mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Gnäll och depp

Livet i v�r familj Deppig, Ensamstående, Förkyld, Mamma, Virus, fyrabarnsmamma, gnäll, livet med barn, sjuk, sjuka barn Permalink2
Det har inte blivit mycket bloggat på senaste tiden (inget alls närmare bestämt). Jag har helt enkelt inte haft lust att blogga. Jag är nämligen rätt less på att skriva gnälliga inlägg och det har varit gnälligt värre här, på alla fronter (både barnen och jag), de senaste dagarna. 
 
Det känns så trist, jag hade ju tänkt mig att bloggen skulle bli en minnesbank, full av härliga minnen, som barnen kan läsa när de blir större. Men istället blir det ett evigt tjat om virus, vab, sömnbrist, och konflikter. Barnen kommer inte att få något vidare positiv bild av sin barndom, eller om hur jag upplevde den, av det som återges här. 
 
Vi är nämligen virusdrabbade igen. Tre av fyra barn (än så länge) plus mamman  (jag alltså) är rejält förkylda. Den här gången har vi dessutom gjort tvärtom mot hur vi brukar göra, jag har haft feber men inte barnen.  Så toppade jag förkylning och vabbande med lite PMS också,  vilket ju passade utmärkt för att passa in som en i gänget bland de förkylningsgnälliga barnen. Det är bara det att de nog snarare skulle behöva en frisk och psykiskt stabil mamma som tar hand om dem när de är sjuka, inte ytterligare en gnällspik till gänget.
 
Att det dessutom, idag, är det datum då min mamma dog (för 14 år sen nu, i cancer) har inte direkt gjort dagen mindre deppig. Jag önskar så att mina barn hade fått ha sin mormor i sina liv och att hon hade fått chansen att känna dem.
 
Det finns allt möjligt bland tvätten hos oss. Barn till exempel. 
#1 - - Lou:

Hej, jag vill bara säga att jag uppskattar din blogg och läser den dagligen! Tänker dock att om du inte vill få bloggen att framstå som gnällig (vilket jag inte tycker att den är) så kanske du borde skriva och berätta om ditt liv utan att värdera saker och ting? Typ "nu är barnen sjuka igen" (ett konstaterande) istället för "det är jobbigt att barnen är sjuka igen" (värderande). Kram, ha en så bra helg du bara kan! <3

Svar: Vad roligt! Tack! Bra tips! Jag ska försöka göra så, men jag har rätt svårt för att låta bli att gnälla dessvärre. Jag är vanligtvis en konstig slags blandning mellan gnäll och optimism och tacksamhet, och pendlar friskt mellan dessa två lägen. Men på senaste tiden har det varit mer gnäll än optimism och tacksamhet känns det som. Kram!
Mamma bläckfisk

#2 - - Agneta:

Gnälligt eller inte, det är ju så här livet ser ut för dig just nu...Jag tror att alla som läser här, förstår att bloggen bara är en bråkdel av ert liv. Sluta inte att blogga, jag gillar dina inlägg. :-)

Svar: Tack, vad glad jag blir av att höra (läsa) att du gillar bloggen! Jag kommer nog inte sluta blogga för jag tycker att det är roligt, och vill dessutom dokumentera axplock ur vårt liv för att barnen ska kunna läsa när de blir stora. Men det blir lite glest mellan inläggen emellanåt (rätt ofta faktiskt) för jag har ofta svårt att få tiden och orken att räcka till.
Mamma bläckfisk

Till top