Bråk och tålamods- och tidskrävande skol- och förskolehämtningar
Det blir alldeles för lite skrivet på denna blogg numera. Jag vill ju att den ska fungera lite som en dagbok som barnen kan läsa när de blir större. Men istället har den blivit en kanal för mig att gnälla av mig i lite då och då. Nåväl, det kanske är ett tecken på att jag behöver det. En sån kanal alltså. Men jag måste nog försöka att också bli lite bättre på att dokumentera vårt dagliga liv, så att barnen om de läser bloggen när de blir större inte får intrycket av att vårt liv bara bestod av elände när de var små. För så är det absolut inte.
Men, just nu är vi faktiskt inne i en ganska så eländig period. De senaste veckorna har varit fulla av konflikter. Årstiden i kombination med åldern på barnen är inte alls lyckad. Plus att jag har mycket nu och kommer att ha det ett tag framöver, vilket gör att jag är stressad och har ännu mindre tålamod än vanligt. Det blir en ond cirkel. Ju sämre jag klarar av att hantera barnens bråk desto mer bråkar dem, och ju mer de bråkar desto tröttare jag blir jag och i och med det även sämre på att hantera bråken.
Igår konstaterade jag att det tar över en timme från det att jag anländer till skolan/förskolan för att hämta barnen till dess att vi sitter i bilen och är klara för att åka därifrån. Mer än en timme!!! Så har det varit i flera veckor nu. Under tiden ser jag hur de andra föräldrarna kommer och går. Det känns som om alla andras barn snällt klär på sig sina ytterkläder och travar iväg vid sidan av sin förälder. Så är det naturligtvis inte, det förstår jag ju. Men det är betydligt lättare att hantera en gränstestande fyraåring och eventuellt ett syskon, än fyra barn samtidigt. Medan jag ägnar mig åt en av dem sätter de andra tre igång med bus. Och de triggar igång varandra. Och distraherar varandra. Och pratar så högljutt ned varandra att min röst blir en piss i havet som passerar förbi helt obemärkt. Tills jag tappar tålamodet och börjar skrika åt dem. Då är den dåliga cirkeln igång igen.
Suck!
På väg ut från trillingarnas förskola. Det går inte fort! Istället för att gå ner för trappan, ta på sig
sina ytterkläder och gå snällt bort till bilen, vill mina barn göra allt annat än just det. Här åker de
på rumpan ner för trappan (vilket är ok för det går åtminstone åt rätt håll, men när de springer
upp igen för att göra om det , igen och igen, då tryter tålamodet). Den fjärde lilla musketören har
inte kommit runt kröken än.
När jag anländer till förskolan/skolan för att hämta barnen är där fullt med bilar. När vi väl kommer därifrån är där i stort sett tomt. Alla andra föräldrar och barn har redan hunnit hem.