Jag har inte sett den svenska versionen av programmet, men jag såg flera avsnitt av den engelska för många år sedan. Dessa program gav mig bara ångest och ont i magen. Det enda jag lärde mig då, var hur jag inte ville göra med mina barn. Jag kanske ska kika på det som går på tv 3 nu då?
Våra barn har alltid fått sova med oss föräldrar, så länge de har behövt och velat själv. Men vi var ju två och en vuxen kunde välja en annan säng för att få sova ostört.
Fy bara jag hör ordet supernanny får jag rysningar...
Nä sova själv behöver man inte som liten men att gå och lägga sig, ligga still och somna och sedan sova hela natten är ju något som 3-4 åringar borde klara av med rätt vägledning. Samla stjärnor, kulor eller annat bara göra något nytt för att bryta mönster. Första tiden prata med barnet om att på natten sover vi så man orkar busa på dagen. Sedan ta det steg för steg börja med fasta kvällsrutiner med samma sak varje kväll. Och fixar man rutinen, går och lägger sig och ligger still själv i sin säng och somna själv - belöning!!
Sedan när kan kört så någon vecka fortsätter man förklara, när du vaknar på natten så är jag här så somna om liksom hjälp barnet förstå att man behöver inte skrika på uppmärksamhet mitt i natten, ni är ju dessutom i samma rum. När man klarat sova eller kanske vakna men ändå inte störa utan själv somna om UTAN att man som vuxen kommer rusande till barnet för minsta pip då blir det belöning!! Å när man klarat någon vecka med sova själv ja då blir det fest å stor belöning.
Vår son VÄGRADE att sova fram till han var ca 4 år det var ett konstant nattkaos och hela familjen höll på att gå under. Räddad av underbar arbetskamrat som en dag sa ifrån på skarpen, du måste sova! Jag förklarade problemet för henne hon svarade bryskt -förklara för barnet att du är i rummet bredvid och måste också få sova hur mycket han än skriker/busar hjälper det inte, det blir bara värre då du hela tiden springer in vid minsta pip han gör, då får han ju uppmärksamhet!! Okej lätt för dig att säga tänkte jag men envis som jag är talade maken och jag ihop oss. Lillasyster å make flydde till farmor över helgen jag tog madrass och la mig på golvet hos sonen, förklarade att nu MÅSTE vi sova (kvällsrutinen satt redan, men han stannade aldrig i sängen efter vi sa god natt å så detta liv på nätterna...)
Första natten var hemsk jag hörde han å jag tackade samtidigt Gud att vi bor i hus men låg helt still å spelade död, efter lång stund gav han sig och jag kunde inte fatta att han somnade om själv! Natt två var han vaken men mer kollade att jag var där. Natt tre (mot måndag) alla hemma och jag förklarade att nu sover jag i min säng på andra sidan väggen, hörde att han vaknade men jag gick inte upp och han somnade om. Så höll vi på veckan ut och så en morgon vaknar jag av att han står bredvid sängen -jag är hungrig. Herregud jag hade fått sova min första hela natt. Visst kom bakslag menhan började lära sig somna om själv.
Å herregud så långt detta blev men ha förtröstan å jobba med ungarna och kliv inte upp. Å förklara redan på kvällen -på natten är man tyst o sover! Dom är små men smarta vet dom att belöning väntar fixar dom det!