mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Skolfoton och panik i onödan

Livet i v�r familj Ensamstående, Frisör, Mamma, Trillingar, frisyr, fyrabarnsmamma, förskoleklass, skolfoto Permalink0
Fotona från skolfotograferingen har kommit!
 
Matias ser inte glad ut. Jag vet inte om fotografen försökte locka fram något leende hos honom, men gjorde hen det så lyckades hen inte särskilt bra. Att få ett blygt barn att le åt en fotograf som hen inte känner när barnet ifråga nyss har börjat i skolan (förskoleklass) och tycker att allt är allmänt läskigt är nog inte det lättaste. Så att fotografen inte lyckades med det förvånar mig inte alls. Söt är han i alla fall, min fina Matias, trots den allvarliga looken.
 
Gravallvarlig och rufsig,  men sååå fin, är min lilla Matias på sina skolfoton från 2017.
 
Samtidigt som jag tittade på Matias foton slog det mig med fasa att det nog var idag som trillingarna skulle fotograferas på förskolan. Åh nej! Pojkarna ser ut som troll! Ett frisörbesök skulle ha behövts för länge sen. Camila är nyklippt och fin. Hennes hår är lätt att klippa, vilket gjordes igår.  Pojkarnas hår är dock en annan femma. Det krävs proffs för att klippa dem. Gabriel, som har tjockt och mycket hår, skulle verkligen ha behövt gå till frisören för flera veckor sen. Problemet är bara att han hatar det så jag drar ut på det in i det sista. Och Theo har två vilda virvlar uppe på huvudet som gör att hans hår står åt alla håll när det blir för långt. Det ser visserligen jättegulligt ut men risken är stor för att han inte kommer att vara jätteförtjust i att ha det så på fotot när han blir större. Jag fick minipanik för de fotona ska ju bli julklappar så de kommer att hänga på väggar (i alla fall på min) och barnen kommer att se dem både nu och när de blir större. Jag vill verkligen att de ska vara fina då så att de, när de blir större, ser hur otroligt fina små barn de var när de var små utan att distraheras av vilda kalufser och lejonmanar.
 
Efter att ha letat runt lite efter information från förskolan kunde jag dock konstatera att trillingarnas fotografering inte är förrän i mitten av november. Så jag behöver inte få panik riktigt än. Vi hinner med flera frisörbesök före dess. Snurrigt!
Till top