Ingen vila på helgerna
Helgen lider mot sitt slut. Jag är också slut. Det är jag ofta efter en helg. Det är jag visserligen på vardagar också, men det är lite mer anmärkningsvärt att jag är det på helgerna, trots att vi inte har gjort något särskilt. Innan jag blev fyrabarnsmamma (eller mamma över huvud taget, det var ju inte så vilsamt med ett barn heller) brukade jag känna mig utvilad efter en helg. Åtminstone ibland. Det händer aldrig numera. Ändå tycker jag om helgerna. För trots att det är stojigt, stimmigt, bråkigt, stökigt och en väldigt massa jobb med att försöka tillfredsställa barnens behov, och i möjlig mån även deras andra krav (de vill ju ha något från mig i stort sett hela tiden), och en konstant kamp för att hålla vårt hem i någorlunda beboeligt skick, så tycker jag om att vara med mina barn.
Den här helgen har jag handlat, varit ute med barnen, varit hos frisören med barnen (Gabriel och Theo blev klippta och är nu jättefina), städat, tvättat, badat barnen, lagat mat till barnens förskola (föräldrakooperativ, vi föräldrar turas om att laga deras mat), och pluggat lite (läser en distanskurs vid sidan av allt annat). Det låter inte så mycket, men samtidigt som detta har gjorts har jag dessutom tagit hand om tre treåringar och en femåring. Multitasking på extremnivå.
Tur att jag har fredagarna då jag är föräldraledig med ett barn, så att kan ladda batterierna lite före helgen. I fredags var det Theo som var ledig. Vi åkte på utflykt till stan (Stockholm) och gjorde bland annat ett studiebesök på min arbetsplats.
Dagens dagsverke, kycklinggryta med små kycklingbitar till barnens lunch
på förskolan imorgon.
Årets första picknick.
Theo på tåget på väg till stan.
I lekparken.
Glad liten bilförare.