Sjuka barn = sömnlösa nätter
Inatt höll C mig vaken. Hela natten. Hon är sjuk. Förkyld och har svårt att andas. Då är det svårt att sova. C sov inte mer än 20 minuter i stöten. Hon vaknade, gnällde, bökade runt i sängen, sov en liten stund, vaknade, gnällde, bökade runt i sängen, och så vidare, och så vidare, hela natten. Jag gjorde några försök att få henne att stanna i sin säng, i hopp om att inte behöva bli väckt varje gång hon bökar runt. Men hon tyckte istället att hon skulle sova så nära mig som möjligt, eller snarare, på mig. M verkade också tycka att det var en bra idé att sova så nära mig som möjligt (kanske är han också på väg att bli sjuk?), Så jag låg som en packad, överhettad (de är varma som små kaminer mina barn) sill inklämd mellan två sängbökare. Att få någon sömn på det viset, särskilt när en av dem vaknar och gnäller eller skriker cirka var tjugonde minut, är rätt kört. Jag lyckades stjäla till mig ca 40 minuters sömn genom att lägga mig på tvären vid fotänden med ett gosedjurslejon som kudde och M:s fot i ansiktet. Inte bekvämt alls, men vid det laget var jag verkligen inte kräsen.
C var inte så pigg idag efter att ha sovit uruselt under natten.
Idag har jag varit på vårdcentralen med C. Hon har fått förkylningsastma. Så nu ska hon inhalera två olika sorters mediciner morgon och kväll under två veckor. Första dosen fick före läggdags idag. Det var inte så populärt.
Jag har inga större förhoppningar om att få mer sömn denna natt. Under den tid som C har sovit hittills (ca 2 timmar nu) har hon redan vaknat till fem gånger. Dessutom är G också förkyld och täppt i näsan. Så det är risk för många uppvakningar där också.
Dagens bästa: Barnen har varit på bra humör under kvällen. Det blev en stort sett skrikfri eftermiddag/kväll (om en bortser från att G skrek i cirka 20 minuter vid hämtning på förskolan).
Dagens sämsta: C har förkylningsastma.