mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Hängig och rödögd

Hälsa, Livet i v�r familj Ensamstående, Mamma, fyrabarnsmamma, hängig, ögoninflammation Permalink2
Det är visst rätt tyst på den här bloggen numera. Jag har inte mått så bra senaste tiden och har helt enkelt inte orkat skriva. Barnen var sjuka förra veckan och det verkar som om jag blivit smittad. Fast på ett konstigt sätt, för jag är inte förkyld. Men jag har känt mig hängig, svag och smått illamående. Som om jag vore gravid, men det är som tur är helt omöjligt (jag köper inte jungfru Marias historia, och även om det vore sant så är det högst osannolikt att en gud skulle välja mig till att bli nästa jungfruföderska, eller, någon jungfru är jag ju inte direkt men ni fattar nog vad jag menar). För hur gosigt det än är med bebisar så tycker jag nog allt att jag har tillräckligt med barn.
 
Idag började hängigheten äntligen att vända och jag kände ett litet uns av energi och livslust. Men bara ett uns för än är det nog inte dags att ropa hej. Förutom hängighet, svaghet och illamående har jag dessutom åkt på världshistoriens mest utdragna ögoninflammation (det kan hända att jag överdriver nu). I två veckor har jag gått och sett alldeles rödgråten ut, och inga tecken på bättring är i sikte. Det kliar, svider och klibbar. Och är fult!! Och med tanke på min situation och att folk har en tendens att tycka synd om mig (folk tycker i allmänhet synd om ensamstående mödrar och deras barn, i synnerhet såna ensamstående mödrar som har fyra barn) så är det många av de jag möter som tror att mina röda ögon beror på att jag precis har storbölat. Suck! Har någon tips om hur en blir av med en envis ögoninflammation??
 
Trots hängighet och ögoninflammation så flyter livet på. Idag var det Matias fotbollsträning som upptog min tid under eftermiddagen. Efter träningen passade vi på att åka till Mac Donalds (barnets val, inte mitt) och äta middag medan trillingarna passades av barnvakt. De där stunderna som jag ibland får med bara ett av barnen är så värdefulla! Då hinner vi umgås och prata. Men hade jag inte haft en drös barn, och hade inte de där stunderna varit så sällsynta som de är, så hade jag förmodligen inte uppskattat dem lika mycket.
 
En del får aldrig nog. Efter att ha sprungit omkring som en sprallig gasell på fotbollsträningen satte
Matias igång och cykla så mycket han bara kunde i Mac Donalds lekutrymme.
 

Första skolveckan slut

Förskola och skola, Livet i v�r familj Ensamstående, Mamma, fyrabarnsmamma, förskoleklass, sexårs, skola, skolbarn, skolstart, spring i benen Permalink0
Matias första riktiga skolvecka har nu passerat. Eller, riktigt riktiga skolan är det ju inte ännu. Bara förskoleklass. Men det känns skoligt så det räcker till och blir över.  Denna vecka har han till och med fått läxa. Fast på barnens begäran och den är inte obligatorisk, men ändå. Både jag och Matias känner oss alldeles vansinnigt stora. För att ha barn som går i skolan ger ju hur mycket vuxenpoäng som helst.
 
Det har gått bra. Han har haft det lite kämpigt eftersom han har hamnat i en klass där de andra barnen redan har kompisar som de har gått i förskolan med. Matias är den enda från sin förskola som börjar i den skola som han går i. Han känner ingen i sin klass sen tidigare.
 
Men det verkar som om han börjar känna sig hemma i skolan. Han är nämligen redan busig och jag har redan fått känna på hur det känns när fröken berättar att ens barn har gjort saker som hen inte får. Det verkar som om lockelsen att springa i skolkorridoren kommer att bli en utmaning för oss. För det får en nämligen inte. Men så svårt att låta bli när en är 5,5 år och full av spring i benen.
 
Att klättra och springa är det bästa denna lilla människa vet.
 

Dagens konversation:
Gabriel: "Matias hur gör man för att laga sågen (leksakssåg)?"
Matias: "Stäng av den och sätt på den och banka så mycket du kan på batteriluckan"
Gabriel: "Det funkade!!!!"
 
 
 
 
 

Lämningsdilemma för den ensamstående mamman med sjukt barn

Förskola och skola, Livet i v�r familj, ensamstående, sjuka barn Barn, Ensamstående, Kräk, Mamma, Skola, dilemma, fyrabarnsmamma, förskola, lämna barn i bilen, lämning, sjuk, sjuka barn Permalink2
Visst är det lite körigt ibland (alltid snarare) att vara själv med fyra så pass små barn. Men jag tycker ändå att det går rätt bra, för det mesta. Bortsett från en viss dos kontant kaos så funkar det ändå någorlunda okej. Men ibland kör det ihop sig. Då sätts ensamförälderskapet på sin spets. Som i morse när en av trillingarna vaknade sjuk som bara den. Han låg som en liten ynklig skrutt och orkade knappt röra sig. Precis innan vi skulle ge oss iväg, i sista stund som vanligt, började han hulka och verkade behöva kräkas. Det vara bara till att hugga tag i en bunke och skynda sig iväg med det sjuka barnet under armen, fösandes de andra barnen mot bilen med andra armen. Att få en liten flock på tre barn att snabbt ta sig till bilen är betydligt klurigare än vad en kan tro. De har en enastående förmåga att distraheras och fastna, eller ta av mot andra håll, under den korta vägen på en våning ner och sen ca 15 meter som vi ska ta oss från det att vi kommer ut från lägenhetsdörren (något som i sig kräver en hel del fösande) och fram till bilen. Men det var inte vägen till bilen som var problemet i morse, utan det var när vi kom fram till förskola/skolan som jag hamnade i knipa. Då var det typ två minuter kvar till Matias skulle börja och till skolan får en ju liksom inte komma för sent. Så det var bråttom. Men vad skulle jag göra med det sjuka syskonet?  Jag kunde ju inte ta in ett barn som höll på att kräkas in i varken förskole- eller skolbyggnaden. Hur pinsamt vore det inte om han satte igång och kräkas där? Och vilka arga blickar skulle inte det föranleda från de andra föräldrarna? Och så klart ville jag inte utsätta barnen där för eventuell smitta. Men att lämna ett litet barn som tycks vara på väg att kräkas ensam i bilen kändes verkligen inte heller något vidare bra. Tänk om han sätter i halsen eller nått!!!! 
 
I det ögonblicket önskade jag verkligen att vi hade varit två föräldrar så en hade kunnat stanna hemma med det sjuka barnet medan den andre lämnade de friska barnen på förskola och skola. Nu blev det istället så att sjuklingen fick vänta i bilen, medan jag sprang in med de andra. Med stirrig blick hasplade jag ur mig något om ett sjukt barn i bilen till Matias fröken och dumpade (usch ja, så kändes det nog för honom) av Matias, och sen föste jag springande iväg de andra två mot förskolan för en liknande dumping där.
 
På en hjärt- och lungräddningskurs som jag gick för ett tag sen fick jag lära mig att en har högst fyra minuter på sig från det att ett barn sätter i halsen tills problemet måste vara löst om det ska finnas en chans till ett gott slut, och jag tror faktiskt att jag nästan lyckades lämna tre barn på två olika (dock nästan bredvid varandra) ställen och hinna tillbaka till bilen på fyra minuter. Där satt såklart min sjukling alldeles lugnt och väntade utan att ha kräkts och utan att ha varit ens i närheten av att sätta i halsen. Ensamstående föräldrar med fyra små barn borde alla få vara av den coola sorten. Neurotiska hönsmammor som jag är nog egentligen inte lämpade för det.
 
Tillfriskning pågår (sötaste lilla sjuklingen Theo!).
 
Sjuklingen piggnade till under dagen och vi klarade oss från kräkningar även om det var nära. Så den som känner att den går igång på det faktum att syskonen fick gå till skola och förskola trots att ett barn mådde illa kan vara lugn (och bespara sig arbetet med att skriva en kommentar om det). Just denna lilla sjukling har en tendens att må illa när han är förkyld och eftersom två av trillingarna redan har varit förkylda, och tagit sig igenom det, så var jag rätt säker på att det var en förkylningsslemmig hals det handlade om, inte kräksjuka. Vid risk för insjuknande i kräksjuka håller jag så klart även syskonen hemma. Men om det handlar om förkylning och en är sjuk och de andra pigga så föredrar jag att lämna de friska barnen på förskolan så att det sjuka barnen kan få en chans att vila.  
 
Till top