mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Semester och husvaktning

Livet i v�r familj Ensamstående, Husvakt, Mamma, Rutiner, Semester, fyrabarnsmamma, trädgård Permalink1
Det blev visst så att jag tog en veckas, oplanerad, semester från bloggen. Det är ju stört omöjligt att få tid att blogga när det är semester. För att vara med barnen tjugofyra timmar om dygnet är minst sagt intensivt. Att bibehålla de sovrutiner som gäller till vardags hade nog varit en bra idé, men vem orkar hålla på med strikta rutiner när det är semester? Inte jag i alla fall. Så nu somnar inte barnen förrän någon gång mellan 22 och 23 på kvällen. Konstigt nog har inte rutinerna för när de vaknar på morgonen ändrats alls lika mycket. Vid 7:30 vaknar de, pigga som mörtar. Så den lilla "egentid" som jag vanligtvis brukar få en stund efter att de har somnat på kvällen, då jag ibland hinner sätta mig och blogga en stund, och då jag får njuta av en stunds tystnad, finns inte nu. Jag saknar den!!!!
 
Men vi har det ändå rätt bra. Vi är för tillfället husvakter och har en stor trädgård att hänga i om dagarna. Att det finns gungor, klätterställning, rutschkana, studsmatta, lekstuga och en massa annat skoj på tomten gör vårt husvakteri till rena äventyrssemestern för barnen. Själv njuter jag av att kunna sitta ute och titta på moln och
trädtoppar. Jag är nog inte riktigt gjord för att bo i lägenhet.
 
 
 
  Spiderman skördar körsbär i trädgården där vi (tillfälligt) spenderar dagarna.

Unna mig och barnen en resa? Eller en framtid?

Debatt, Livet i v�r familj Ensamstående, Flyg, Flygresor, Mamma, Resa, Semester, exotiska, framtid, fyrabarnsmamma, hållbarhet, klimat, klimathot, miljö, miljöförstöring, miljöpåverkan, resmål Permalink3
Jag är inte så värst aktiv på Instagram och Facebook. Jag hinner inte, orkar inte, och glömmer bort. Men jag läser andras inlägg. Inte varje dag (därför missar jag ofta att födelsedagsgratulera de som fyller år, förlåt!), men kanske varannan, eller var tredje, dag tittar jag in där och scrollar igenom det senaste flödet. 
 
Just nu är där fullt med lyckliga familjefoton, med tillhörande glada tillrop och soliga semesterhälsningar, tagna på diverse semestermål runt om i världen. Såklart, det är ju semestertid och folk är ute och reser för fulla muggar. Så underbart, tänker jag, och fantiserar om alla spännande ställen vi ska besöka så fort det går att resa tillsammans med barnen. För jag älskar att resa och innan jag fick barnen så gjorde jag det, massor. Resor, framför allt internationella sådana som genomförs med flygplan, var ett vanligt inslag i mitt liv när jag var liten. Min pappa var nämligen pilot på SAS. I unga dagar ryggsäcksluffade jag jorden runt och sen styrde jag in min yrkesbana på ett område där resor är en del av jobbet och fick dessutom möjligheten att bo utomlands under många år.
 
Under Matias första 1,5 år av livet hann han med fem internationella resor och medan han låg i min mage gjorde han ytterliga fyra såna. Men sen tog det slut. Trillinggraviditet och livet som ensamstående mamma till fyra små barn satte abrupt slut på det. Nu är det svårt nog att åka till ICA och handla med alla barnen och jag är glad om jag ens lyckas vara utanför dörren med alla fyra utan missöden. Och även om det skulle gå skulle vi inte ha råd att resa så långt. Kanske får vi aldrig det. Och kanske är det bra? För kanske har jag redan för länge sen passerat min kvot för hur mycket internationella resor en person får göra under sin livstid?
 
För alla dessa resor påverkar miljön jättemycket. Tillsammans med all övrig överkonsumtion som vi ägnar oss åt nu för tiden sabbar de faktiskt jorden. Den jord som mina barn ska leva på rätt länge framöver och som deras barn ska leva på efter det.  Kan jag verkligen fortsätta att ignorera det? För att tänka att mina små resor (om vi skulle få råd) varken gör till eller från håller inte. Det håller inte eftersom de som tänker så är så många att det faktiskt, tillsammans, gör stor skillnad. Att tänka att vi ju måste få unna oss ibland, att vi är värda det, håller inte heller. För även om jag är värd mycket så är det inte värt mina barns framtid. Och mina barn är värda att få en framtid på en beboelig jord mycket mer än de är värda den där semesterresan. Men ändå, så svårt, för det är ju så härligt att resa!! Vem vill vara utan sol, exotisk mat på billiga, men ändå lyxiga, restauranger, uppassning från (dessvärre ofta underbetald och med osäkra arbetsvillkor) hotellpersonal, vita ständer, spännande utflykter, vykortsvacker natur, etcetera? Inte jag, jag vill ha det! Vilket dilemma!
 
Nåväl, för min del kan jag bekvämt nog skjuta dessa funderingar, och de beslut som de måste leda till, på framtiden. För just nu är det inte möjligt för oss att resa längre en max en halvtimmes radie från vår bostad. Överkonsumera kan vi inte heller göra så mycket (bortsett från överkonsumtion av glass dessa sommarveckor) eftersom det varken finns tid eller pengar till det. Till er som kan resa, och som gör det, vill jag inte skicka några pekpinnar eller skuldbelägga, för jag förstår er så väl (och till och med avundas er). Jag vill bara mana till eftertanke, eller snarare, "förtanke". Våra barns framtid kräver nämligen att vi blir bättre på det, mycket bättre.
 
December 2016 publicerade tidningen Land en krönika skriven av Håkan Steen med titeln "Gör du allt för dina barn? Avstå då från resan till Thailand". Den är skoningslös. Men en tankeställare. En smärtsam sådan. När jag läser den vill jag åberopa varenda ursäkt jag kan komma på och det gör ont att inse att ingen av mina ursäkter håller. Men det är så det är. Håkan Steen har rätt. Läs den! Den finns här.  
 
 
Bildresultat för flygresor
Jag längtar efter att resa med barnen, men är det värt
det? (fotot har jag lånat från flygresor.com).

Varning för (en väldigt söt) mobiltjuv!

Livet i v�r familj 3,5-åring, Ensamstående, Mamma, busunge, fyrabarnsmamma, mobiltjuv Permalink1
Varning för mobiltjuv!!
 
I vårt hem bor en garvad mobiltjuv. När du minst anar smyger han åt sig din mobiltelefon och springer iväg med den. Ofta skrattande, så ser du hans lilla ryggtavla plötsligt rusa iväg mot sovrummet samtidigt som du hör honom fnissa förtjust så är det läge att börja ana ugglor i mossen. För den sluge lille tjuven brukar gömma sitt stöldgods under madrassen till min säng. Men inte alltid. Ibland hittar han på nya gömmor. Då kan jakten efter den stulna mobiltelefonen bli rätt långdragen. Som den gången han gömde min mobiltelefon i en resväska (som tur var erkände han till slut sitt brott och visade mig gömman).
 
Tur att det är långt kvar till straffmyndighet (måtte han tröttna på denna ovana innan småbarnsåren är över, för det är ju inte riktigt lika charmigt om han gör så när han är tonåring) och att det mest är hans egen mamma som drabbas.  
 
Varning! Håll hårt i mobiltelefonen när denne unge man är i närheten!
Till top