mammablackfisk.blogg.se

Hjälp vad mycket det är som ska fixas när man ska flytta! Och så ska man ju packa också. Och vi har myyyyycket saker. Stressigt.

 

Idag skulle vi dessutom ta TBE spruta. Vi flyttar till en lantligare kommun och kommer att bo närmare naturen så det känns viktigt att vi alla är skyddade mot TBE. Två sprutor har vi redan tagit förra året. Nu var det dags för den tredje, den som ska ge fullt skydd. För barnen var det dags i alla fall. Själv tänkte jag vänta till nästa vecka för ifall jag skulle få ont i armen eller någon annan biverkning så är det lite dålig tajming när vi ska flytta (japp vi flyttar i helgen). 

 

För tre av barnen gick det hur bra som helst. Den utlovade belöningen (mutan) gjorde att de övervann all eventuell rädsla. De tog raskt sin spruta utan problem eller klagomål. För den fjärde gick det desto sämre. Hen fick panik. Vi gjorde många försök. Varje gång fick hen panik och började skrika och sparka. Till sist blev hen kissnödig. Då visade sig att det inte fanns någon toalett på vaccinationskliniken (Svea vaccin). Eller, det fanns en toalett men den fick bara personalen använda. Min lilla trilling fick inte låna den, trots att jag bönade. Så jag hade inget annat val än att ge upp. Sprutan som aldrig togs fick jag ändå betala för. Det kändes rätt surt. Särskilt med tanke på att vi nog hade lyckats ta sprutan till slut om vi hade kunnat få försöka ett tag till. Om de hade haft en toalett.  365 kronor åt skogen alltså. Eller, inte åt skogen, åt Svea vaccin. 

 

Nu är det visserligen barnens morfar som betalar vaccineringen. Annars skulle jag  inte ha haft råd att vaccinera dem mot TBE över huvud taget. Men jag kan inte med att be honom betala för en spruta som aldrig togs, så den får jag stå för själv. Det får bli ett nytt försök efter flytten. Före hinner jag inte. Men då blir det någon annanstans. Svea vaccin går vi aldrig till igen.