Vila efterlyses!!
Efter veckor eller snarare, månader, med sjuka barn och efter att ha uthärdat de "postsjukdomskriser" som följer efter att de har varit sjuka (argt, gnälligt, missnöjt), där den ena har avlöst varandra och där den senaste i raden har bestått av helt rabiata ilskeutbrott som pågått i timmar flera gånger om dagen (och natten) under flera dagars tid (det är inte över än), är bajsincidenter som innebär att bajs hamnat lite här och var i vårt hem, två kvällar i streck, tillräckligt skäl för att en sliten stackars mamma på allvar ska fundera på att rymma hemifrån.
Jag hade förmodligen känt mig lika sliten, och tyckt lika synd om mig själv, om jag hade haft en medförälder vid min sida som hade delat på arbetsbördan. Men jag kan ändå inte låta bli att önska att det hade funnits en vuxen till som hjälpte till här. Någon som kunde torka upp bajset medan jag ligger här och väntar på att det barn som inte kan somna (tre av fyra sover, klockan är snart tio) ska somna. Någon som kunde plocka fram kläder och förbereda inför morgondagen. Någon som kunde städa undan i köket och hänga upp tvätten som ligger och väntar i tvättmaskinen. Då skulle jag ha kunnat blunda och vilat nu. Istället ligger jag och kämpar emot för att inte somna. Det är fortfarande mycket kvar att göra innan jag får gå och sova. Så är det varje kväll (fast städa upp bajs behöver jag som tur är inte göra varje kväll).
