mammablackfisk.blogg.se

Påsklov och coronarestriktioner. För första gången på väldigt länge har jag plötsligt tid över till att blåsa lite liv i bloggen.  Eller, med tanke på hur det ser ut i vårt hem just nu så har jag väl egentligen inte någon tid över, men det är åtminstone inget som jag måste ta itu med akut. Stöket och tvätthögarna kan vänta. De minskar ju i alla fall inte, även om jag städar och tvättar.

 

Fördelen med påsklov är  att tvätthögarna inte växer i samma takt som vanligt. Särskilt nu när vi inte kan göra en massa aktiviteter. Att hänga med släkten, eller spendera en dag på ett lekland, är ju liksom inte aktuellt nu. Så vi masar omkring hemma i myskläder. Eller, jag gör det i alla fall. Det blir varmt i vår lägenhet när solen ligger på, så barnen springer mest runt i bara underkläderna. I början gjorde jag några halvhjärtade försök att få dem att klä på sig, för att undvika totalt förfall, men sen jag insåg hur mycket mindre tvätt det blir så har jag slutat tjata om det. Dessutom kan de kläder som ändå används återanvändas fler gånger nu innan de måste tvättas. För lite fläckar spelar ju ingen roll när ingen mer än vi själva ser dem. Det gäller mig också. Så rekommendationen att arbeta hemifrån har sina fördelar den också. Från att ha tvättat dagligen klarar jag mig nu undan med några maskiner i veckan. Så skönt. 

 

Annars är jag rätt orolig över hela Covid 19-grejen. Att ha en "bubbla" i lungan som gör att jag har nedsatt lungkapacitet och lätt utvecklar lunginflammation var inget som jag tänkte så mycket på förut, fram tills nu (tidigare inlägg om bubblan finns här). Det har gått från att vara en liten grej som jag kan leva med utan några större problem till att bli en stor grej som placerar mig i den numera så omtalade riskgruppen. Där vill ingen vara, jag lovar. Dessutom har jag lyckats med konstycket att få lunginflammation ändå nu utan att ens ha fått viruset än.  Så dålig tajming! Jag har dragits med en envis hosta sen januari och för några veckor sen började jag få ont i lungan. Det visade sig vara baciller där, bakteriell lunginflammation alltså. Låggradig dock, så jag har inte varit jättesjuk och hade det inte varit för coronautbrottet hade jag nog kunnat fortsätta arbeta och leva nästan som vanligt. Nu har jag istället varit tvungen att hålla mig hemma jättelänge. Att gå omkring och hosta bland folk är inte jättepoppis just nu. Och dessutom är jag verkligen inte sugen på att få Covid 19 när jag redan har lunginflammation. Gammal lunginflammation + ny lunginflammation = för mycket lunginflammation, liksom. Så förutom små utflykter till apotek och för att handla lite så har jag hängt här hemma jättelänge nu. Det är därför jag är så säker på att jag inte åkt på viruset än trots att jag har hostat och haft lite feber. Jag har ju knappt träffat någon sen dess att första fallen började poppa upp. Risken för att jag skulle ha hunnit komma i konstakt med viruset är minimal. Dessutom stämmer inte symtomen, förutom hostan då men den började ju redan i januari. Till exempel så funkar mitt luktsinne alldeles utmärkt.   

 

Men nu är det nog slut på lugnet snart. För det är nog bara en tidsfråga innan vi blir sjuka här. I lördags gjorde jag mísstaget att stanna till vid Ö&B på väg hem från Camilas balett träning. Barnen hade tjatat om att de ville ha papper för att påskpyssla med så jag tänkte att jag skulle lagra upp med målarblock och färgade papper. Camila följde med in. Det var jättemycket folk i affären och ingen av dom verkade ha hört folkmyndighetens rekomendationer om att hålla avstånd. När vi hade betalat och var på väg ut var det en kvinna som såg dunderförkyld ut som hostade rakt ut, precis där Camila kom gående. Jag kunde nästa se hur droppsmittan regnade ner över min lilla flicka. Min lilla flicka som får svåra problem med förkylningsastma när hon blir sjuk. Så nu väntar jag bara på vad det nu var kvinnan hade ska bryta ut hos Camila och sen, såklart, smitta mig. Jag håller tummarna för att det var en vanlig förkylning, även om det är illa nog. En vanlig förkylning innebär ju astma för Camila. Och för mig blir det inte jättekul att tampas med en förkylning nu när jag precis håller på att tillfriskna (hoppas jag) från lunginflammation. Men ändå, en vanlig förkylning är väldigt mycket bättre än Covid 19. Så jag hoppas på att det var det den generöst hostande kvinnan bjöd på. Inte Covid 19. Inom de närmaste två veckorna lär vi få veta. Om vi inte har sån tur att vi klarar oss ändå, att duschen som Camila fick inte var tillräckligt stor för att hon ska bli sjuk eller att kvinnan hade någon icke smittsam anledning till att hosta rakt ut över förbipasserande små barn. Man kan ju alltid hoppas. 

 

Glad blev jag i alla fall av att se att det ändå är rätt många som har varit inne och läst bloggen varje dag, trots att jag inte har publicerat något nytt inlägg på jättelänge. Blir peppad av det så nu blir det nog mer action på den här bloggen framöver.