mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Allt går sönder!

Livet i v�r familj Ensamstående, Mamma, TV, TV box, Telia, box, elektriker, fredagsmys, fungerande, fyrabarnsmamma, gnäll, hem, torktumlare, trasig, trasig lampa, vardag Permalink0
Alltid är det något! Något som måste fixas alltså. Saker och ting går sönder en efter en. Hela hemmet krackelerar. Bilen också. Och allt annat som tänkas kan.  All tid och alla pengar går åt till att laga och fixa nytt (känns det som). Medan andra hamnar i skuldträsket för att de överkonsumerar så skuldsätter jag mig för att kunna ha ett fungerande hem och en fungerande vardag. Fast utan att lyckas. För så värst fungerande är ju varken hemmet eller vardagen. För det är ändå alltid något som är trasigt. Så fort en sak har fixats så går nästa sak sönder.
 
Idag fick jag en ny torktumlare levererad. Jippi! Efter att ha haft kläder hängande på tork i hela lägenheten i rätt många veckor nu så kändes det så skönt att få fylla en splitterny torktumlare full med nytvättade lakan. Men när jag skulle förbereda inför leveransen av den nya torktumlaren, och bortforsling av den trasiga, så upptäckte jag att eluttaget som torktumlaren är kopplad till var alldeles bränt och trasigt. Så jag fick ringa en elektriker. Som tur var kunde han (som visade sig vara en gammal skolkamrat till mig) komma redan idag och eluttaget blev fixat. Så nu får fakturan för torktumlaren sällskap av en faktura från elektrikern. Dessa har dessutom sällskap av fakturorna från den nya diskmaskinen som installerades för några veckor sen (japp både diskmaskin och torktumlare har gått sönder denna sommar) och från arbetet med att byta ut rören under diskbänken som då också visade sig vara nödvändigt (den förra diskmaskinen hade tydligen varit felkopplad).
 
Glädjen över den nya torktumlaren höll bara i sig en stund. För när vi (jag och barnen) en stund senare  skulle sätta på en film för att fredagsmysa visade sig att vår TV box har pajat. Eller, det visade sig inte direkt, utan först trodde jag att det handlade om störningar i mottagningen och spenderade en och en halv timme i telefon med Telia support, som vägledde mig i att starta om boxen, starta om routern, programmera om, starta om,  koppla om fiberoptikkablar, starta om, koppla om igen fast på ett annat sätt, starta om, koppla om igen, starta om, och så vidare tills den tålmodige teliateknikern gav upp efter en och en halv timme av olika försök och konstaterade att det nog måste vara så att boxen har gått sönder. De kommer att skicka en ny nästa vecka. Glädjande i det hela är dock att det faktiskt var möjligt för mig att kommunicera med teliateknikern i en och en halv timme! Visserligen hjälpte jag barn på toaletten, lagade middag och svarade på en massa frågor (från barnen) samtidigt. Men de gallskrek inte, eller drog i mig, eller klättrade på mig, utan lät mig faktiskt göra det som teliakillen instruerade mig att göra. Gabriel tog sig till och med ut ur duschen helt själv, torkade sig och klädde på sig utan att jag ens knappt märkte det!  Men jag kanske ska akta mig för att dra några slutsatser från det om att barnen har mognat och att saker och ting nu ska bli lättare? Det kan ju vara så att deras plötsliga samarbetsvilja grundade sig i en stark önskan om att få se film. Det blev det i alla fall tji på. Fredagsmyset fick ske framför datorn istället.
 
Under tiden som jag höll på och fixade med TV boxen gick lampan i hallen sönder. Ett steg framåt (torktumlaren) och två bakåt (TV box och hallampa). Det är väl egentligen en bagatell, men att byta lamporna i en glasplafond när det är 3,5 meters takhöjd, samtidigt som en har fyra barn som svansar omkring nedanför en (varav tre fortfarande är så små att uppmaningen om att absolut inte trycka på lampknappen när mamma har fingrarna på ställen där det finns risk för stötar kan få helt motsatt effekt) är inte helt enkelt (fast det blir nog lite enklare om jag stänger av strömmen så jag ska försöka komma ihåg att göra det denna gång). Och så måste lamporna inhandlas och att handla tillsammans med fyra barn, varav två tenderar att springa omkring och leka kull och kurragömma i affärerna, är inte heller helt enkelt.
 
Egentligen är det nog inte så att det är så mycket mer som går sönder hos oss än hos andra.  Det bara känns mer. Hos de flesta andra finns det ju två vuxna som kan hjälpas åt med fixandet. Och två inkomster att betala med. Och lite färre barn att ta hand om samtidigt. Det blir kanske lite mer hanterligt då. Och nog är slitaget rätt högt hos oss. Barnen är inte direkt varsamma med saker och ting (diskmaskinen som byttes ut för några veckor sen hade råkat ut för hårdhänta barnfingrar) och vitvarorna används nog mer intensivt i vårt hem än i många andras.
 
Men nog om det. Nu ska jag försöka att för en stund förtränga att skjutdörren på bilen är trasig, att växlarna på bilen kinkar och att det knarrar oroväckande när jag backar, att låsmekanismen på vår ytterdörr är trasig (det går att låsa så inbrottstjuvar göre sig icke besvär), att balkongdörren kräver rejäla muskelinsatser för att låta sig stängas, att kylskåpet sjunger på sin sista vals,  att tapeterna håller på att trilla ner från väggarna, och så vidare, och istället gå och sova. 
 
För er (ifall någon fortfarande läser denna blogg, den har ju inte uppdaterats på väldigt länge) som undrar hur vår semester varit (det som var kvar av den efter mitt förra inlägg för en evighet sen) så kommer inlägg om det snart. Jag skulle ha skrivit om det idag, men behovet av att gnälla av mig om allt som går sönder hela tiden tog överhanden.
 
Ny torktumlare är på plats och fungerar! Jay!! Nu ska jag bara montera om luckan så att den öppnas
åt andra hållen. Undrar just när det kommer att bli gjort? Om några veckor, om några månader, om några år, eller aldrig? 
Till top