mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Om semestern hittills och besök i Furuviksparken

Livet i v�r familj, aktiviteter för barn Ensamstående, Furuvik, Furuviksparken, Gävle, Mamma, Resa, Semester, Trillingar, Utflykt, djurpark, fyrabarnsmamma, resa med barn Permalink0
Nu har snart två veckor av vår semester passerat och jag kan konstatera att just denna semester nog inte kommer att bli min drömsemester, trots det fina vädret. Det fina vädret har vi nämligen mest fått njuta av genom de smutsiga fönstren i vår trånga och stökiga trerummare. Tre barn har haft feber. Inte samtidigt, utan utspritt över många dagar. Ett barn har kräkts en dag. Dessutom har en trasig diskmaskin (något, eller några, av barnens förtjänst, men alla fyra hävdar att de är oskyldiga så kanske har knapparna på diskmaskinen pillat sönder sig själva) orsakat en hel del hemmavistelse då vi spenderade en dag med att vänta på en leverans och installation som aldrig blev av (det finns tydligen en bug i Elgigantens beställningssystem)  och en dag väntandes på en leverans och installation som blev av. Då upptäcktes förstås (eftersom nya saker som behöver åtgärdas hela tiden uppstår i mitt liv) att rörsystemet under vår diskbänk var trasigt så idag har vi varit inne och väntat på fastighetsskötaren på förmiddagen. Under eftermiddagen väntade vi istället på en försenad matleverans från Coop.
 
Så det har blivit många innedagar. Men å andra sidan är det fortfarande så att jag inte vågar mig på några utflykter själv med barnen. Bara att gå och handla med dem är en pärs. Men om de inte skulle ha varit sjuka, och vi inte skulle ha behövt hålla oss hemma och vänta på leveranser, skulle vi i alla fall ha kunnat ha tagit oss ut till någon lekpark och fått känna hur det fina vädret känns mot huden.
 
Förra året tänkte jag att detta års semester nog skulle bli mycket bättre. Jag trodde nämligen att det skulle vara möjligt att göra saker tillsammans nu när trillingarna är fyra och ett halvt. Jag hade fel. Två av dem är fortfarande alldeles för "vilda". Åtminstone när de är tillsammans alla fyra. När jag någon gång har bara en av dem, eller två av barnen,  eller till och med tre, då är det inga problem alls att vara ute på allmän plats med dem. Men när alla fyra är med så blir det alltid kaos. De stänger helt ute min röst, hör inget jag säger, springer runt och busar med varandra, eller bråkar och kivas. Jag måste vråla högt för att få deras uppmärksamhet. Jag avskyr att vråla. Särskilt på offentlig plats. Jag tycker att det är rätt otrevligt när föräldrar skriker på sina barn och vill helst kommunicera med mina barn på ett bättre sätt, men lyckas inte, och att vara tvungen att visa upp sina misslyckanden offentligt är inte kul. Men inget annat hjälper. De hör mig inte. Och om jag försöker sätta mig på huk för att fånga deras uppmärksamhet ansikte mot ansikte springer de omkull mig, eller använder mig som nått man kan gömma sig bakom när man leker kurragömma. De blir helt enkelt så distraherade och uppspelta av varandra.
 
Men lite semestrande har vi ändå hunnit med. Vi har varit i Furuviksparken. Vi åkte i tisdags, sov på hotell i Gävle i tisdags natt, och spenderade onsdagen i parken. Det gick bra. Skapligt i alla fall. Tycker jag. Jag tycker faktiskt att de skötte sig riktigt bra. Bortsett från lite drama vid lunchen (ett av barnen var missnöjd med sin korv) så var barnen på gott humör hela dagen. Men barnens pappa, som också var med (jag kan som sagt inte åka själv med dem) tyckte att de (framför allt de två små trillingpojkarna) skötte sig jättedåligt. Vi har olika förväntningar på dem och också väldigt olika sätt att se på hur deras "bus" ska hanteras och om vilka åtgärder som är lämpligast för att få dem att bättre klara av att uppföra sig, något som tenderar att leda till att vi blir rätt irriterade på varandra. Att vi båda dessutom tycker att de metoder som den andre föräldern tillämpar snarare förvärrar barnens beteende gör inte det hela bättre.  Dessutom verkar det som att inte någon av oss lyckas särskilt bra med våra metoder, för barnen fortsätter att vara vilda (tre av dem, Camila är mycket bättre på att lyssna och följa instruktioner och regler än sina bröder).
 
Bortsett från lite gnissel mellan mig och barnens pappa (som jag hoppas att vi lyckades dölja någorlunda för barnen), och bortsett från att vi inte hann med allt i parken (vi skulle har behövt två dagar där) blev det en jättebra utflykt. 
 
Jag kan varmt rekommendera Furuviksparken! Så bra blandning av saker att göra! Både lärorikt och roligt för barnen. 
 
För den som tycker att djurparker är djurplågeri och därför ska bojkottas vill jag säga att jag förstår resonemanget och håller med om att djur helst ska vistas i det fria, men ändå valde att åka till Furuviksparken med barnen. Jag tycker att djurparker i Sverige håller hög standard och har god omvårdnad av djuren och tycker att till exempel djurförsök (särskilt de som görs för helt onödiga lyxprodukter, såsom smink) och djuruppfödning (och jag äter ändå kött) är ett betydligt större problem. Att mina barn får lära sig om djur hoppas jag ska bidra till att de utvecklar förståelse och omtanke om djur.      
 
Redo för sin första resa med övernattning på annan ort (för trillingarna, Matias reste väldigt mycket
de första ett och ett halvt åren av sitt liv)!
 
 
 
 Som vanligt hann jag knappt ta några foton. Här kom i alla fall två av mina karusellåkare med på bild.
 
 
 Tre glada Furuvikparksbesökare.
Till top