Jag får ingenting gjort!
Det känns som om jag inte får någonting gjort. Inte för att jag latar mig eller ägnar mig åt att göra sånt som är kul istället för produktivt. Jag är igång hela tiden men får ändå inget gjort. Jag liksom duttar lite här och lite där på det stora berg av saker som står på min att göra lista och kommer inte framåt någonstans. Det är så frustrerande. Och lite läskigt, för det känns som om jag inte har någon kontroll.
Jag prioriterar bort allt som inte är akut. Som denna blogg, där inläggen numera kommer väldigt glest. Ändå är mina barn de enda (nåväl, kanske finns det någon mer lika olyckligt lottad unge i världen, men de är inte många) som fortfarande inte har fått sina cyklar iordninggjorda trots att det varit vår rätt länge nu. Och vår hall är den enda (nåväl, kanske inte den enda i hela världen) som fortfarande är full av vinterkläder som jag inte har hunnit röja undan.
Problemet är att det nästan är stört omöjligt att få något gjort när en har fyra ungar att ta hand om samtidigt. Jag påbörjar en massa projekt, men hinner aldrig bli klar. Allt går så sakta!! Jag blir ju avbruten var och varannan sekund. Så nu är hälften av vinterkläderna tvättade och redo för att läggas undan, hälften av vårkläderna framplockade, hälften av barnaskaran har fått nya kepsar, två av åtta fönster är tvättade, halva badrumsskåpet är organiserat, halva min garderob har blivit röjd, barnkläder har rensats ut men påsarna som ska lämnas till Myrorna har inte kommit längre än till bilens baklucka där de nu har legat i flera veckor. Jag blir galen! För att inte tala om allt som borde ha gjorts men som inte ens har påbörjats. Som att det är fortfarande vinterdäck på bilen (inga dubbar dock, så jag kör inte olagligt), som att barnvagnarna som grannen tjatar på mig om att jag måste ta bort från barnvagnsutrymmet i källaren fortfarande är kvar där trots mina upprepade löften om att jag ska fixa det "på en gång", och som att barnens nya våningssäng som inhandlades för flera månader sedan fortfarande ligger i en kartong under min säng. Jag skulle kunna fortsätta länge med att rabbla upp en väldig massa exempel på saker som jag borde ha fått gjort för listan över saker som måste göras är hur lång som helst.
Jag har legat konstant efter med allt som ska göras ända sen jag blev fyrabarnsmamma (ärligt talat låg jag nog alltid lite efter redan före dess). Men det har blivit värre det senaste året sen min systerdotter slutade jobba hos oss. Förut var hon var anställd av kommunen för att avlasta med barnen 10 timmar i veckan. Då kunde jag ägna några av de timmarna till att få saker som måste göras undanstökade. Men det stödet avslutades i augusti förra året. Sen dess får jag precis ingenting gjort.
Så synd bara att jag inte har välsignats med en sån där kolugn personlighet som kan rycka på axlarna och tänka "det löser sig". Det hade verkligen kommit väl till hands! Men en sån person är jag inte. Inte alls faktiskt.
Barnens kusin/min systerdotter jobbar inte hos oss längre och vi saknar henne! Nyligen fyllde hon år (26 år). Så i lördags var vi hos henne på kalas och fick äta såna här fina (och goda) muffins.
Barnen fick lego av sin kusin. Lycka!
Och så fick de spela TV-spel. Ännu mer lycka! (Gabriel sitter i knät på sin mosters sambo, han har inte förvandlats till en Alien med extra armar och ben).