mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Mors dag

Livet i v�r familj Ensamstående, Mamma, Paket, femåring, fyrabarnsmamma, tårta Permalink1
En av nackdelarna med att vara ensamstående är att det inte finns en annan vuxen i hemmet som kan hjälpa barnen att köpa presenter och uppvakta sin mamma på mors dag och födelsedagar. Men jag blev allt lite uppvaktad idag ändå. Tårtan köpte jag själv men barnen gjorde sitt bästa för att ordna presenter och duka fram.
 
Det var min sjätte mors dag idag sen jag blev mamma (fjärde som fyrabarnsmamma) och första gången som barnen firar mig själva. Det är stort!! 
 
Men dagens mors dag kommer nog ändå inte att gå till historien som den bästa mors dagen i mitt liv. Jag hoppas innerligt på att de som kommer framöver inte kommer att vara lika fyllda av ilskeutbrott och bristande tålamod. Ilskeutbrotten, som har varit så många och så intensiva idag att jag på allvar oroar mig för att grannarna ska tro att jag ägnar mig åt barnmisshandel, har en av mina små trillingar stått för. Hen har perioder då humöret är ordentligt i gungning, och just nu är det en sån period. Det bristande tålamodet, å andra sidan, har jag stått för. Mitt tålamod har verkligen varit i botten den här veckan och jag är inte särskilt stolt över mitt föräldraskap de senaste dagarna. Stress, halsont, hormoner och lite andra motgångar har lurat fram mina allra sämsta sidor (tålamod har aldrig varit en dygd som jag bemästrar särskilt väl).
 
"Mamma, hur skriver man grattis på mors dag?"
 
 Så här fint blev det!
 
 
 Tre egenhändigt tillverkade (teckningar) och egenhändigt inslagna mors dags presenter fick jag idag. Ett paket vardera, från tre av barnen. Det fjärde barnet var inte alls intresserad av mors dags grejen och åt bara motvilligt några tuggor tårta.
      
 "Mamma, du får rosen och chokladen" sa Matias och skar upp en jättestor tårtbit åt mig av tårtan som hade fått en rätt intressant form efter att ha blivit framplockad av en femåring. Sen slutade det ändå med att barnen åt upp chokladen och rosen ("får jag smaka mamma?").

Kristi himmelsfärdshelg med pizzapicknick och lekplatshäng

Livet i v�r familj, aktiviteter för barn Arga gubbar, Dåligt humör, Ensamstående, Lekplats, Mamma, fyrabarnsmamma, grannar, innergård, mental frånvaro, pizza Permalink0
Kristi himmelsfärdshelgen har hittills varit en toppenhelg. Åtminstone om en bortser från att jag har uruselt tålamod med barnen och är mentalt frånvarande. Det blir en ond cirkel. Jag får dåligt samvete för att jag är så elak mot barnen (skäller för minsta lilla) vilket gör att jag mår ännu sämre och i sin tur leder till ännu mindre tålamod. Att vara mentalt frånvarande och ilsken är dessutom det allra bästa receptet för att få gnälliga och "bråkiga" barn. 
 
Mitt dåliga humör beror väl i grund och botten på trötthet och utslitning (är trött på att skriva "utmattning", just nu känner jag mig  mer "utsliten") men har triggats igång av något som har hände i måndags. Något som fick min bägare av hopplöshet, som ju redan var fylld till bredden, att börja skvalpa över. Något som inte har med barnen att göra, eller så har det med dem att göra men är inte på något vis deras fel. Något som kanske inte ens är mitt fel men som får mig att känna mig så misslyckad eftersom det känns som om det har med min otillräcklighet att göra. Jag skriver om det här snart, när jag orkar.   
 
Som sagt, Kristi himmelsfärdshelgen har hittills varit toppen, bortsett från mitt dåliga humör. Igår hade vi pizzapicknick (så bekvämt att ha en pizzeria i fastigheten)  i solen ute på vår gård (innergård, inte bondgård)tillsammans med vänner, en familj från barnens förskola. Barnen hade roligt (även om två av dem inte visade sig på sin bästa sida direkt) och enda smolket i bägaren var den sure granngubben som kom och talade om för oss att vi skulle hålla reda på våra ungar. "Vi bor ju här!" sa han argt. Ja, det gör faktiskt mina barn också och enligt bostadsrättsföreningens regler så är det helt och fullt tillåtet att leka på gräsmattan på gården och just precis på gräsmattan bor ju gubben faktiskt inte, önskar jag att jag hade svarat. Men det gjorde jag inte, för på senaste tiden har jag blivit oförmögen att ge svar på tal. Min hjärna fungerar för långsamt. Efter picknicken följde Matias och Camila med sina kompisar hem ett tag och jag, Gabriel, och Theo, hade något så ovanligt som en lugn eftermiddag. Jag satt i soffan och läste bok medan Theo och Gabriel lekte tyst med pussel och pyssel. Det händer verkligen inte ofta (undrar om det ens har hänt förut?). 
 
Idag (igår, klockan har visst passerat midnatt) har vi varit ute och promenerat och lekt på en lekplats. Matias var med en liten stund, sen hämtade hans pappa honom och de spenderade några timmar ihop innan de kom hem med pizza till alla. Så barnen har ätit pizza två dagar i streck. Det känns ju inget vidare hälsosamt, men barnen var nöjda (pizza är en av de få saker som alla fyra gillar). Jag tröstar mig med att de också har ätit en hel del frukt både igår och idag, så lite näring har de nog ändå fått i sig.   
 
Inte nog med att de har fått pizza två dagar i streck, de har fått glass också.
 
 
 
Yiihaa!
 
 
 
Camila i "sitt" hus (lekstuga).
 
 
Gabriel i "sin" båt.
 
 
 
 
 

Underbara ungar!

Livet i v�r familj Ensamstående, Mamma, fyrabarnsmamma, kärlek, mammablogg, suckar, underbara, ungar Permalink0
Ibland går jag vilse i vardagstressen och glömmer bort hur underbart det är att ha barn. Men då och då blir jag avbruten i mitt inre suckande (som alltför ofta tar sig uttryck i reella, hörbara, suckar trots att jag lovade mig själv innan jag blev förälder att jag aldrig skulle gå omkring och sucka när mina barn hör) av att någon påminner mig. Det kan vara ett av barnen som ger något av sina syskon en spontan kram (mitt hjärta smälter alltid av det), eller när storebrodern (Matias) tålmodigt hjälper något av sina småsyskon med något, eller någon som sjunger en liten trudelutt på gullig barnstämma, eller det stillsamma uttrycket de får i sina runda små ansikten när de sover. Det finns ju så mycket som de gör, eller när de bara är, som är helt underbart! 
 
Idag när jag kom hem möttes jag av detta! Mammahjärtat smälte flera gånger
om! Fast han (Matias) måste nog ha fått lite assistans av barnvakten med den
understa teckningen för riktigt så långt har vi inte kommit med skrivkunskaperna
ännu (nivån vi ligger på framgår av den mellersta teckningen). 
Till top