mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Unna mig och barnen en resa? Eller en framtid?

Debatt, Livet i v�r familj Ensamstående, Flyg, Flygresor, Mamma, Resa, Semester, exotiska, framtid, fyrabarnsmamma, hållbarhet, klimat, klimathot, miljö, miljöförstöring, miljöpåverkan, resmål Permalink3
Jag är inte så värst aktiv på Instagram och Facebook. Jag hinner inte, orkar inte, och glömmer bort. Men jag läser andras inlägg. Inte varje dag (därför missar jag ofta att födelsedagsgratulera de som fyller år, förlåt!), men kanske varannan, eller var tredje, dag tittar jag in där och scrollar igenom det senaste flödet. 
 
Just nu är där fullt med lyckliga familjefoton, med tillhörande glada tillrop och soliga semesterhälsningar, tagna på diverse semestermål runt om i världen. Såklart, det är ju semestertid och folk är ute och reser för fulla muggar. Så underbart, tänker jag, och fantiserar om alla spännande ställen vi ska besöka så fort det går att resa tillsammans med barnen. För jag älskar att resa och innan jag fick barnen så gjorde jag det, massor. Resor, framför allt internationella sådana som genomförs med flygplan, var ett vanligt inslag i mitt liv när jag var liten. Min pappa var nämligen pilot på SAS. I unga dagar ryggsäcksluffade jag jorden runt och sen styrde jag in min yrkesbana på ett område där resor är en del av jobbet och fick dessutom möjligheten att bo utomlands under många år.
 
Under Matias första 1,5 år av livet hann han med fem internationella resor och medan han låg i min mage gjorde han ytterliga fyra såna. Men sen tog det slut. Trillinggraviditet och livet som ensamstående mamma till fyra små barn satte abrupt slut på det. Nu är det svårt nog att åka till ICA och handla med alla barnen och jag är glad om jag ens lyckas vara utanför dörren med alla fyra utan missöden. Och även om det skulle gå skulle vi inte ha råd att resa så långt. Kanske får vi aldrig det. Och kanske är det bra? För kanske har jag redan för länge sen passerat min kvot för hur mycket internationella resor en person får göra under sin livstid?
 
För alla dessa resor påverkar miljön jättemycket. Tillsammans med all övrig överkonsumtion som vi ägnar oss åt nu för tiden sabbar de faktiskt jorden. Den jord som mina barn ska leva på rätt länge framöver och som deras barn ska leva på efter det.  Kan jag verkligen fortsätta att ignorera det? För att tänka att mina små resor (om vi skulle få råd) varken gör till eller från håller inte. Det håller inte eftersom de som tänker så är så många att det faktiskt, tillsammans, gör stor skillnad. Att tänka att vi ju måste få unna oss ibland, att vi är värda det, håller inte heller. För även om jag är värd mycket så är det inte värt mina barns framtid. Och mina barn är värda att få en framtid på en beboelig jord mycket mer än de är värda den där semesterresan. Men ändå, så svårt, för det är ju så härligt att resa!! Vem vill vara utan sol, exotisk mat på billiga, men ändå lyxiga, restauranger, uppassning från (dessvärre ofta underbetald och med osäkra arbetsvillkor) hotellpersonal, vita ständer, spännande utflykter, vykortsvacker natur, etcetera? Inte jag, jag vill ha det! Vilket dilemma!
 
Nåväl, för min del kan jag bekvämt nog skjuta dessa funderingar, och de beslut som de måste leda till, på framtiden. För just nu är det inte möjligt för oss att resa längre en max en halvtimmes radie från vår bostad. Överkonsumera kan vi inte heller göra så mycket (bortsett från överkonsumtion av glass dessa sommarveckor) eftersom det varken finns tid eller pengar till det. Till er som kan resa, och som gör det, vill jag inte skicka några pekpinnar eller skuldbelägga, för jag förstår er så väl (och till och med avundas er). Jag vill bara mana till eftertanke, eller snarare, "förtanke". Våra barns framtid kräver nämligen att vi blir bättre på det, mycket bättre.
 
December 2016 publicerade tidningen Land en krönika skriven av Håkan Steen med titeln "Gör du allt för dina barn? Avstå då från resan till Thailand". Den är skoningslös. Men en tankeställare. En smärtsam sådan. När jag läser den vill jag åberopa varenda ursäkt jag kan komma på och det gör ont att inse att ingen av mina ursäkter håller. Men det är så det är. Håkan Steen har rätt. Läs den! Den finns här.  
 
 
Bildresultat för flygresor
Jag längtar efter att resa med barnen, men är det värt
det? (fotot har jag lånat från flygresor.com).

Varning för (en väldigt söt) mobiltjuv!

Livet i v�r familj 3,5-åring, Ensamstående, Mamma, busunge, fyrabarnsmamma, mobiltjuv Permalink1
Varning för mobiltjuv!!
 
I vårt hem bor en garvad mobiltjuv. När du minst anar smyger han åt sig din mobiltelefon och springer iväg med den. Ofta skrattande, så ser du hans lilla ryggtavla plötsligt rusa iväg mot sovrummet samtidigt som du hör honom fnissa förtjust så är det läge att börja ana ugglor i mossen. För den sluge lille tjuven brukar gömma sitt stöldgods under madrassen till min säng. Men inte alltid. Ibland hittar han på nya gömmor. Då kan jakten efter den stulna mobiltelefonen bli rätt långdragen. Som den gången han gömde min mobiltelefon i en resväska (som tur var erkände han till slut sitt brott och visade mig gömman).
 
Tur att det är långt kvar till straffmyndighet (måtte han tröttna på denna ovana innan småbarnsåren är över, för det är ju inte riktigt lika charmigt om han gör så när han är tonåring) och att det mest är hans egen mamma som drabbas.  
 
Varning! Håll hårt i mobiltelefonen när denne unge man är i närheten!

Felicia förvann - lästips för alla som känner sig som usla föräldrar (och alla andra också)

Livet i v�r familj, Tips Anna Wahlgren, Barnaboken, Ensamstående, Felicia Feldt, Felicia försvann, Lästips, Mamma, fyrabarnsmamma Permalink2
Jag har läst Felicia försvann av Felicia Feldt. Sträckläst. Jag började sent på kvällen efter att barnen hade somnat, efter att jag hade plockat undan och fixat med tvätten, och sen läste jag ut det sista under förmiddagen idag, medan barnen fick härja fritt. Det var liksom inte möjligt att göra något annat. Jag var för tagen. Som tur var lekte barnen jättebra med varandra hela förmiddagen, så jag kunde läsa klart nästan i lugn och ro (åtminstone ur en fyrabarnsmammas perspektiv sett, andra skulle nog inte kalla en förmiddag mitt bland fyra härjande barn som lugn). Dessutom är det en bok som går snabbt att läsa ut. Kapitlen är korta och glest, ibland nästan avhugget, men vackert, skrivna. Fragment från en närmast outhärdlig barndom och en skymt av ett sårigt liv präglat av psykisk ohälsa. Rörigt, onyanserat, men väldigt gripande. 
 
Felicia försvann är Anna Wahlgrens dotters skildring av sin barndom. En alldeles fruktansvärd barndom, präglad av moderns själviskhet, nyckfullhet och missbruk. Felicia Feldt är inte nådig i sin berättelse. Boken visar upp en bild av Anna Wahlgren, en av de mest inflytelserika barnuppfostringsexperterna i Sverige under flera decennier, som fullkomligt olämplig som förälder. Alla syskonen i den stora barnaskaran är livrädda för sin mamma som fritt och oförutsägbart blandar auktoritära, pennalistiska, uppfostringsmetoder med total gränslöshet, samtidigt som hon ömsom binder barnen till sig och ömsom överger, eller hotar att överge, dem.   
 
Jag har länge tänkt att jag ska läsa boken men inte riktigt vågat. Jag visste ju att boken var ett skoningslöst angrepp mot Anna Wahlgrens föräldraskap och tänkte att den kanske skulle innehålla scener som påminde om de som ibland utspelar sig i vårt hem. För jag vet allt för väl hur en ensamstående mamma med många barn ibland kan bete sig när hon helt enkelt inte orkar mer. Anna Wahlgren har ju dubbelt så många barn som jag (plus ytterligare en om en räknar det barn som dog i treårsåldern).  Hon måste ju ha varit utmattad. Ofta. Inte konstigt då om hon ibland brast och gick över gränser, tänkte jag. Men boken handlar inte om en kämpande mamma som är så utmattad att hon brister. Åtminstone är det inte den bild som Felicia Feldt målar upp. Felicias Feldt ser inget gott i sin mamma, inga nyanser. Hon berättar effektivt, utlämnande och skoningslöst, men hon problematiserar inte. Men jag kan inte låta bli att undra och fascineras. Anna Wahlgren framstår som en hemsk mamma och jag tvivlar inte på Felicias berättelse.  Men samtidigt, det måste ha funnits mer. Hon sparade till exempel barnens alla teckningar. Det är väl en kärlekshandling? Och hur sjutton orkade hon ta hand om så många barn och samtidigt skriva böcker, flytta tretton gånger, gifta sig sju gånger, och ha en massa fester och dricka så mycket sprit?  
 
Rädslan för att känna igen mig i skildringarna i boken var obefogad. Istället blev det tvärtom. Fastän det känns hemskt att dra nytta av något så tragiskt och orättvist som den uppväxt som Felicia Feldt skildrar så kan jag inte låta bli att känna mig stärkt efter att ha läst boken. Det gav mig perspektiv och jag inser att mina barn inte har det så illa ändå. Och jag är nog inte så dålig som förälder som jag ibland tror.
 
Oavsett vad motivet för att skriva boken var, om det handlade om jakt efter upprättelse och bekräftelse, sorg som behövde bearbetas, en moralisk drift att stoppa ett långt drivet hyckleri, eller hat och hämndlystnad, så krävs det oerhört mycket mod att våga gå till angrepp mot sin mamma på det sättet och samtidigt utlämna så mycket av sig själv och sina innersta hemligheter. Tack Felicia Feldt för att du vågade! 
 
För den som ibland känner sig som en usel mamma kan jag verkligen rekommendera att ni läser Felicia försvann. För i jämförelse med det föräldraskap som beskrivs där lovar jag att ditt är så oerhört mycket bättre. Och för alla som någon gång har känt sig lockad att använda sig av de tips Anna Wahlgren ger i sin väldigt inflytelserika Barnaboken har jag bar ett råd. Bränn boken (Barnaboken alltså, inte Felicia försvann)!   
 
Bildresultat för felicia försvann
Felicia försvann, av Felicia
Feldt. Utgiven 2012 av
Weyler förlag.
 
Till top