Slut på förskoletiden
Nu har vår semester börjat. Den blir lång i år, för jag drygar ut den med föräldraledighet. Jag har en väldig massa kvar att ta ut för Matias och när han fyller åtta i december brinner de inne. Så nu passar jag på. Barnen (och jag med) får sommarlov från och med nu och fram till skolan börjar.
I fredags var det alltså sista gången jag lämnade och hämtade barn på förskola. Åtminstone vad gäller mina egna barn. Vem vet, kanske kommer jag någon gång att lämna eller hämta något annat barn på en förskola. Ett barnbarn kanske. För trillingarna var det deras sista dag som förskolebarn i fredags. Till hösten blir de skolbarn.
Det är med blandade känslor som vi tar steget fullt ut från småbarnstiden till skolbarnstiden (med alla barnen alltså, Matias är ju redan där sen ett tag tillbaka). För mig i alla fall. Trillingarna, som ännu inte har fattat det där med att tiden går så himla fort och att vi blir äldre med en rasande takt, verkar inte bry sig nämnvärt. Själv pendlar jag mellan att känna vemod och total panik över att mina små knubbiga gosungar har förvandlats till små personer som blir allt mer självständiga för var dag som går och att känna lättnad över att småbarnstiden, med allt vad det innebär i form av snor, gnäll, gråt, bajs, och bottenlös otillräcklighet från min sida, nu officiellt är över och att vi faktiskt tycks ha överlevt det någorlunda helskadda.
Nu ska vi ha sommarlov. Utan pyttisar i familjen. Bara "stora" barn. Skolåldersbarn.
Gabriel och Theo utanför dörren till deras förskola. På väg
därifrån för sista gången (camila blev hämtad tidigare eftersom
hon skulle iväg på andra äventyr med sin kontaktfamilj).
I detta kapprum har vi spenderat mycket tid. En hel del
konflikter har utspelat sig här också (inget framkallar så mycket
konflikter som ytterkläder som ska på när både barn och föräldrar
är trötta på eftermiddagen).
Två överfulla ICA kassar blev det med kläder när tre kapprumsplatser
på förskolan skulle tömmas.