer hade magont som höll både honom och mig vakna i några timmar under natten. När han väl lyckades somna vaknade en annan liten musketör och när hon väl lyckades somna om vaknade storebrodern och behövde gå på toa. När han väl somnade om och jag också var på väg att göra det ringde väckarklockan och det var dags att gå upp.
 
Finns det något finare än sovande barn? De är så underbara! Klockan 19:30 sov dessa små (Matias och Camila) redan, trots att det är fredag. Några minuter senare sov även de andra två bröderna.
 
 
 
 
 
 

Aktivitetsmamman går i vinterdvala

Livet i v�r familj, aktiviteter för barn Aktiviteter för barn, Ensamstående, Mamma, aktivitet, fotboll, fotbollsträning, fyrabarnsmamma, motion, säsong Permalink0
Nu får aktivitetsmamman gå i vinterdvala. Det var sista fotbollsträningen för säsongen för Matias idag. Han går inte på några andra aktiviteter och trillingarna har ännu inte fått påbörja något aktivitetsliv.
 
Som vanligt har jag dubbla känslor. Jag är nämligen en helt hopplös å-ena-och-å-andra-sidan-människa. Jag kan liksom aldrig bestämma mig för vad jag vill och tycker. Det är jättejobbigt och kroniskt förvirrande. Till exempel drömmer en del av mig om att flytta ut på landet medan en annan del av mig vill flytta till New York. Hur ska en någonsin kunna fatta några vettiga beslut när en hela tiden vill helt motstridiga saker?
 
Nåväl, de dubbla känslorna efter att ha suttit och tittat på mitt barn på hans sista fotbollsträning för säsongen handlade om att en (stor) del av mig,  den bekväma (dvs lata) mamman delen, tycker att det är jätteskönt.  Efter att först ha slitit för att få ihop logistiken kring simskolan och därefter fotbollen så känns det som en befrielse att inte behöva fundera över hur jag ska kunna ta Matias till hans aktiviteter eller på hur hans småsyskon ska tas om hand under tiden (att ha med sig tre stycken 3,5 åringar och försöka få dem att sitta still och vänta på en läktare är måttligt kul). De senaste veckorna har jag dessutom frusit halvt ihjäl vid fotbollsplanen, något som den bekväma mamman i mig inte är alls road av.
 
Men å andra sidan så bor det ju en duktig mamma i mig också. Hon befinner sig ständigt i kamp med den bekväma mamman. Ibland vinner hon, men allt för ofta är det den bekväma mamman som tar hem segern.  Den duktiga sidan i mig tänker att det är bra för barnet att röra på sig och undrar, och oroar sig för, hur jag nu ska göra för att se till att barnet får den motion han behöver? Den duktiga mamman i mig vet ju så väl att den bekväma mamman i mig kommer att sätta käppar i hjulet för mina planer på att vi ska ge oss ut och göra en massa hälsosamma aktiviteter tillsammans under vinterhalvåret. För köld, i kombination med en massa otympliga kläder, blöt och lerig eller snöig mark, och dessutom fyra barn med (olika) järnviljor att hålla reda på, har en sån avskräckande effekt på den bekväma mamman i mig att den duktiga mamman i mig inte har en chans att vinna den matchen. 
 
 
 Säsongens sista fotbollsträning avslutades med att barnen fick glass.
 
 
 
 
 

Skolfoton och panik i onödan

Livet i v�r familj Ensamstående, Frisör, Mamma, Trillingar, frisyr, fyrabarnsmamma, förskoleklass, skolfoto Permalink0
Fotona från skolfotograferingen har kommit!
 
Matias ser inte glad ut. Jag vet inte om fotografen försökte locka fram något leende hos honom, men gjorde hen det så lyckades hen inte särskilt bra. Att få ett blygt barn att le åt en fotograf som hen inte känner när barnet ifråga nyss har börjat i skolan (förskoleklass) och tycker att allt är allmänt läskigt är nog inte det lättaste. Så att fotografen inte lyckades med det förvånar mig inte alls. Söt är han i alla fall, min fina Matias, trots den allvarliga looken.
 
Gravallvarlig och rufsig,  men sååå fin, är min lilla Matias på sina skolfoton från 2017.
 
Samtidigt som jag tittade på Matias foton slog det mig med fasa att det nog var idag som trillingarna skulle fotograferas på förskolan. Åh nej! Pojkarna ser ut som troll! Ett frisörbesök skulle ha behövts för länge sen. Camila är nyklippt och fin. Hennes hår är lätt att klippa, vilket gjordes igår.  Pojkarnas hår är dock en annan femma. Det krävs proffs för att klippa dem. Gabriel, som har tjockt och mycket hår, skulle verkligen ha behövt gå till frisören för flera veckor sen. Problemet är bara att han hatar det så jag drar ut på det in i det sista. Och Theo har två vilda virvlar uppe på huvudet som gör att hans hår står åt alla håll när det blir för långt. Det ser visserligen jättegulligt ut men risken är stor för att han inte kommer att vara jätteförtjust i att ha det så på fotot när han blir större. Jag fick minipanik för de fotona ska ju bli julklappar så de kommer att hänga på väggar (i alla fall på min) och barnen kommer att se dem både nu och när de blir större. Jag vill verkligen att de ska vara fina då så att de, när de blir större, ser hur otroligt fina små barn de var när de var små utan att distraheras av vilda kalufser och lejonmanar.
 
Efter att ha letat runt lite efter information från förskolan kunde jag dock konstatera att trillingarnas fotografering inte är förrän i mitten av november. Så jag behöver inte få panik riktigt än. Vi hinner med flera frisörbesök före dess. Snurrigt!
Till top