Stressfri morgon - plötsligt händer det!
Plötsligt händer det! Imorse kom vi i tid till förskolan! Och vi hann till och med gå förbi soprummet och kasta sopor på vägen! Det var en besynnerlig morgon. Jag behövde inte tjata alls. Plötsligt stod Matias och borstade tänderna utan att jag hade bett honom. När jag ville hjälpa till (tandläkaren tycker att jag ska göra det tills han fyller 11, och jag vågar så klart inte trotsa en tandläkare) så fick jag det utan protester. Därefter gick Matias självmant och hämtade sin overall och sina stövlar och satte på sig dem, utan att jag hade bett honom det. What!! Och inte nog med det. Hela vägen till förskolan gick han snällt vid min sida. Han hoppade inte i en enda vattenpöl, klättrade inte på en enda sten, plockade inte upp en enda pinne och gömde sig inte bland buskarna. Vad har hänt med mitt barn??
Helt friktionsfri var morgonen ändå inte. För Gabriel var på dåligt humör och inte alls inställd på någon form av samarbete. Men både Camila och Theo var också ovanligt samarbetsvilliga, och med tre av fyra barn förvandlade till små rara änglar blev det den minst stressiga morgonen någonsin (sen jag blev fyrabarnsmamma alltså). Det kändes jättekonstigt (på ett bra sätt)!
Hemvägen, efter en lång dag på jobbet/förskolan, blev dock inte lika stressfri. Då var barnen snarare helt döva. Jag kan bara konstatera att det funkar lika dåligt att be snällt "låt bli vattenpölarna är du snäll, overallen blir så smutsig" som att vråla "SÄTT DIG INTE I LERAN!!!!!".
Framme på förskolan, utan stress.
Jag tvättade den här overallen i förrgår. Nu får jag göra det igen. Vad barnet ska ha på
sig när hen ska till förskolan imorgon hoppas jag att jag kommer på imorgon, för just nu
har jag ingen aning. En blöt overall är ju inget bra alternativ, och denna kommer inte att
hinna torka under natten.