Vab på våffeldagen
Den här vintern har vi (peppar peppar) kommit lindrigt undan vad gäller virus och vab. Skillnaden från tidigare år är jättestor. I februari, den fruktade "vabruari", vabbade jag faktiskt inte en enda gång.
I lördags skröt jag om detta till min systerdotter som var på besök. Det var såklart att utmana ödet (jag vet att det kan verka otroligt men ödet håller stenkoll på mig och vet alltid direkt när jag säger saker som jag inte borde). Samma kväll fick Matias hög feber.
Dagen efter (igår) påbörjade han med att storkräkas vilket ledde till att hans lillasyster (Camila alltså) inte fick gå på det kalas hon var bjuden på eftersom jag trodde att vi hade fått besök av kräksjukan. Framåt eftermiddagen visade det sig dock att det var en halsinfektion som ställde till det. Han var alldeles knallröd och svullen i halsen och kunde inte svälja.
Att det inte skulle gå att ta sig igenom vinterhalvåret utan lite mer vab än det vi har haft hittills (några dagar i januari) borde jag ha förstått. Och att utmana ödet på det där viset just den dag då vi hade en liten femmånaders bebis (mitt syskonsyskonbarn/barnens lilla kusiunbarn) på besök var jättedumt. Nu håller jag tummarna stenhårt för att hon inte ska ha blivit smittad.
Matias feber satt i sig fram tills igår kväll. Idag har han varit feberfri och pigg men har fortfarande svårt att svälja. Under kvällen igår började dessutom Camila och Gabriel att bli förkylda. De har ingen feber, men snörvligt och hostigt är det. Så idag fick alla fyra stanna hemma. Då kändes det rätt skönt att trillingarna fortfarande inte har skolplikt. Nu kunde jag med gott samvete låta även det friska barnet (Theo) stanna hemma, så vi slapp ge oss iväg ut i morse.
Dagen har varit lugn. Vi passade på att fira våffeldagen (det har vi aldrig gjort förut) när det nu fanns tid till det. Barnen har tittat på film, spelat på sina paddor, och lekt stillsamt med varandra. Själv har jag faktiskt lyckats jobba så pass mycket att jag inte behöver ta ut mer än 25% vab. Jag lyckades till och med vara med på ett jobbmöte (en och en halv timme långt) via Skype. Så visst börjar saker och ting att bli enklare. Det var ju inte länge sen som det var helt otänkbart att jag skulle kunna jobba med alla fyra barnen hemma. Eller, är det att utmana ödet att säga (skriva) det?
När det blir vab på våffeldagen så måste det såklart gräddas
våfflor. Barnen tyckte att det var roligt att grädda våfflor och
gott blev det.