Isoleringen fortsätter - mera VAB
För det mesta är jag inte alls olycklig över att vara ensamstående, trots att livet med fyra barn hade kunnat vara mycket enklare om det hade funnits två vuxna händer och en inkomst till i hushållet. Men visst skulle jag gärna ha haft en partner att dela familjelivet med om det skulle ha funnits någon som jag vore samstämd med, som på riktigt vill leva jämställt, som ger lika mycket som han tar, och som ser mina behov som lika viktiga som sina egna (och barnens behov som viktigast). Men så har inte de förhållanden som jag har haft i mitt liv sett ut. Åtminstone inte efter ett tag. Och ärligt talat verkar det vara rätt få förhållanden som ser ut så.
Men just nu skulle nog ha varit bra för mig att ha en vuxen till i hemmet. För nu har jag varit hemma med barnen i mer än tre veckor och kommer jag inte hemifrån snart blir jag nog galen. Alltså, vi har varit ute, varit på lekplatser, handlat, och lite sånt. Men jag har hela tiden varit tillsammans med barnen och hur mycket jag än älskar dem så behöver jag få ha lite vuxenliv snart! Hade jag haft en partner hade jag haft någon att föra vuxna samtal med och det hade varit möjligt att ta en paus ibland. Då hade vi ju faktiskt kunnat turas om med att vabba. Fasen vad bra det hade varit!
Jag såg verkligen fram emot att få gå till jobbet idag. Tre veckor har gått sen jag var där sist. Först var Theo sjuk, sen Matias, sen opererades Gabriel (halsmandlarna), och sen hade vi påsklov. Idag skulle, enligt planen, hemmaisoleringen brytas och jag skulle få vistas i vuxenvärlden igen. Men så blev det inte. För igår blev Camila sjuk. Hon hostade, fick feber, och toppade sen det hela med att kräkas några gånger. Så jag fick vabba idag igen. Och på grund av kräkningarna fick jag ha hela gänget hemma (ifall att någon skulle vara smittad). Och allihop har vi varit på uselt humör hela dagen. Inte kul.
Idag är Camila så gott som frisk igen, men eftersom hon kräktes igår får vi snällt stanna hemma imorgon också. 48- timmarsregeln får en inte tumma på, då blir en inte poppis hos förskolepersonalen, eller hos de andra föräldrarna. Men jag tror inte att det är något kräkvirus hon har åkt på. Mina trillingar har allihop en tendens att kräkas när de har ont i halsen. Helt säker kan jag dock inte vara.
Det är visst denna lilla busunges tur att vara sjuk nu.