mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Treåringar- trillingar med få föräldraledighetsdagar - och Tom Tits med Matias

Livet i v�r familj, Trillingar, aktiviteter för barn Ensamstående, Föräldraförsäkring, Föräldraledig, Mamma, Södertälje, Tom Tits experiment, Trillingar, fyrabarnsmamma, föräldraledighet, föräldrapenning, orättvist, treåringar Permalink2
Med treåringar spelar det liksom ingen roll hur en försöker, det blir alltid fel ändå. Åtminstone känns det så. Jag har ju tre stycken och även om de såklart inte missnöjda hela tiden, så är det alltid någon av dem som är det. För de turas om. När en är färdig tar en annan över. Jag känner mig som om jag står vid ett sånt där tivolispel där en ska slå på en gubbe som hoppar upp ur olika hål. När jag har slagit ner den i ett hål poppar den genast upp ur ett annat. Inte för att jag slår mina barn, men jag lägger en väldig massa tid och energi på lugna ner, avleda, resonera (som om de vore någon vits med det) eller bråka (när tålamodet tryter) med var och en av dem, och när jag har fått en av dem att lugna ner sig tar nästa vid och det är bara till att börja om igen.
 
Det faktum att de är fyra är i sig en källa till en massa utbrott. Det är ju ofrånkomligen så att någon av dem måste vara först, och någon sist, på nästan allt vi gör. Alltså måste de turas om. Ibland går det bra. Ofta gör det inte det. Idag har vi till exempel haft en 20 minuter lång skriksession från någon som åt upp sina kakor snabbare än sina syskon och sen inte fick ta de andras. Det är inte lätt att vara en treårig trilling eller ett två år äldre trillingsyskon (inte så lätt att vara mamma till treåriga trillingar och ett två år äldre trillingsyskon heller för den delen)!
 
Så att ibland få vara med bara ett av barnen är guld värt, både för mig och för barnen. Därför är det så synd att trillingar (eller tvillingar, fyrlingar, osv.) inte har samma rättigheter som enlingar vad gäller föräldraförsäkringen. Jag skulle så gärna ha velat kunna fortsätta att vara ledig med ett (ibland två) av barnen på fredagar fram till dess att trillingarna börjar skolan. Men mina föräldraledighetsdagar kommer att ta slut långt före dess. Mina barn har ju mycket färre föräldraledighetsdagar per barn än de hade fått om de hade fötts var och en för sig. Trillingar får nämligen bara en full pott att dela på och sen ett visst antal extra dagar per "extra" barn. Mina trillingar fick en full pott på 480 dagar och sen 180 dagar till per "extra" barn (för de som fötts efter 1 januari 2014 är det lite bättre, men fortfarande långt från rättvist). Totalt delar de på 840 dagar, vilket ger dem 280 dagar var (istället för de 480 som en enling får). Av de extra 180 dagarna per "extra" barn är dessutom hälften, dvs 90 dagar, på lägsta nivå (180 kronor minus skatt per dag), vilket i princip gör dem oanvändbara för att ersätta en arbetsdag. Med andra ord har de bara 190 fulla föräldraledighetsdagar var. Det känns rätt orättvist. Särskilt med tanke på att deras behov av att få ha egentid med mig är större än för de flesta barn.
 
I fredags var Matias ledig (igen, det blev av olika skäl två lediga fredagar i streck för honom). På morgonen var vi på BVC och fick hans syn kollad. Det var nämligen lite oklarheter kring ena ögat på hans femårskontroll för några månader sen så i fredags hade vi tid för att göra om kontrollen. Den här gången klarade han den. Skönt!!
 
Sen åkte vi till Södertälje och hälsade på en kär "gammal" vän (den kvinna som min pappa levde ihop med under många år när jag var i tonåren) som bjöd oss till Tom Tits experiment.Vi hade en helt fantastisk dag! Matias hade jätteroligt och jag fick möjlighet att umgås och prata med en vuxen person som jag tycker mycket om en lång stund utan att bli avbruten sjuttio gånger per minut. Matias var så upptagen med allt roligt på Tom Tits experiment att vi faktiskt fick prata i rätt långa stunder utan att bli avbrutna alls.
 
I Södertälje, på väg till Tom Tits Experiment.
 
 Det fanns massor av spännande att se på Tom Tits experiment.
 
 Matias i cafeterian.
 
"Jag låter som en gummibjörn".
 
 
 En liten kille på en stor stol.
 
 
Gungor av olika slag och för olika åldrar (en väldigt bekväm gunga för trötta små prinsar
och en betydligt mindre bekväm till pigga krutgummor).
 
 
 Inne i dimman.
 
 Liten lastbilschaufför.
 

Det där med vad en inte ska säga till någon som har trillingar (plus ev syskon)

Livet i v�r familj, Trillingar Blogg.se, Ensamstående, Kommentarer, Mamma, Många barn, Nyheter 24, Trillingar, fyrabarnsmamma, lista Permalink0

Häromdagen publicerades min lista på ”10 saker som du inte ska säga till någon som har trillingar (plus eventuella syskon)” på Nyheter24, och i några dagar har inlägget även legat på Blogg.ses förstasida. Det är jätteroligt att inlägget har fått sån spridning! Kanske kan det leda till att några personer tänker sig för innan de ställer frågor och ger kommentarer till trillingfamiljer.

Men jag tycker att det är lite fascinerande att det var så många som inte höll med om mitt inlägg. På nyheter 24 finns nämligen en funktion där läsarna får rösta om de håller med eller inte och av de personer som varit med och röstat om min lista var det (sist jag kollade) 31 personer som höll med och 43 personer som inte höll med. Alltså är det fler som inte håller med mig än de som håller med. Men vad är det som de inte är överens med mig om? Tycker dessa personer att det är bra för barnen att få höra hur jobbigt det är för mig att ha dem? Eller att barnen gott kan fundera lite över vad som menas när folk frågar om de är naturliga eller inte? Jag förstår inte riktigt?

Kanske väckte listan reaktioner från personer som inte inser att deras frågor och kommentarer kan såra? Kanske menar de som inte håller med att frågorna/kommentarerna inte är illa menade och därför inte ska tas på ett negativt sätt?

Jag förstår såklart att de som frågar och kommenterar (eller tar foton på barnen) inte har ont uppsåt. Det är ju ovanligt med trillingar och många tycker att det är spännande att träffa en trillingfamilj. Att det väcker nyfikenhet och intresse är inte alls konstigt. Många av de som påpekar hur jobbigt det måste vara för mig, eller hur fullt upp jag har, menar nog dessutom bara väl. De vill med sin kommentar visa omtanke och förståelse för mig. 

Det är såklart inget fel med det, men i det här fallet (och många andra) funkar det inte på det viset att det är tanken som räknas. För det som sägs påverkar mina barn, och mig också, på ett negativt sätt. Och det kan vi kanske vara överens om att det inte är så lyckat?

Med min lista menade jag inte att ifrågasätta folks motiv, för jag tvivlar inte på att de i de allra flesta fall är goda. Däremot vill jag uppmana folk till att tänka sig för innan de öppnar munnen. Det är inte alltid lätt, jag vet. En del tankar liksom bara trillar ut munnen. Det händer mig också och jag har själv trampat i klaveret många gånger och frågat och sagt saker som inte har varit uppskattade. När det händer vill jag gärna att personen ifråga talar om det för mig, så att jag får hjälp att se hur min fråga/kommentar kan uppfattas och lär mig att inte ställa liknande frågor/kommentarer i framtiden.

Positiva kommentarer är däremot för det mesta roliga att få. Så om du tycker att det är roligt att träffa på trillingar så får du jättegärna säga det. Det uppskattar vi. Men gör det på ett sätt som får barnen att känna sig glada och stolta (inte konstiga och jobbiga). Och var snäll och respektera att en del saker är för privata för att fråga om, hur nyfiken du än må vara. Tack!

Busiga trillingar (och lite trillingmamma). 

 

 

 

10 Saker du inte ska säga till någon som har trillingar (plus eventuella syskon):

Lista, Livet i v�r familj, Trillingar Barn, Ensamstående, Kommentarer, Mamma, Saker du inte ska säga, Trillingar, bläckfisk, fyrabarnsmamma, lista Permalink19
Listor där saker som man inte ska säga till någon som befinner sig en viss situation/har ett visst tillstånd (Diabetes, rullstolsburen, gravid, nybliven förälder, etcera)  är populära i bloggvärlden, och senaste tiden har många såna synts på blogg.se. Jag tänkte att jag inte ska vara sämre, utan hakar på trenden med min egen lista; 10 saker du inte ska säga till någon som har trillingar (plus eventuella syskon):
 
1. Men guuud vad många barn!!!! Är de dina allihop? 
 
Skulle jag få betalt för varje gång jag får höra detta skulle jag vara rik nu. Vi råkar ut för denna kommentar/fråga i stort sett varje gång vi vågar oss ut genom dörren. Jag undrar hur det känns för mina barn?  Är vi verkligen sååå konstiga?  Jag vet att jag har många barn (även om jag faktiskt inte tycker att de är så extremt många) så du behöver inte tala om det för mig.  
 
2. Är de trillingar?
 
Ok, denna fråga är rätt oskyldig, och problemet med den ligger egentligen inte i frågan i sig, utan i det faktum att det blir tjatigt att hela tiden bli stoppad och utfrågad av okända människor som man passerar på gatan och kan vara väldigt irriterande när vi har bråttom. Frågan följs dessutom ofta av mindre oskyldiga följdfrågor och kommentarer (se nedan). Men ok, om du kompletterar frågan med något positivt, som till exempel "vad häftigt!" eller "men åh vilka fina barn!", så förlåter jag dig direkt. 
 
3. Är de naturliga?
 
Öhh, finns det onaturliga barn?  Av plast, eller? Att denna fråga dessutom ställs i barnens närvaro (japp. det händer ofta) är för mig helt obegripligt. Hur tänker folk? Dumma frågor får dumma svar  (altså, jag förstår vad det är du vill veta, se nedanstående kommentar för min åsikt om det).
 
 
4. Hur blev de till?
 
Jag är verkligen helt förbluffad över hur många som helt ogenerat klämmer ur sig denna fråga!  Har du med det att göra??? Det är privat! Och tycker du verkligen att det är något jag ska behöva förklara för mer eller mindre okända människor, medan barnen lyssnar? 
 
5. Var de planerade?
 
Alltså, vad tror du själv? Hur skulle det gå till? Även om det skulle vara tekniskt möjligt att planera att få trillingar så skulle det nog inte vara jättemånga som valde att göra det. Vet du hur riskfylld en trillinggraviditet är?
 
6. Men guuud, hur orkar du!!!!
 
Det här är den kommentar som jag avskyr mest av allt. Det skär i mitt hjärta att mina barn får höra detta titt som tätt. För även om kommentaren inte är direkt riktad till dem så är budskapet som de snappar upp glasklart, de betraktas som en börda för sin mamma. Älskade ungar! Lyssna inte på dessa dumma människor, ni är inte någon börda, ni är det bästa jag har!!
 
Det är inte någon kommentar som hjälper mig heller. För visst är det jobbigt ibland, men att ständigt bli påmind om det gör ingenting bättre. Jag behöver pepp och kommentarer som ger mig energi, inte en massa negativitet. För om du tycker synd om mig kanske jag också börjar göra det, och självömkan har jag varken tid eller lust att ägna mig åt.
 
7. Du har då verkligen fullt upp!
 
Detta är lightversionen av föregående kommentar och även om budskapet är lite mer inlindat här så är det ändå inte vad mina barn behöver höra för att känna sig önskade. Dessutom är det ju helt onödigt att informera mig om detta, eftersom jag såklart redan är väl medveten om hur fullt upp jag har.
 
8. Det skulle jag aldrig klara!!!
 
Se svar till kommentar 6, eftersom en sådan kommentar indirekt antyder att jag har det svårt.  Dessutom, hur vet du det?  Jag trodde inte heller att jag skulle klara det och ägnade en stor del av graviditeten med trillingarna åt att oroa mig. Men det går. För allt (nästan) går när en måste. Dagens situation, med i genomsnitt cirka två barn per familj, är dessutom en ganska ny företeelse. Förr var det vanligt med många barn, och folk klarade det då utan tvättmaskiner, diskmaskiner, förskolor, bilar, internet (för information och rådfrågning), mikrovågsugnar, etcera. Så visst skulle du klara det! Men eftersom jag, som konstaterades i kommentar 7 har fullt upp, så har jag inte tid att gå in i en djupare diskussion med dig om det. Och eftersom sannolikheten att du ska hamna i samma situation som mig är pytteliten behöver du kanske inte heller ägna tid åt att fundera över huruvida du skulle klara det eller inte.  
 
9. Hur känns det att vara trilling?
 
Denna fråga kommer tre av mina barn att få svara på under hela sitt liv. Det är ju en ganska oskyldig fråga, och grundar sig såklart i välmenad nyfikenhet. Ingen skada skedd. Men tjatigt. Och svårt att svara på när en aldrig har provat på något annat. Hur känns det att vara enling? Vill ni ge barnen uppmärksamhet för deras trillingskap så säg istället något positivt såsom, "vad häftigt, det skulle jag också vilja vara!"
 
10.   Hur känns det att vara storasyskon till trillingar?
 
Denna fråga kommer ett av mina barn att få svara på under hela sitt liv (när någon frågar brukar han blänga argt på den personen och fnysa, så förvänta dig inget trevligt svar). Att vara storasyskon till trillingar är såklart både jättejobbigt (bland annat på grund av alla kommentarer och frågor en får) och jätteroligt. Tre småsyskon att konkurrera om uppmärksamheten med är inte alltid så lätt, men det innebär också att en har många att leka med och många som ser upp till en. Hur som haver så har min lilla trillingstorebror inte något annat val, och heller inte något annat att jämföra med. Det är inte uppskattat (av mig) om frågan får honom att börja tänka på hur jobbigt det kan vara, eller fundera på att hans liv skulle kunna ha varit annorlunda (mer uppmärksamhet till just honom) om han hade fått ett enlingsyskon istället. Jag vill ju att mina barn ska uppleva syskonskapet som något positivt. Så om du vill kommentera det faktum att han är storebror till trillingar får du gärna göra det på ett positivt sätt, till exempel "Vad kul, det skulle jag också vilja vara!".  
 
 
En vagn kommer lastad med barn. Endast positiva kommentarer är välkomna. Privata eller klumpigt formulerade frågor vill vi gärna slippa!
 
Till top