mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Felicia förvann - lästips för alla som känner sig som usla föräldrar (och alla andra också)

Livet i v�r familj, Tips Anna Wahlgren, Barnaboken, Ensamstående, Felicia Feldt, Felicia försvann, Lästips, Mamma, fyrabarnsmamma Permalink2
Jag har läst Felicia försvann av Felicia Feldt. Sträckläst. Jag började sent på kvällen efter att barnen hade somnat, efter att jag hade plockat undan och fixat med tvätten, och sen läste jag ut det sista under förmiddagen idag, medan barnen fick härja fritt. Det var liksom inte möjligt att göra något annat. Jag var för tagen. Som tur var lekte barnen jättebra med varandra hela förmiddagen, så jag kunde läsa klart nästan i lugn och ro (åtminstone ur en fyrabarnsmammas perspektiv sett, andra skulle nog inte kalla en förmiddag mitt bland fyra härjande barn som lugn). Dessutom är det en bok som går snabbt att läsa ut. Kapitlen är korta och glest, ibland nästan avhugget, men vackert, skrivna. Fragment från en närmast outhärdlig barndom och en skymt av ett sårigt liv präglat av psykisk ohälsa. Rörigt, onyanserat, men väldigt gripande. 
 
Felicia försvann är Anna Wahlgrens dotters skildring av sin barndom. En alldeles fruktansvärd barndom, präglad av moderns själviskhet, nyckfullhet och missbruk. Felicia Feldt är inte nådig i sin berättelse. Boken visar upp en bild av Anna Wahlgren, en av de mest inflytelserika barnuppfostringsexperterna i Sverige under flera decennier, som fullkomligt olämplig som förälder. Alla syskonen i den stora barnaskaran är livrädda för sin mamma som fritt och oförutsägbart blandar auktoritära, pennalistiska, uppfostringsmetoder med total gränslöshet, samtidigt som hon ömsom binder barnen till sig och ömsom överger, eller hotar att överge, dem.   
 
Jag har länge tänkt att jag ska läsa boken men inte riktigt vågat. Jag visste ju att boken var ett skoningslöst angrepp mot Anna Wahlgrens föräldraskap och tänkte att den kanske skulle innehålla scener som påminde om de som ibland utspelar sig i vårt hem. För jag vet allt för väl hur en ensamstående mamma med många barn ibland kan bete sig när hon helt enkelt inte orkar mer. Anna Wahlgren har ju dubbelt så många barn som jag (plus ytterligare en om en räknar det barn som dog i treårsåldern).  Hon måste ju ha varit utmattad. Ofta. Inte konstigt då om hon ibland brast och gick över gränser, tänkte jag. Men boken handlar inte om en kämpande mamma som är så utmattad att hon brister. Åtminstone är det inte den bild som Felicia Feldt målar upp. Felicias Feldt ser inget gott i sin mamma, inga nyanser. Hon berättar effektivt, utlämnande och skoningslöst, men hon problematiserar inte. Men jag kan inte låta bli att undra och fascineras. Anna Wahlgren framstår som en hemsk mamma och jag tvivlar inte på Felicias berättelse.  Men samtidigt, det måste ha funnits mer. Hon sparade till exempel barnens alla teckningar. Det är väl en kärlekshandling? Och hur sjutton orkade hon ta hand om så många barn och samtidigt skriva böcker, flytta tretton gånger, gifta sig sju gånger, och ha en massa fester och dricka så mycket sprit?  
 
Rädslan för att känna igen mig i skildringarna i boken var obefogad. Istället blev det tvärtom. Fastän det känns hemskt att dra nytta av något så tragiskt och orättvist som den uppväxt som Felicia Feldt skildrar så kan jag inte låta bli att känna mig stärkt efter att ha läst boken. Det gav mig perspektiv och jag inser att mina barn inte har det så illa ändå. Och jag är nog inte så dålig som förälder som jag ibland tror.
 
Oavsett vad motivet för att skriva boken var, om det handlade om jakt efter upprättelse och bekräftelse, sorg som behövde bearbetas, en moralisk drift att stoppa ett långt drivet hyckleri, eller hat och hämndlystnad, så krävs det oerhört mycket mod att våga gå till angrepp mot sin mamma på det sättet och samtidigt utlämna så mycket av sig själv och sina innersta hemligheter. Tack Felicia Feldt för att du vågade! 
 
För den som ibland känner sig som en usel mamma kan jag verkligen rekommendera att ni läser Felicia försvann. För i jämförelse med det föräldraskap som beskrivs där lovar jag att ditt är så oerhört mycket bättre. Och för alla som någon gång har känt sig lockad att använda sig av de tips Anna Wahlgren ger i sin väldigt inflytelserika Barnaboken har jag bar ett råd. Bränn boken (Barnaboken alltså, inte Felicia försvann)!   
 
Bildresultat för felicia försvann
Felicia försvann, av Felicia
Feldt. Utgiven 2012 av
Weyler förlag.
 
Till top