mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Ajajajj!!!

Livet i v�r familj Aj!, Blåtira, Ensamstående, Mamma, fyrabarnsmamma, protestord, uppmärksamhetsstrategi Permalink0
Ett av mina barn har en tendens att överbruka ordet "aj!". Han säger (tjuter) "aj" vid alla  former av situationer som han inte är nöjd med. Till exempel om hans dumma (hans ord) mamma (dvs jag) envisas med att han ska tvätta händerna innan han ska äta, eller borsta tänderna när han ska gå och lägga sig.  Då klagar han högljutt medan handtvätten/tandborstningen pågår. "Ajajajajaj!!". Eller om en strumpa hamnar lite snett. Eller om han måste hålla sin (dumma) mamma i handen när han ska gå över gatan.
 
Jag har pratat med honom om det. Många gånger. Jag säger att "aj" betyder att något gör ont och bara ska användas då. Jag förklarar att om han använder det i tid och otid blir det förvirrande för mig. Att det gör att jag inte kan veta när något faktiskt gör ont på honom på riktigt. Men han fortsätter att tycka att ordet ifråga är användbart för alla möjliga sorters obehag, litet som stort.
 
Ni kan nog tänka er hur det känns att vistas ute bland folk med ett barn som tjuter "ajajaj!!" så fort du rör honom, till exempel för att hjälpa honom på med vantarna, rätta till mössan som åkt ner över ögonen, lyfta upp honom i bilen, spänna fast bilbältet, hålla i handen när vi korsar gatan, och så vidare, och så vidare. Jag undrar hur många av de vi möter som tror att jag gör mitt barn illa? Ibland blir jag till och med osäker själv. Gör det jag gör ont på honom eller säger han bara "ajajaj" för att han är missnöjd (ibland har jag ju inte ens nuddat honom när "ajajajandet" kommer)?  Om inte ens jag vet med hundra procent säkerhet, hur ska då andra veta? Och vad tänker mina grannar när mitt barn ropar "ajajaj!!" stup i kvarten?
 
Nu har barnet ifråga dessutom fått världens blåtira. Det gjorde nog ont på riktigt (stackars liten!!). Hur mycket "aj" han sa då vet jag inte, för olyckan hände på förskolan (han fick en leksaksbil kastad på ögat, av misstag). Så om inte "ajajajandet" räcker för att få folk att undra hur det står till hemma hos oss så har de nu också en blåtira att fundera över. Suck!
 
Blåtiran kom såklart också lägligt just den vecka då det är fotografering på förskolan (suck igen!). Finns det concealer för barn?
 
Min älskade lilla unge, som har kommit på att ordet "aj!" är väldigt användbart,
har fått en ordentlig blåtira. Stackars liten, det måste ha gjort väldigt ont.
 
 
Till top