mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Vabdag

Livet i v�r familj, sjuka barn Ensamstående, Mamma, Trillingar, VAB, Virus, fullt upp, fyrabarnsmamma, livet med barn, stress, vab Permalink0
Nu är det höst på riktigt! Och snart är det vinter! Nu kör det igång med alla födelsedagar, lucia, jul och allt runt omkring det. Det kommer att vara fullt upp fram till nyår. Kul så klart, men också svårt att få tiden (och pengarna) att räcka till.
 
Inte blir det bättre av alla virus som vi brukar attackeras av under årets mörka och kalla månader. Det har redan satt igång. Igår var Matias hängig och på eftermiddagen fick han feber.
 
Alla fyra fick stanna hemma idag. Efter en natt nästan helt utan sömn (för mig) orkade jag inte gå upp imorse för att stressa iväg till förskolan med de som var friska. Idiotiskt nog satte jag sent igår kväll igång med planeringen av de kommande födelsedagskalasen vilket triggande igång tillräckligt mycket stress för att jag sen inte skulle kunna somna. Det, i kombination med att jag under hela natten blev väckt var 20:e minut av att det barn som sov i min säng (de turas om) bökade runt som en mask med klåda, ledde till att jag inte hann sova mer än några enstaka timmar innan väckarklockan ringde.
 
Så det blev en vabdag idag. Men vi har haft det rätt mysigt med, bland annat, teparty på hallgolvet. Och jag hannn faktiskt få lite jobb gjort också.  
 
Teparty i hallen (ljuset är LED, ingen brandrisk).
 
 
 Vabdag med dataspel (de turades om utan bråk, helt otroligt!).
 
 
 

Då var det dags igen - kräksjuka

Livet i v�r familj, sjuka barn Ensamstående, Kräk, Kräksjuka, Magsjuka, Mamma, Soffa, Trillingar, VAB, fyrabarnsmamma Permalink2

Den här hösten börjar inget vidare. Förrförra veckan var det förkylningar som gjorde att jag fick fyra vabdagar. Själv var jag nog mest förkyld av alla men jag slapp i alla fall de nattliga feberattacker som två av trillingarna drabbades av (på dagarna var de hur pigga som helst).  Sen fick jag jobba en hel vecka, jippi! Och nu är det dags igen. Denna gång med det virus som jag (och förmodligen alla andra föräldrar också) hatar mest av allt. Kräksjukan!! Blä!!!

Det började i lördags med att Theo plötsligt inte ville äta när det var dags att äta lunch. Han sa att han var trött och ville vila i soffan (här bör känsliga läsare sluta läsa). En stund senare var hela soffan neddränkt i kräks. Så vidrigt!! Jag är så glad att vår soffa är den billiga sortens soffa som har avtagbara överdrag som går att maskintvätta och inte en dyr sort som inte tål vatten! Han kräktes några gånger till efter det och under natten hade han feber. Men i morse verkade det hela vara över. Jaha, bara till att vänta 48 timmar med tummarna hårt hållna för att ingen av de andra ska bli sjuka, tänkte jag, och framåt eftermiddagen började jag känna mig rätt stursk. Det är jag inte längre. Inte för att någon mer har kräkts. Än. Men precis före läggdags för en stund sen klagade Gabriel på ont i magen och Matias sa att han känner sig konstig. Sen fick Theo feber igen. Och nu mår jag illa.

Så något hopp om en lugn natt har jag inte. Klarar vi oss igenom denna natt utan att någon kräks är det ett smärre under. Så jag har laddat sovrummet med byttor (att kräkas i), hushållspapper, handdukar och högar med rena lakan (för att snabbt kunna byta) och sett till att alla barnens sängar är utrustade med madrasskydd. Nu hoppas jag innerligt på att det ska vara helt i onödan och att byttor, papper, handdukar och lakan får stå orörda genom natten medan barnen och jag sover sött. God natt!

 
Sjukling (på handduk i soffan efter att, ofrivilligt,  ha smutsat ner soffan rejält
en stund tidigare).
 
Det är alltid så fint hemma hos oss! Och så mycket mer spännande att gå golvet
när en aldrig vet vad en kan få trampa på! Hur det ser ut just nu i barnens lekrum
vågar jag inte visa upp, men vår korridor ser det i alla fall ut så här. Camila har
dukat för tebjudning och Matias har fixat en brasa (inte tänd som tur är) av sin
pinnsamling. Att ha barnen inne i karantän betyder mycket stök!!

 

 

 

 

 

 

 

Isoleringen fortsätter - mera VAB

Livet i v�r familj, VAB, sjuka barn Ensamstående, Mamma, Trillingar, VAB, fyrabarnsmamma, livet med barn, påsklov, vab Permalink0
För det mesta är jag inte alls olycklig över att vara ensamstående, trots att livet med fyra barn hade kunnat vara mycket enklare om det hade funnits två vuxna händer och en inkomst till i hushållet. Men visst skulle jag gärna ha haft en partner att dela familjelivet med om det skulle ha funnits någon som jag vore samstämd med, som på riktigt vill leva jämställt, som ger lika mycket som han tar, och som ser mina behov som lika viktiga som sina egna (och barnens behov som viktigast). Men så har inte de förhållanden som jag har haft i mitt liv sett ut. Åtminstone inte efter ett tag. Och ärligt talat verkar det vara rätt få förhållanden som ser ut så. 
 
Men just nu skulle nog ha varit bra för mig att ha en vuxen till i hemmet. För nu har jag varit hemma med barnen i mer än tre veckor och kommer jag inte hemifrån snart blir jag nog galen. Alltså, vi har varit ute, varit på lekplatser, handlat, och lite sånt. Men jag har hela tiden varit tillsammans med barnen och hur mycket jag än älskar dem så behöver jag få ha lite vuxenliv snart! Hade jag haft en partner hade jag haft någon att föra vuxna samtal med och det hade varit möjligt att ta en paus ibland. Då hade vi ju faktiskt kunnat turas om med att vabba. Fasen vad bra det hade varit!  
 
Jag såg verkligen fram emot att få gå till jobbet idag. Tre veckor har gått sen jag var där sist. Först var Theo sjuk, sen Matias, sen opererades Gabriel (halsmandlarna), och sen hade vi påsklov. Idag skulle, enligt planen, hemmaisoleringen brytas och jag skulle få vistas i vuxenvärlden igen. Men så blev det inte. För igår blev Camila sjuk. Hon hostade, fick feber, och toppade sen det hela med att kräkas några gånger. Så jag fick vabba idag igen. Och på grund av kräkningarna fick jag ha hela gänget hemma (ifall att någon skulle vara smittad). Och allihop har vi varit på uselt humör hela dagen. Inte kul.
 
Idag är Camila så gott som frisk igen, men eftersom hon kräktes igår får vi snällt stanna hemma imorgon också. 48- timmarsregeln får en inte tumma på, då blir en inte poppis hos förskolepersonalen, eller hos de andra föräldrarna. Men jag tror inte att det är något kräkvirus hon har åkt på. Mina trillingar har allihop en tendens att kräkas när de har ont i halsen.  Helt säker kan jag dock inte vara.
 
Det är visst denna lilla busunges tur att vara sjuk nu.
Till top