mammablackfisk.blogg.se

Barnen har fått ett litet kusinbarn! Det låter gammalt värre, men med tanke på att de redan sen flera år tillbaka kan titulera sig farbror Matias, farbror Gabriel, farbror Theo och faster Camila (deras vuxna halvbror har en liten dotter) så var det väl inget konstigt att de redan, i en sån ringa ålder, har fått bli gammelkusiner (det finns säkert något mer korrekt ord för släktskapet, men jag har ingen aning om vad det kan vara). Själv känner jag mig lite kluven till att, från och med idag, vara gammelmoster. Jag är såklart jätteglad över att ha fått ett litet syskonbarnbarn, men det där med att ha fått ordet "gammal" ihophäftat med "moster" är jag inte så förtjust i. 

 

Inte nog med att dagen bjöd på en överraskning i form av ett litet nyfött syskonbarnbarn (nåväl, så värst mycket överraskning var det kanske inte, vi visste ju att hon skulle komma ut någon gång här i dagarna), den bjöd på en show också. Matias och jag var och såg Tobbe trollkarl på Maximteatern. Jättebra, tyckte vi båda två. En riktig energikick. 

 

Trilliingarna fick stanna hemma med barnvakt. När vi gick hemifrån hade jag dåligt samvete för att de inte fick följa med. Men det rådde fyraåringen som satt på raden bakom oss bot på. Eller, satt är nog fel ord. Hen klättrade omkring, pratade högljutt, gnällde och ville nog helst gå därifrån. Risken är stor att någon, eller flera, av mina trillingar också hade betett sig precis så ifall de hade varit där. För showen var perfekt för barn i sjuårsåldern och uppåt. Men för trillingarna hade det varit svårt att hänga med och ännu svårare att sitta still. Så fick Matias och jag fick en välbehövlig stund tillsammans bara han och jag. Jag önskar att vi kunde göra sådana saker tillsammans lite oftare. Men eftersom jag måste betala både biljetter (och fika) och barnvakt så blir det rätt dyrt.