mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

TV tittande, reflektion och tacksamhet

Livet i v�r familj Barn, Ensamstående, Hur får ni barnen att vilja tvätta händerna?, Hédi Fried, Mamma, Schindlers list, Skavlan, TV, The Wolf of Wall street, fyrabarnsmamma, förintelsen, konsumtion, onska, pengar, tacksamhet, Ägd Permalink0
Det är måndag och ekorrhjulet snurrar igen. Jag gillar mitt jobb men tycker ändå att det är lite tjatigt att behöva jobba så mycket (trots att jag bara jobbar 80%). Det känns lite som om jag inte hinner med att leva, men det är ju egentligen en konstigt känsla för jag lever ju när jag jobbar också.
 
Helgen som har passerat var för min del fylld av TV tittande och reflektion, och så barn förstås. Jag som sällan tittar på något annat än barnprogram och nyheter på TV (av tidsbristskäl, jag har inget emot TV) lyckades klämma in Skavlan, två filmer och en humorshow denna helg. Men det skedde så klart på bekostnad av min sömn, som det inte alls blev mycket av med.
 
Under fredagskvällen, på förintelsens minnesdag, lyssnade jag på Hédi Fried, som överlevde Auschwitz och Bergen-Belsen och kom till Sverige med de vita bussarna, berätta om sina upplevelser. Jag grät. Efter det tittade jag på Schindler's list. Jag grät ännu mer och blev rädd. Rädd för människans inneboende ondska. Finns den i alla, med några få hjältemodiga undantag som Schindler? Finns den i mig? Hur skulle jag ha agerat om jag hade varit etnisk tysk under Nazitiden? 
 
I Schindlers list finns flera scener där barn skiljs från sina föräldrar. Brutalt. Hjärtskärande. Fruktansvärt. Efter filmen gick jag och kramade och snusade på mina barn där de låg tryggt och sussade i sina sängar och kände en enorm tacksamhet. Måtte deras trygghet få förbli!
 
På lördagen såg jag först Henrik Schyffert och Fredrik Lindströms show Ägd (på TV alltså, inte live) och sen Scorseses The Wolf of Wall street. Så söndagens reflektioner handlade om konsumtion och om hur pengar korrumperar och får människor att bete sig vidrigt. Efter det gick jag återigen och kramade och snusade på mina sött sovande barn och kände tacksamhet. 
 
Vi kan inte konsumera en massa. Det är sällan ensamstående mammor och deras barn kan det. Jag grämer mig ibland över det och tänker på allt vi skulle kunna göra om vi hade haft mer pengar, men det borde jag kanske inte alls göra? Jag har ju den perfekta ursäkten för att slippa konsumtionshetsa och hela tiden jaga det senaste trenderna och designerna, vilket med tanke på att jag tycker det är urtråkigt att shoppa är rätt skönt.  
 
Matias bakade en sandtårta i helgen.
 
 
På helgerna läggs det pussel för fulla muggar i vårt hem.
   
Till top