mammablackfisk.blogg.se

Denna vinter har hittills sett väldigt lovande ut. De senaste åren, efter det att jag började arbeta igen efter att ha varit föräldraledig med trillingarna, har vintrarna nog bestått av mer VAB än arbetstid och från och med november fram till och med april har vi befunnit oss i ett kroniskt VAB-helvete.

 

Detta år har dock barnen hittills (peppar, peppar) varit mycket mindre sjuka. I januari blev det bara totalt två VAB dagar på hela månaden! Helt fantastiskt! Och vi klarade oss utan VAB halva februari. Men nu verkar lyckan ha vänt. Här bör den läsare som är känslig för sånt som är äckligt sluta läsa, för det som följer innehåller en del otrevlig information.

 

Under natten till idag fick Camila feber och i morse blev bli varse om att febern var inledningen på ett besök från en väldigt ovälkommen gäst. Kräksjukan!!! Den ensamstående fyrabarnsförälderns mest fasade och avskydda virus!

 

Det har varit, och är fortfarande, så himla synd om Camila! Men hon har hanterat det fantastiskt bra. Utan att gnälla tycks hon ha accepterat sitt öde. Och hon är jätteduktig! Bortsett från en eländig incidens i soffan (så har vår sen några månader tillbaka nya soffa förlorat sin rena oskuld och fått sig sin första indränkning i kräks) så har hon lyckats få allt att hamna i byttan som hon har fått ha vid sin sida hela dagen (som hennes mamma fått tömma och rengöra rätt många gånger). Och trots att hon mått så illa och tycker att det är så äckligt så han hon tvingat i sig vätskeersättningen som hon blivit serverad. Jag tror faktiskt att hon hanterar sin sjukdom mycket bättre än jag skulle ha gjort. Jag skulle ha gnällt en massa och tyckt förfärligt synd om mig själv (och vem vet, kanske får jag snart chansen att göra det, jag kan ju bli smittad) . Kanske beror det på att hon är bjuden på födelsekalas hos en av sina bästa vänner på lördag? Hon tycks vara fast besluten att snabbt ta sig igenom detta så att hon blir frisk i tid för att gå på kalaset. Hon har faktiskt gjort precis som jag har bett henne i dag. Det enda hon har vägrat att lyssna på är när jag antytt att det nog tyvärr kan bli så att hon inte kommer att kunna gå på kalaset. Jag föreslog att vi kanske kan bjuda hem hennes väninna istället, när alla är friska, och ha ett litet minikalas för henne här. Men Camila bara blängde på mig och sa att hon visst ska gå på kalaset på lördag.

 

Så nu fasar jag inför lördagen. För även om Camila blir frisk till imorgon så hinner inte de 48 timmar som en ska vänta innan barnet får vistas bland andra barn igen passera. Och även om hon hinner blir frisk, och vi tummar lite på 48- timmarsregeln (det är trots allt förskolans regel den gäller kanske inte för kalas?) så är risken stor att någon av bröderna är sjuka då. För sannolikheten att samtliga bröder ska klara sig undan är ju lika med noll. Och om jag låter min dotter gå på kalas medan det fortfarande härjar kräksjuka i vårt hem hamnar jag nog på topp tio listan över världens mest oansvariga föräldrar. Så risken att jag måste göra en liten kalassugen flicka väldigt besviken och ledsen på lördag är stor.

 

Trillingbröderna är också bjudna på kalaset. De blir nog också lite besvikna om de inte får gå på kalaset, men tar nog inte det beskedet alls lika hårt som Camila. Hon har pratat om sin väninnas kalas massor sen hon fick inbjudan och hon har engagerat sig och valt ut present själv och slagit in den själv. Att hon fick välja presenten till sin kompis själv gjorde att den blev lite dyrare än tänkt, men det gör inget när en kan balansera det genom att bröderna får ge lite mer ekonomiska presenter så att den totala presentsumman ändå hamnar inom ramen för min budget. Det är så praktiskt att ha trillingar!