Mors dag
En av nackdelarna med att vara ensamstående är att det inte finns en annan vuxen i hemmet som kan hjälpa barnen att köpa presenter och uppvakta sin mamma på mors dag och födelsedagar. Men jag blev allt lite uppvaktad idag ändå. Tårtan köpte jag själv men barnen gjorde sitt bästa för att ordna presenter och duka fram.
Det var min sjätte mors dag idag sen jag blev mamma (fjärde som fyrabarnsmamma) och första gången som barnen firar mig själva. Det är stort!!
Men dagens mors dag kommer nog ändå inte att gå till historien som den bästa mors dagen i mitt liv. Jag hoppas innerligt på att de som kommer framöver inte kommer att vara lika fyllda av ilskeutbrott och bristande tålamod. Ilskeutbrotten, som har varit så många och så intensiva idag att jag på allvar oroar mig för att grannarna ska tro att jag ägnar mig åt barnmisshandel, har en av mina små trillingar stått för. Hen har perioder då humöret är ordentligt i gungning, och just nu är det en sån period. Det bristande tålamodet, å andra sidan, har jag stått för. Mitt tålamod har verkligen varit i botten den här veckan och jag är inte särskilt stolt över mitt föräldraskap de senaste dagarna. Stress, halsont, hormoner och lite andra motgångar har lurat fram mina allra sämsta sidor (tålamod har aldrig varit en dygd som jag bemästrar särskilt väl).
"Mamma, hur skriver man grattis på mors dag?"
Så här fint blev det!
Tre egenhändigt tillverkade (teckningar) och egenhändigt inslagna mors dags presenter fick jag idag. Ett paket vardera, från tre av barnen. Det fjärde barnet var inte alls intresserad av mors dags grejen och åt bara motvilligt några tuggor tårta.
"Mamma, du får rosen och chokladen" sa Matias och skar upp en jättestor tårtbit åt mig av tårtan som hade fått en rätt intressant form efter att ha blivit framplockad av en femåring. Sen slutade det ändå med att barnen åt upp chokladen och rosen ("får jag smaka mamma?").