Fyndat!
Att vara ensamstående med fyra barn innebär att vara ekonomiskt utsatt. Hur jag än vrider och vänder på mig kommer vi aldrig att få en bra ekonomi. Vi kommer alltid att leva på gränsen, och kanske ibland till och med trilla under den. För även om jag inte tillhör de mest lågavlönade (tillhör inte de högavlönade heller tyvärr) så är det en enorm skillnad på att bara ha en inkomst mot att ha två, som de flesta familjer faktiskt har. Här ska dessutom en inkomst räcka till att försörja fem personer.
Därför sker den mesta av vår shopping av barnkläder på nätloppis. Den shopping vi behöver göra vill säga, för en stor del av barnens kläder får vi ärva från snälla familjer, vilket jag är oerhört tacksam för.
Nätloppis är såklart bra av flera skäl, framför allt för miljön, och för att vi då står lite vid sidan av den konsumtionshets som råder i samhället med alla de baksidor som följer i dess kölvatten. Nackdelen är att det tar otroligt mycket tid, vilket jag ju absolut inte har. Och dessutom får en aldrig riktigt njuta av den där lyckokicken som en faktiskt får av att ha fått något sprillans nytt (det är visserligen pengaintressen som är drivkraften bakom konsumtionshetsen, men det är hormoner som möjliggör den).
Dagens reafynd, överdragsbyxor till barnen, regnställ till
småpojkarna och en cykelhjälm till mig (nu behöver jag
bara en cykel, den jag hade blev stulen förra året, så måtte
sökandet på nätloppis ge frukt snart så att jag får använda
min nya cykelhjälm).
Därför blir jag extra glad när jag lyckas fynda på rea och köpa nya saker till barnen eller mig själv. För nytt är fint och fräscht! Och att handla nytt går snabbt. Det är ju bara till att gå in i affären och köpa. Ibland får en kanske gå i några fler affärer, prova och jämföra, men det går ändå väldigt mycket snabbare än att hålla på att leta på nätloppis, lägga ut annonser, få svar, kommunicera, bestämma tid, personen dök inte upp, börja om med att leta bland annonserna igen, och så vidare. I flera veckor har jag jagat efter regnställ till barnen på nätloppis. Idag köpte jag ett på rean. Det tog max en kvart.
Pengar gör en otrolig skillnad. Inte bara för vad en kan ha (äga) och göra (resa, gå på teater, etc) utan också för hur effektivt en kan organisera sin vardagslogistik och hur stor arbetsbörda det blir att få livet att gå ihop. Det brukar sägas att det inte går att köpa tid, men det är inte sant. Skulle jag kunna gå och handla det vi behöver utan att behöva tänka på reor och nätloppisar, kunna betala för att få hjälp med städning och annat som behövs göras, ha möjlighet att ringa en barnvaktsfirma när jag behöv hjälp med barnen, etc, så skulle det spara enormt mycket tid för mig. För jag ägnar väldigt mycket tid åt att det ständiga pussel som behövs för att få vårt liv att gå ihop (någorlunda).