mammablackfisk.blogg.se

Kära tomten,

I år har jag en ganska tung och gedigen önskelista. Jag förstår så klart att det inte är möjligt för dig att leverera alla dessa klappar. Det är för mycket begärt, säcken skulle bli för tung. Dessutom vet jag att jag har tappat tålamodet, och skrikit åt mina barn, alldeles för många gånger för att kunna hävda att jag har varit snäll. Men jag skulle bli oändligt tacksam om bara någon, eller några, av mina önskningar uppfylls. Det skulle underlätta för mig som mamma och mina barn skulle få ett bättre liv. De har ju varit snälla. De har varit precis så snälla som en kan förvänta sig att en fyraåring och tre tvååringar ska klara av att vara.  

Bildkälla: http://www.julbilder.nu/

Min önskelista år 2016:

- Klokhet i stora mått. Jag vill vara så klok att jag inte tappar fokus på det som är viktigt och inte stressar upp mig över sådant som egentligen inte betyder något. Så klok att jag inser att ingen kan hinna eller klara allt och och att kraven jag lägger på mig själv måste vara rimliga. Så klok att jag gör kloka prioriteringar, och förstår att det är viktigare att barnen blir sedda och hörda än att det är städat hemma hos oss. Så klok att jag förstår att relationer och upplevelser är viktiga, onödig konsumtion är det inte. Så klok att jag förstår att det viktiga är vad jag och mina barn tycker och känner, inte vad andra människor har för åsikter om oss.  Så klok att jag förstår att jag måste ta hand om mig själv om jag ska klara av att vara en bra mamma till mina barn. Så klok att jag förstår att jag bara kan göra så gott jag kan (och ibland tillåter mig att göra mindre än så) och det är gott nog.  Så klok att jag kan glädjas över det som går bra istället för att stirra mig blind på mina misslyckanden. Så klok att jag förstår att uppskatta det jag har, och ta mig tid för att njuta av det, istället för att gräma mig över det jag inte har. Så klok att jag kan vara en bra förebild för mina barn.

- Ork och tålamod i mängder.  Jag önskar mig ork att vara en bra mamma. En mamma som förmedlar trygghet, värme och glädje till sina barn. En som inte kan bli utmattad. En som orkar vara konsekvent när det behövs, som står stadigt på jorden och håller lugnet när konflikterna som präglar relationen förälder-barn blåser upp till storm. En som aldrig suckar när hennes barn pockar på uppmärksamhet, oavsett vilka metoder de väljer för att göra det.

- Mogenhet och styrka. Jag önskar mig rejält med mogenhet så att jag kan vara den vuxna, starka, förälder som mina barn behöver. En sådan som inte tar det personligt när hon för sjuttioelfte gången blir sparkad av ett argt barn. Som inte faller in i martyrrollen när hon hör barnen hälla ut leksaker över hela det golv som hon precis ägnat en lång stund att städa.  Som inte svär när ett kräksjukt barn kräks ner hela sängen precis när hon själv höll på att somna efter att ha varit vaken i 22 timmar i streck. Som aldrig någonsin behöver behärska sig för att inte säga dumma, kränkande, saker till sina barn när hennes tålamod tryter. Som hanterar konflikterna mer moget än barnen (här är det nämligen ibland tvärtom).

- 36 timmar om dygnet. Mitt liv är en ständig kamp mot tiden. Mer tid skulle göra livet betydligt lättare. Och för barnen skulle det innebära att de inte skulle behöva bli påskyndade av sin stressade mamma fullt så ofta. Jag inser dock att det nog är många som delar denna önskan med mig. Så tomten, tänk på att om denna klapp delas ut till allt för många så kommer det inte att dröja länge förrän förväntningarna på vad som ska hinnas under ett dygn också ökas på. Så reservera denna klapp för de som verkligen behöver den, ensamstående flerbarnsföräldrar.   

- Ett sömnbehov på max 3 timmar per natt. Denna önskan hänger ihop med föregående och med att jag inte får dygnets timmar att räcka till.  Jag hinner helt enkelt inte klämma in alla de timmar som behövs för sömn i mina dygn. Därtill tillkommer att barnen ofta vaknar flera gånger per natt. Och med fyra små barn i hemmet blir det många vaknätter med sjuka barn. Sömnbristen gör mig dum, långsam, klumpig, irritabel och deprimerad. Det är inte några bra förutsättningar för att vara en bra mamma. Så det vore toppen om jag kunde få bli utvilad och återhämtad på cirka tre timmars sömn varje natt.

- Ett välfungerande samarbete med barnens pappa.  Jag önskar mig en medförälder som jag kan dela oro, tankar och arbetsbörda med. Missförstå mig inte tomten, jag är inte på jakt efter en ny man, eller att lappa ihop förhållandet med barnens pappa. Inget av det står på min önskelista, för det önskar jag mig inte alls. Men jag önskar att vi skulle kunna ha ett bra samarbete, som underlättar och hjälper oss båda att vara bra föräldrar.

- Pengar. Jag önskar mig att mina barn får samma ekonomiska förutsättningar som kärnfamiljsbarn. Därför önskar jag mig en inkomst som är lika med två inkomster och med tanke på att jag har fyra barn ska det helst vara inkomster som räcker till för att täcka så många barns behov. Jag önskar dessutom att jag någon gång ibland hade råd att anlita hjälp med det som jag inte hinner med. Jag önskar också att jag hade råd med ett större boende.

- Ett hus med en liten trädgård. Jag önskar mig ett hus som är stort nog för att vi alla ska få plats och barnen kan få ett eget utrymme. Men inte så stort att det innebär mycket mer jobb. Och en liten trädgård där barnen kan leka.

- Volymkontroll på barnen(eller eventuellt inbyggda hörselskydd i mina öron, men volymreglage på barnen skulle även gynna grannar och andra, så jag röstar på det). Sist och minst önskar jag att jag kunde skruva ner volymen på barnen när de blir för högljudda. Ibland (rätt ofta faktiskt) blir det alldeles snurrigt i mitt huvud av allt oväsen.  Skrik, bråk, lek, sång, tjatter, skratt, etcetera, hela tiden. Här är det bara tyst när de sover. Om mitt huvud fick vila från allt ljud ibland skulle jag kanske inte bli lika trött.