Tjuvstart på vabruari?
Efter att ha dragits med hosta i tre veckor före jul, känt mig någorlunda frisk i cirka 10 dager, och sen börjat om igen med hosta, kändes det måttligt kul att vakna i lördags med en känsla av att någon gått lös på min hals med sandpapper. Kan man inte åtminstone få ha en infektion i taget?
Men det blev inte så farligt (peppar, peppar). Halsontet satt bara i cirka ett dygn och jag inbillar mig att hostan faktiskt också, till slut, börjar ge sig lite. Men nu är istället Matias sjuk.
Igår var Matias och Camila på bio med sin pappa. Egentligen var det meningen att vi skulle gå på bio allihop, men två små familjemedlemmar (inga namn nämnda) busade för mycket på vägen dit, så de blev hemskickade. Eftersom de inte gärna kunde gå hem själva så blev även jag snuvad på bion. Hårda bud. Matias och Camila som lyckades bättre med att lyssna på sina föräldrar och dessutom klarade av att äta sin lunch under lite lugnare former fick följa med sin pappa och se Grinchen (sent omsider, julen är ju slut för länge sen). När de kom hem såg Matias alldeles blek ut. Det visade sig att han hade feber.
Imorse låg hans temperatur på 39 grader så någon skola var det inte tal om. Med andra ord behövde vi inte skynda iväg för att hinna i tid till skolstarten klockan åtta. Barnen fick sova en stund till och sen äta frukost lugn och ro innan trillingarna lämnades i förskolan vid niotiden. Efter det har Matias legat i soffan hela dagen utan att röra sig ur fläcken. Han har inte lyckats äta någonting. Stackars liten. Det var länge sen han var så sjuk.
Idag ligger äldsta barnet i skaran som en febervarm liten klump i soffan.
Trots att jag har lockat med alla hans favoriter; pannkakor, ostbågar och
choklad, så är saft det enda han har fått i sig idag. Stackars Matias!