Internationella trillingdagen - Grattis Gabriel, Theo och Camila - älskade ungar
Idag är det internationella trillingdagen. Grattis på er internationella dag Gabriel, Theo och Camila! Och grattis till mig, den lyckligt lottade trillingmamman! Jag är så glad att jag har er, världens bästa trillingar (och er storebrorsa också förstås!)!
Nu, när ni har funnits ute i världen lite mer än fyra år önskar jag att jag hade kunnat färdas tillbaka i tiden för att träffa den där kvinnan som var jag den 10:e maj (mors dag i Guatemala, där vi då befann oss) för snart fem år sen, när jag precis fått veta att det fanns tre små växande bönor (så såg ni ut på ultraljudet) i min mage. Då hade jag sagt till henne att hon inte skulle oroa sig, att hon kunde slappna av och glädjas över denna fantastiska nyhet som då inte alls kändes fantastisk. För nu, med facit i hand, vet jag att det går. Visst är det tufft ibland (rätt ofta faktiskt) och visst är jag trött (ännu mer ofta), men det går (kanske inte alltid så jättebra, men ändå). Det går faktiskt att ta hand om trillingar och en till själv. De utvecklas. De skrattar och leker (och är arga och bråkar). De mår bra. Jag mår bra. Vi klarar det här! Mina trillingar (och deras storebror) är underbara och jag älskar dem så oändligt mycket. Trots sömnbrist, omöjlig logistik, stök, kaos, noll egentid, och en helt galet hög ljudnivå i hemmet, så är jag lyckligare nu än jag någonsin har varit.
Tre nykläckta små underverk (Gabriel, Theo och Camila).