mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Ärligt matporträtt -och semestern går som smort

Livet i v�r familj Barn, Ensamstående, Fyraåring, Mamma, Semester, Trillingar, fyrabarnsmamma, mammablogg, mat, stress Permalink0
Semestern löper på som smort. Vi har haft en massa trevliga besök och barnen har lekt som små vildar varje dag. Jag som trodde att jag inte skulle överleva semestern tycker nu istället att det är synd att den snart är slut. Det har faktiskt varit jättemysigt att vara med barnen så mycket. Jag har haft några pauser då barnen varit med min systerdotter och jag har kunnat åka och handla och fixa med annat, men i övrigt har jag varit med barnen tjugofyra timmar om dygnet. Ändå blir jag inte alls lika lätt irriterad på dem som jag brukar bli. Mindre stress och det faktum att vi för tillfället bor i ett stort hus och slipper trängseln och oredan som vi dras med hemma, gör verkligen jättestor skillnad.  
 
Nu förväntar ni er säkert att få se lite fina semesterfoton, men det har jag inte lyckats få till. Åtminstone inte några som är anständiga nog för att publicera. Barnen springer nämligen omkring nakna, eller i bara underkläderna hela tiden. De har fått smak på friheten och vägrar numera att ha kläder på sig (inte så konstigt med tanke på hur varmt det är). Undrar just hur det ska gå att få dem påklädda på måndag morgon när det är dags att gå till förskolan igen?
 
Istället för semesterfoton bjuder jag idag på ett matporträtt av mig. Konstnären, min 4,5-årige M, förklarade att "det är du mamma, det där uppe är dina rynkor". Hjälp, hur mycket rynkor har jag??? Det börjar kanske bli dags att förklara för M att ärlighet är jättebra, för det mesta, men inte alltid (det tycker kanske vår granne också för han brukar få påtalat att han inte har något hår varje gång han träffar på M i trappuppgången hemma)?  
 
 "Det är du mamma, det där uppe är dina rynkor" (M, 4,5 år).
Till top