mammablackfisk.blogg.se

Igår, i slutet av en hoppingivande helg med barn som gav sken av att vara på stadig kurs mot ljuset i slutet av vabtunneln, var jag inställd på att gå och jobba idag. Styv i korken friskförklarade jag Matias och skickade iväg honom till simskolan tillsammans med sin morfar. Enligt rapport från morfadern simmade Matias på med full fart i bassängen och allt hade gått bra. Men när Matias kom var han väldigt trött och när det var dags att natta upptäckte jag att han kändes lite varm. 

Nattningen gick supersmidigt (det händer inte så ofta) och alla barnen somnade på max en kvart. Glad i hågen smög jag mig ut från sovrummet i tron att jag skulle hinna med att få lite egentid efter att jag städat undan lite. Men tji fick jag, både vad gäller egentiden och förhoppningarna om att få gå och jobba idag, för efter en halvtimme vaknande Matias alldeles genomsvettig, med feber. Inte jättehög (38,2 grader) men tillräckligt för att framkalla en våg av mammaångest.  Jag skickade iväg honom till simskolan fast han inte var frisk (till mitt försvar så verkade han faktiskt vara frisk)!!! Och med morfar dessutom (han anstränger sig till max då eftersom han vill visa hur duktig han är)!

 

I morse var Matias hängig och hade ont i magen. Eftersom han haft en hel del magont på senaste tiden, och nu dessutom hade feber, bokade jag en läkartid åt honom. Den avslappnade (dvs ansvarslösa, enligt mitt åter igen aktiverade superego) mamman från gårdagen var nu puts väck och istället var den ordinarie hönsmamman tillbaka, och vädrade blindtarmsinflammationstecken.

 

När småsyskonen (trillingarna alltså) skulle avlämnas på förskolan sa Camila att hon också hade ont i magen. Hon hade inte visat några tecken på att må dåligt så jag misstänkte att det snarare handlade om "jag vill också-effekten", dvs att hon också ville gå till doktorn, men jag vågade inte chansa. Så det blev bara Gabriel och Theo som stannade på förskolan. Camila fick hänga med på läkarbesök. Hon blev lite besviken när hon varken blev undersökt eller fick lämna blodprov och tyckte nog att det var rätt tråkigt att gå till doktorn. Matias, å andra sidan, var jättemodig. Han rörde inte en min medan sjuksköterskan klämde och vred på hans finger för att få ut tillräckligt med bloddroppar. Och det verkar som om läkarbesöket botade honom för efter det mådde han mycket bättre och febern har hållit sig undan hela dagen. Så nu är jag full av hopp igen, och inställd på att gå och jobba imorgon. 

 

Det blev till slut en riktigt mysig vabdag. Vi åkte och handlade och fikade och sen åkte vi hem och spelade Fler-myror-är-fler-än-fyra-elefanter-dataspel en lång stund, utan stress och tusen avbrott. När en är van att alltid befinna sig i ett kaos med fyra barn som kivas och för liv så är det rena drömmen att vara med bara två av dem. Så lugnt och skönt (för både dem och mig)! Vi hade inte en enda konflikt under hela dagen.