Sömnbrist - zombie
Jag har gått in helhjärtat för zombietemat denna halloween. Helt utan att anstränga mig. Jag har inte ens behövt klä ut mig. Extrem sömnbrist i kombination med en dunderförkylning som inte vill ge vika (såklart, immunförsvaret behöver ju sömn för att fungera) har förvandlat mig till en levande död.
Vanligtvis vaknar barnen ungefär en gång per natt, var. Dessvärre är de inte synkade i sina uppvakningar och eftersom de alltid väcker mig så innebär det att jag för det mesta blir väckt ungefär fyra gånger per natt. Fast, det händer skapligt ofta att det faktiskt är någon av dem som sover natten igenom, eller somnar om utan att väcka mig. De nätterna blir jag "bara"väckt tre gånger.
Antalet nätter då jag har fått sova hela natten igenom, det vill säga utan att bli väckt antingen under natten eller före 5:30 på morgonen, under de senaste snart sex året (sen Matias föddes) kan jag räkna på en av mina händers fingrar. Och då får jag ändå ett finger över.
Att bli väckt tre till fyra gånger per natt har jag vant mig vid och även om jag aldrig känner mig utvilad eller pigg (tror inte att jag kommer ihåg hur det känns) så kan jag ändå fungera skapligt bra efter en sån natt. Ett uppvaknande per barn under en natt betraktar jag därför som en natt då barnen har sovit bra. Det vill säga en bra natt. Men barnen har också nätter då de sover dåligt. Eller perioder, snarare, för det handlar sällan om en enstaka natt då och då utan brukar hålla i sig i dagar, ibland veckor, i streck. Barnen turas om med att ha såna perioder, även om två av dem har det betydligt oftare än de andra två. Ofta kommer dessa perioder i samband med en förkylning, någon utvecklingsfas, eller någon stor händelse (t.ex. jul) eller förändring i deras liv.
Just nu är vi i en sån period. Och eftersom det är höst och stundande vinter, med alla virus som följer på det, så lär det bli många såna perioder tiden framöver. Två av barnen har sovit uruselt i en veckas tid nu. En av dem vaknar flera gånger under natten och gnäller. Den andra har svårt att somna på kvällen men vaknar ändå pigg som en lärka klockan fem på morgonen. Jag har försökt att få barnet ifråga att förstå tjusningen i att tyst smyga upp och leka i lugn och ro medan vi andra sover klart, men det går inte alls hem hos barnet som istället är fast inställd på att alltid se till (med hjälp av bryska klappningar och genom att prata högt) att få sin mammas sällskap i vakenheten i ottan (en viss mörkerrädsla kan nog ha en del med det att göra). För det andra barnet, som vaknar under natten, har jag försökt att förklara att om det nu är nödvändigt att väcka sin mamma under natten så är det i alla fall bättre att berätta vad det är som stör en, så att mamman kan försöka hjälpa barnet, än att ligga och gnälla högljutt i en timme. Men inte heller det barnet verkar vara inne på min linje. Så jag fortsätter att känna mig som, se ut som, och uppföra mig som en zombie, trots att Halloween nu är över.
Jag hittade denna bild (ovan) i mitt facebookflöde, postad av annan trillingmamma. Men alltså, om jag ändå såg så fräsch ut! Jag liknar nog mer denna snubbe:
