mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Trött och gnällig mamma

Hälsa, Livet i v�r familj Barn, Ensamstående, Mamma, Sjukskriven, Sömn, Trillingar, fyrabarnsmamma, mammablogg, sömnbrist Permalink5
Nu är det bara några dagar kvar på min sjukskrivning, men särskilt utvilad känner jag mig inte. Verkligen inte. Tvärtom. Jag är helt slut. Sen några veckor tillbaka har ytterligare en av mina trillingar sömnproblem. Så nu har jag två små som turas om att vakna och skrika, eller gnälla (med hög ljudvolym), under natten.
 
Jag kämpar på så gott jag kan för att få dem att somna om. Ibland somnar de om efter en kort stund. Ibland (minst en gång per natt) är någon vaken en lång stund, en timme eller två, innan han till slut somnar igen. Ibland väcker de varandra. Ibland väcker de något av de andra tvä barnen. 
 
Nätterna är inte längre en tid för vila för mig. För när det är dags att sova startar mitt nattpass. Jag arbetar skift, och kör både dag och nattpass, varje dag. 
 
Så att jag har varit sjukskriven i en vecka har inte gjort mig utvilad. För om jag bara får 3-4 timmars sömn på natten (uppstyckad i småbitar) så räcker det inte att jag har kunnat vila en stund på dagen i några dagar för att jag ska ta igen mig.
 
Det är ju dessutom mycket annat som ska hinnas med ändå oavsett om jag är sjukskriven eller inte (tvätt, städning, handla, läkarbesök med något barn, kurator besök, förskolelämningar, förskolehämtningar, äta, duscha, osv, osv) så den reella tiden för vila har inte blivit mer än ett par timmar varje dag. Tre timmars nattsömn plus två timmars sömn på dagen blir fortfarande bara fem timmar totalt. Utvilad är jag inte. Långt därifrån. 
 
Matpåsar kan också användas som robotkostym.
 
Idag var barnens moster/ min syster och deras kusin/min systerson på besök och hjälpte till lite med barnen. Det var mysigt. Åtminstone för mig och barnen. Om det var så trevligt för dem vet jag inte för jag har inte varit på så bra humör idag, och en lång harang av gnäll pös ur mig utan att jag lyckades hejda mig. Efter ett rätt hopplöst kuratorbesök imorse (som grädde på moset efter det ännu mer frustrerande läkarbesöket förra veckan) har jag inte varit på topp idag.  Att barnen har varit gnälliga och bråkiga har inte gjort det hela bättre och dagen avslutades med att jag tappade humöret, rejält (stackars barn!!). 
 
Imorgon blir en bättre dag (hoppas jag)!
 
 

En vanlig och annorlunda helg

Livet i v�r familj, ensamstående "man", Ensamstående Permalink1
Ännu en helg har passerat i barnens och mitt liv. Denna blev både som vanligt och annorlunda. Som vanligt i den bemärkelsen att den spenderades tillsammans med barnen och vi gjorde inte så mycket (att ge sig ut på äventyr med fyra barn, varav tre tvååringar, är rätt bökigt så helgerna spenderas oftast hemma).  
 
I lördags var det bara jag och trillingarna största delen av dagen. M fick följa med en förskolekompis på teater och sen hem till henne och leka. Han hade jätteroligt (tack C, E och A!). På så vis hade jag möjlighet att ägna mig åt bara trillingarna. Vi lekte och hade jättemysigt. 
 
Igår var barnens morfar på besök. Barnen tycker att morfar är bland det bästa som finns i hela världen, så ett morfarbesök är alltid en hit. Barnen hade kul och M var jättenöjd för morfar tog honom till hans gympapass (Knatteskutt) så han fick han sin morfar alldeles för sig själv en stund. En bra dag.
 
 
Hejdå morfar (M blåser upp en flytväst samtidigt som han vinkar hejdå till sin morfar och G bär omkring på en stor sångbok)!
 
Men något var annorlunda denna helg. Barnens pappa, som fortfarande bor hos oss trots att vi har varit skilda i över ett år nu pga att han inte får tag i någon bostad, var inte hemma. Han reste i lördags förmiddag och kommer att vara borta i nästan en månad. 
 
Plötsligt inser jag hur mycket det påverkar mig, och stämningen hemma, att vara tvungen att fortsätta bo ihop med en person som en inte vill vara med. Denna helg har jag känt mig glad och haft bättre tålamod med barnen än på länge (trots sömnbrist och PMS). Och morgonbestyren imorse skedde helt utan irritation. Alltså, vi hade lika bråttom som vanligt men jag blev inte stressad och irriterad. Allt flöt på och vi kom iväg till förskolan utan ett enda bråk. Underbart!
 
Samtidigt är det lite läskigt. Nu är jag verkligen helt själv med barnen. På riktigt. Att deras pappa finns i närheten är ju ändå en trygghet ifall något händer.  Till exempel om något av barnen blir sjukt och jag behöver åka iväg till barnakuten med någon av dem. Då har deras pappa kunnat hoppa in för att ta hand om de övriga barnen. Hur gör jag om det händer nu? Och småsaker som att gå ner och öppna porten för någon som kommer på besök (vår porttelefon är rätt egensinnig) eller att gå ut med soporna, blir plötsligt mycket mer komplicerade. Att vara själv med fyra små är att befinna sig i en rätt osäker och utsatt situation. 
 
Än så länge har barnen inte reagerat på att deras pappa är borta. Det har ju bara gått några dagar och de är vana vid att han kommer och går lite som han vill, så de tycker nog inte att det är särskilt konstigt. Hur det blir om ett tag får vi se. För M har jag förklarat att hans pappa är bortrest och kommer tillbaka om några veckor och han verkade inte tycka att det var något konstigt med det. Jag har förklarat det för trillingarna också, men kan de förstå? 
 
 
 

Bjudna på kalas

Livet i v�r familj, aktiviteter för barn Barn, Ensamstående, Kalas, Mamma, Trillingar, fyrabarnsmamma, mammablogg, mjölkproteinallergi, småbarn Permalink1
Så kom äntligen natten då alla barnen sov okej. Några uppvakningar blev det såklart, något annat vore konstigt med fyra små barn i hemmet. Men för att vara en småbarnsfamilj (med rätt många småbarn) så blev det en bra natt. Så idag har jag känt mig piggare än på länge, trots att jag fortfarande dras med en envis halsinfektion.
 
Dagen ägnades åt att strosa omkring och fixa lite av de saker som finns på min meterlånga att göra lista.  Tänk att en kan bli så lycklig av att äntligen få den där pedalhinken inköpt!! Och utan stress dessutom! Jag hann till och med gå till olika ställen och jämföra priser (hittade bästa priset på Jula, 149:- för en 12 liters pedalhink, så den fick det bli). Den nya pedalhinken ersätter den trasiga pedalhink som under lång tid tjänat som blöjhink hos oss. Den gick sönder för evigheter sen (det kan vara så mycket som ett år sen) och har alltså inte blivit ersatt förrän nu. Nu kan jag äntligen slänga blöjor och annat äckligt (typ servetter som använts för att torka bajs) utan att behöva lyfta locket på hinken med handen. Blöjhinkar är ju inte direkt de fräschaste tingestarna i världen och att ta i den med handen för att därefter ta i något av mina barn har inte känts så värst hygieniskt. Därför har blöjbytena under lång tid involverat en väldig massa handtvätt. De kommer såklart att fortsätta att involvera handtvätt men inte efter varje gång något slängs i hinken, vilket kan bli rätt många gånger under ett bajsblöjsbyte (det går ofta åt många servetter). Lyckan är total (kriterierna för vad som gör mig lycklig ser väldigt annorlunda ut nu än de gjorde före jag blev fyrabarnsmamma)!
 
Välkommen hem nya, fungerande, blöjhink!
 
På eftermiddagen var vi på kalas. Barnens förskolekompis hade födelsedagskalas och jag vågade mig på att gå dit med alla barnen. Jag hade nämligen ingen som kunde passa trillingarna och M ville väldigt gärna gå. Tur för trillingarna, för de hade verkligen jätteroligt! Vi är lyckligt lottade, för alla familjerna på barnens förskola är helt fantastiska och jag får alltid en massa hjälp med att hålla reda på trillingarna. Annars skulle det inte gå. Jag är så tacksam för det (tack alla för hjälpen, ni gjorde det möjligt för fyra små barn att få gå på kalas idag!!).
 
Den familj som hade kalaset hade dessutom anpassat hela förtäringsutbudet efter mina små ägg- och mjölkproteinallergiker. Så otroligt omtänksamt!  Istället för tårta bjöds det på Jello, fruktplock, karamellpopcorn och godis. Det var en hit, barnen var nöjda och glada och all färg gjorde att kalasbordet såg väldigt "kalasigt" ut. Alla mina barn tyckte att det var jättegott och jag var rörd över att de fick vara med på samma villkor som alla andra.  För det brukar nästan alltid vara så att två av mina barn inte kan äta av det godaste som serveras och de brukar inte vara så värst glada över det. Tack!!!
 
Mums! Barnen är på kalas, och kunde äta av allt det godaste!
 
 De här tre små godingarna har haft så roligt idag på sin förskolekompis kalas (även storebrorsan hade kul, men blev inte fångad på bild).
 
 
Vi kom hem rätt sent och innan vi hunnit få i oss lite kvällsmacka, fått allas tänder borstade och alla blöjor bytta, hann klockan bli mycket. Så när barnen äntligen var i säng somnade tre av dem inom fem minuter och den sista inom en kvart. Wow! Det är verkligen inte ofta det händer!
 
Till top