Dålig start på veckan
Efter en aktiv helg, med mysig korvgrillning ute i naturen med morfar (dvs min pappa) och kusinen (dvs min systerdotter) och hennes pojkvän på lördagen och barnkalas på ett lekland på söndagen, där den enda lilla skuggan var att mina små trillingar lyckades dra ner stämningen på kalaset som de var bjudna på genom att bli rädda och förtvivlade när de skulle gå in i kalasrummet på leklandet, så har denna vecka börjat rätt dåligt.
Fast egentligen började det dala utför redan på söndag kväll. Jag hade under eftermiddagen känt mig lite konstig och framåt kvällen började det kännas tjockt i huvudet. Under natten blev jag dunderförkyld och eftersom jag är rätt duktig på katastroftänkande så ägnade jag natten till igår åt att ha ångest över att vi nu skulle ligga sjuka i influensa i några veckor framöver. Dessvärre fick jag sällskap i nattens vakenhet av Matias, som hade fått ont i örat. Ångesten var dock i onödan eftersom den förväntade höga febern har uteblivit och jag kan konstatera att det inte är något värre än ett vanligt förkylningsvirus vi har drabbats av. Även om det inte heller är så kul, särskilt när en har fyra barn att ta hand om samtidigt som en känner sig risig, så är det ju betydligt bättre än att gå omkring med hög feber i en vecka.
Eftersom Matias hade haft ont i örat under natten, och Theo dessutom vaknade snorig och lite småhes, så fick det bli vab igår. Och det var jag glad för, för jag var själv inte i skick för att jobba. Under dagen igår var det lite snörvligt hos Theo, men Matias var pigg, ända till kvällen. Då satte öronvärken igång igen. Så det blev ytterligare en natt med minimalt med sömn och idag fick det bli vab igen och eftersom jag fortfarande är rätt förkyld så kändes det rätt skönt att få stanna hemma i morse också. Åtminstone en liten stund. Till dess att Theo satte igång med att kräkas. Sen kändes ingenting skönt längre, bara eländigt.
Theo kräktes några gånger under loppet av lite mer än en timme. Efter det har han varit hur pigg som helst, bara lite snorig. Så (peppar, peppar) det gick snabbt över. Men framåt eftermiddagen satte Matias öronvärk igång igen och nu (på kvällen) har han feber. Så det är väl en öroninflammation han har fått. Stackare! Sitter det fortfarande i imorgon måste det nog till ett läkarbesök. Måttligt roligt känns det att rodda med läkarbesök när en har en hel liten barnaskara som sitter i 48 timmars karantän att ta hand om samtidigt (även den öroninflammationsdrabbade lilla sjuklingen ligger ju i riskzonen för att vara smittad av kräkviruset). En sån grupp är det liksom inte så lämpligt att ta med till en vårdcentral.
Alla dessa olika virus och sjukdomar (både förkylning och kräksjuka samtidigt plus lite öroninflammation på det) dyker såklart upp hos oss just den vecka då Gabriel är inbokad för operation. Han har stora halsmandlar och på torsdag är det tänkt att det ska åtgärdas. Oddsen för att den operationen blir av känns nu väldigt låga.
Korvgrillning ute i det fria, med morfar och kusinen (inte med på fotot) och hennes pojkvän.
Inte förrän de andra barnen hade gått ut ur leklandets kalasrum vågade sig mina små in där. De
höjde inte direkt stämningen på kalaset med sin närvaro denna gång, två av dem var ledsna och
ville helst hänga på mina ben och den tredje (som aldrig är rädd för något) blev förvirrad av sina
syskons reaktion och började också hänga på mina ben för säkerhets skull.