mammablackfisk.blogg.se

Räknas fredagskvällen som en del av helgen eller består helgen av lördag och söndag? Om jag väljer det senare alternativet så har vi haft en helg helt utan konflikter!  Jag är helt förbryllad. Barnen har inte bråkat med varandra. Åtminstone inte mer än lite småtjafs. Inget av barnen har heller varit vansinnigt arg på mig. Jag tror faktiskt inte att jag har blivit kallad för "dumma mamma" en endaste gång . Och jag har heller inte varit vansinnigt arg på någon av dem. Jag har faktiskt inte varit arg alls.

 

Med tanke på att det bor tre fyraåringar (till bredden fyllda av utvecklingsfrustration), en sex-och-ett-halvt-åring (ni har väl hört talats om "lilla tonåren"?) och en tålamodsfattig och rätt så hetlevrad mamma i detta hem så är en helg helt utan konflikter något av ett mirakel.

 

Men det är klart, skulle jag istället välja att räkna in fredagskvällen i begreppet "helg" så ändras bilden för då fullkomligt sprakade det av konfliktexplosioner i hemmet. Först mellan barnen och sen mellan mamman (som blev arg på barnen som bråkade) och barnen (framför allt ett av dem). Fast bara under en kort stund. Två av barnen hade nämligen följt med kompisar hem från förskola och skola (Camila är kompis med lillasystern och Matias är kompis med storebrodern i samma familj). Theo och Gabriel följde istället med mig och fredagshandlade (det är ju alltid så roligt att vara ute och handla tillsammans med några fyraåringar på fredagar när det är smockfullt med folk i affären). När vi åkte för att hämta hem syskonen blev det så att vi också stannade en stund så att alla barnen (även Theo och Gabriel alltså) fick leka ett tag. Så när vi kom hem var det sent och vi var alla ordentligt trötta. Som bäddat för konflikter alltså. Och det klämdes verkligen in så mycket bråk som det bara går att hinna få till under den ca timmen som det tog från det att vi kom hem tills alla hade kommit i säng. Så mycket att lördagen fick bli en hemmadag eftersom ett av barnen åkte på sitt livs första utegångsförbud. Egentligen är jag rätt skeptiskt till den sortens straff, men eftersom vi har haft en del problem senaste tiden med att någon (inga namn nämnda) kommer hem trött och grinig efter att ha varit och lekt hos kompisar och tar ut grinigheten på sina syskon, så kändes det som att det var läge att markera att det inte är okej. Eller, snarare var det nog så att jag, när jag blev arg under fredagskvällen, hävde ur mig att "om en kommer hem och är otrevlig mot sin mamma och dum mot sina syskon när en har varit och lekt med kompisar så får en inte gå och leka med kompisar!!!" och för att stå fast vid mitt ord (vara en konsekvent förälder) utan att för den skull förbjuda barnet att någonsin mer leka med kompisar så förvandlades detta indirekta och otydligt uttalade hot till ett mer konkret endagsutegångsförbud när barnet ifråga lite senare försiktigt frågade om hen inte skulle få gå hem till kompisar mer.

 

Så lördagen blev en hemmadag. Barnen lekte jättefint med varandra hela dagen och deras pappa (som har varit bortrest i några veckor) kom på besök. Söndagen (idag alltså) har vi varit och firat barnens kusin, som fyller 24 år.