Mamma är bäst
Idag hittade barnen en liten humla som hade tappat ena vingen. Den kunde inte flyga och kämpade för sitt liv. Då säger mina 2,5 åringar, "ingen fara lilla gubben, mamma kommer". Vilken tilltro! Vad skönt det måste vara att vila i visshet om att mamma fixar allt. Mamma tröstar, blåser och klappar, och sen är allt bra igen.
"Ingen fara lilla gubben, mamma kommer" är nog ingen tröst för en liten humla
som förlorat sin ena vinge.
Om de bara visste hur lite det är som jag faktiskt kan fixa. Fast det kommer de ju att bli varse. Allt eftersom, lite i taget, kommer jag att förlora min status som MAMMA med stora bokstäver. Jag förblir såklart deras mamma, men det ordet kommer att få en mer komplex betydelse. Sakta men säkert kommer de att förstå att mamma är en person som är långt från perfekt. Periodvis kommer de att se (och påpeka) mina brister mycket mer än mina tillgångar.
'
Så jag får passa att njuta. För även om det kan vara jobbigt att vara så begärd hela tiden (särskilt när fyra barn skriker efter "Mamma!!!" samtidigt, vilket händer titt som tätt) så är det ändå helt fantastiskt att ha fyra små personer som för det mesta tycker att jag är det bästa som finns, som vill vara med mig jämt, och som tror att jag kan fixa allt.