mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Trött och gnällig mamma

Hälsa, Livet i v�r familj • Barn, Ensamstående, Mamma, Sjukskriven, Sömn, Trillingar, fyrabarnsmamma, mammablogg, sömnbrist • Permalink • 5
Nu är det bara några dagar kvar på min sjukskrivning, men särskilt utvilad känner jag mig inte. Verkligen inte. Tvärtom. Jag är helt slut. Sen några veckor tillbaka har ytterligare en av mina trillingar sömnproblem. Så nu har jag två små som turas om att vakna och skrika, eller gnälla (med hög ljudvolym), under natten.
 
Jag kämpar på så gott jag kan för att få dem att somna om. Ibland somnar de om efter en kort stund. Ibland (minst en gång per natt) är någon vaken en lång stund, en timme eller två, innan han till slut somnar igen. Ibland väcker de varandra. Ibland väcker de något av de andra tvä barnen. 
 
Nätterna är inte längre en tid för vila för mig. För när det är dags att sova startar mitt nattpass. Jag arbetar skift, och kör både dag och nattpass, varje dag. 
 
Så att jag har varit sjukskriven i en vecka har inte gjort mig utvilad. För om jag bara får 3-4 timmars sömn på natten (uppstyckad i småbitar) så räcker det inte att jag har kunnat vila en stund på dagen i några dagar för att jag ska ta igen mig.
 
Det är ju dessutom mycket annat som ska hinnas med ändå oavsett om jag är sjukskriven eller inte (tvätt, städning, handla, läkarbesök med något barn, kurator besök, förskolelämningar, förskolehämtningar, äta, duscha, osv, osv) så den reella tiden för vila har inte blivit mer än ett par timmar varje dag. Tre timmars nattsömn plus två timmars sömn på dagen blir fortfarande bara fem timmar totalt. Utvilad är jag inte. Långt därifrån. 
 
Matpåsar kan också användas som robotkostym.
 
Idag var barnens moster/ min syster och deras kusin/min systerson på besök och hjälpte till lite med barnen. Det var mysigt. Åtminstone för mig och barnen. Om det var så trevligt för dem vet jag inte för jag har inte varit på så bra humör idag, och en lång harang av gnäll pös ur mig utan att jag lyckades hejda mig. Efter ett rätt hopplöst kuratorbesök imorse (som grädde på moset efter det ännu mer frustrerande läkarbesöket förra veckan) har jag inte varit på topp idag.  Att barnen har varit gnälliga och bråkiga har inte gjort det hela bättre och dagen avslutades med att jag tappade humöret, rejält (stackars barn!!). 
 
Imorgon blir en bättre dag (hoppas jag)!
 
 
#1 - - E:

Hej!
Vilket hästjobb du gör, supermamma! Men om du ursäktar min fråga, hjälper inte barnens pappa till (när han inte är bortrest) om han ändå bor hos er? Tänker att det borde gå att fixa att du får avlastning där menar jag ...

Svar: Hej, Tack, men någon supermamma är jag inte. Tyvärr, för det hade verkligen suttit bra med lite superkrafter! Jag förstår att det väcker frågetecken om pappan när man läser bloggen. Jag undviker så mycket jag kan att skriva om honom eftersom jag inte vill framställa honom på ett negativt sätt. Jag vill ju att barnen ska kunna läsa bloggen när de blir större. Någon gång ibland slinker dock något ur mig när jag är extra irriterad, men då brukar jag gå in och redigera inlägget lite senare, när irritationen har lagt sig. Men som svar på frågan, han hjälper till någon gång ibland men är oftast upptagen med annat.
Mamma bläckfisk

#2 - - E:

Hej igen!
Nu har jag läst lite mer och fattar att ni har en väldigt speciell situation. Men jag tycker nog att du är för snäll som tar hand om både honom och fyra barn. Visst, han har ingen bostad/inkomst, men då är väl det minsta man kan begära att han tar hand om vab etc så att du faktiskt kan jobba, samt hjälper till så att du får sova. Ser att du länkar till olika artiklar om jämställdhet, men detta är nog det mest extrema jag läst i den vägen. Ursäkta att jag låter hård, men jag lider så med dig när jag läser om hur du kämpar! Tycker faktiskt att du kan sätta hårt mot hårt, ingen hjälp av honom, ingen hjälp av dig... Han är ju en vuxen person! Ta hand om dig själv så gott det går, se om ditt eget hus så att säga, och även om det är lätt att säga för mig som inte känner er så tycker jag att du måste få hjälp att antingen bli av med honom eller att få ordentligt mkt mer hjälp av honom....

Svar: Hej igen. Tack för omtanken! Jag håller med dig, jag är absolut för snäll mot honom, och ur ett jämställdhetsperspektiv är det helt galet. Men jag har mina skäl till varför jag gör som jag gör. Jag kan inte gå in på det närmare här men det handlar främst om att jag vill att barnen ska ha en så bra relation med sin pappa som möjligt och att vi på ska kunna samarbeta på sikt. Jag hoppas på att vi snart ska ha en bättre situation där vi inte behöver bo ihop.
Mamma bläckfisk

#3 - - Kusinvitamin:

Vi hade jätte trevligt igår! Det var jätte kul och mysigt att träffa bubbarna, M och dig :) ❤. Ses senare :)

Svar: 💜💜💜
Mamma bläckfisk

#4 - - Anneli:

Hade en jättemysig kväll med barnen, njöt hela tiden! Vi GILLAR att vara med er allihop, ni är en underbar familj, och jag är så tacksam att jag har er i mitt liv
Moster

Svar: 💜💜💜
Mamma bläckfisk

#5 - - Linn:

Läser ikapp din blogg (var ett tag sen) och inlägget: http://mammablackfisk.blogg.se/2016/february/krisande-barn-otrygg-anknytning-foraldraskap.html

och jag tycker du gör helt rätt med att du ger barnen närhet när de skriker. Ett barn kan aldrig få för mkt uppmärksamhet enligt mig, och jag tycker dina barns pappa har fel (känns som om det är en kulturell skillnad också, att man i andra länder är lite hårdare än här). Visst, ett barn som inte får respons slutar efter ett tag att be om den kontakten, men är det det man vill? Tror på att ge barn det de behöver, det är så man får trygga barn. Så jag skulle göra precis som du, visa att jag finns där och inte försvinner. Lycka till!

Svar: Tack! Jag håller med dig. Det känns som om mina barn inte direkt är i riskzonen för att få för mycket uppmärksamhet men att risken för att jag inte ska räcka till för att ge dem den uppmärksamhet de behöver däremot är stor. Så att neka dem uppmärksamhet och närhet bara "för att" när de visar sina behov skulle kännas helt fel.
Mamma bläckfisk

Till top